Det står klart och tydligt i 1 Samuel 18 att Jonatan älskade David. Frågan är om det var endast en broderlig kärlek eller om det var något mer?
Det hela utspelar sig efter att David besegrat Goliat. Saul var kung över Israel och Jonatan var hans son.
När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.
1 Sam 18:1
Från första gången Jonatan såg David, älskade han honom. Till och med så mycket att hans själ fäste sig vid Davids själ.
Ordet för kärlek (hade… kär) här är ahab. Här följer några definitioner på detta ord:
- Människans kärlek till en annan människa, både sexuellt och för familj
- en djup längtan efter något
- intim vänskap, annat än som sällskap
- akten att man är en vän (antingen som älskare eller vän)
I 1 Mos 29:20 används ahab för att beskriva Jakobs kärlek för hans fru Rakel, och i Höga visan 3:1-4 för att beskriva hur bruden älskade Salomo. Och i Ordspråksboken 5:19 används böjningen ahabah för att beskriva sexuell kärlek inom ett heterosexuellt äktenskap. I 1 Sam 18:20 säger Mikal, Sauls dotter, att hon älskar David, och här syftar ahab också på en romantisk, sexuell kärlek.
Ahab används också för att beskriva Sauls kärlek för David, 1 Sam 16:12, och inget i det sammanhanget tyder på nåt romantiskt mellan dem. I 1 Sam 18:16 används ahab i ”Men hela Israel och Juda älskade David…”. Inte heller där finns det nån romantisk eller sexuell attraktion dem emellan.
Det är samma ord, det har inte ändrat. Men det som ändrat är kontexten, sammanhanget.
Hur kan vi veta om ahab kan i det här fallet tolkas som romantisk kärlek och som sexuell längtan mellan två män, mellan Jonatan och David? Vi behöver ta reda på vad kontexten är.
Vi går tillbaka till första mötet mellan David och Jonatan.
När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
1 Sam 18:1-4
Redan vers 1 är en vacker beskrivning av kärlek: ”Jonatans själ fäste sig vid Davids själ och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.” Skulle det här varit en man och en kvinna hade ingen ifrågasatt vilken sorts relation det handlar om, det skulle helt enkelt varit en underbar kärlekshistoria.
Jonatans kärlek, ahab, för David kom från hans själ, nephesh, precis på samma sätt som brudens kärlek, ahab, för Salomo kom från hennes själ, nephesh, i Höga visan 3:1-4. En vacker kärleksförklaring.
Läser vi fortsättningen, det som händer efter att Jonatan sluter ett förbund av kärlek med David (som han älskade lika djupt som sitt eget liv), får vi veta att Jonatan ger sin mantel, sina kläder (annan översättning rustning), sitt svärd, sin båge och sitt bälte till David. (En prins vapen och rustning var viktiga symboler för hans makt och status)
Vi har alltså en man som ger några av sina högst värderade ägodelar till en annan man, en man som han älskar lika djupt som sitt eget liv, och detta efter första mötet. Hur ofta sker sånt vid broderlig kärlek? Har man förutfattade meningar om homosexualitet, att Gud skulle tycka det är fel, så kan jag förstå att det är svårt att godkänna att David och Jonatan var ett par, men ser man till hur deras relation beskrivs så pekar mer och mer på att de hade en kärleksrelation, och att Gud godkänner den relationen.
Fler bevis i texten kommer efter att David blivit en framgångsrik krigare och väldigt populär bland Israels folk. Kung Saul kände sig hotad och ville döda David. Jonatan varnar David och skyddar honom då Saul fortsätter hysa agg mot David. Vid en middag sker detta:
30 Då blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: ”Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag då inte, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig själv och till skam för din mors sköte. 31 För så länge Isais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Så sänd nu och låt hämta honom hit till mig, för han måste dö!”
1 Sam 20:30-31 (SFB)
Ordet som här översatts till sköte, ʿervâ, är samma ord som i 3 Mos 18 används i ett sexuellt sammanhang. Där översätts det nakenhet, och att blotta någons nakenhet är en omskrivning för incest, t.ex. ”Hon är din mor, och du ska inte blotta hennes nakenhet.” (3 Mos 18:7). Att kung Saul använder just de hårda orden indikerar att han tycker Jonatan drar sexuell skam över familjen. Sådan skam kommer inte från en broderlig relation.
Dessutom kan man se likheter i de verserna med hur en del pappor reagerar idag när deras söner pratar om sina pojkvänner; först skyller han på mamman, det är hennes fel, hon har uppfostrat sonen fel, och sen säger pappan att sonen drar skam över familjen, ”du kommer aldrig bli nåt om du inte slutar med de här fånerierna!”
Dagen efter den middagen sker detta:
41 Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. 42 Jonatan sade till David: ”Gå i frid. Vi har båda gett vår ed vid Herrens namn när vi sade: Herren ska vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid.”
1 Sam 20:41-42
”De kysste varandra”. Visst, kyssar var en del av kulturen, män emellan, men ser man på allt annat som skrivs om deras relation så är det nog något mer i det kyssandet.
I Bibeln finns det ingen platonisk kärlek mellan man och kvinna, därför blir följande vers intressant. Den är från när David (spoilervarning!) får veta att Jonatan dödats.
23 Saul och Jonatan,
älskade och ljuvliga i livet
och inte åtskilda i döden.
[…]
26 Jag sörjer dig,
Jonatan, min broder.
Du var mycket ljuvlig för mig,
din kärlek till mig var underbar,
mer än kvinnors kärlek.
2 Sam 1:23, 26
”Din kärlek till mig var underbar, mer än kvinnors kärlek.” David säger alltså att han älskade Jonatan mer än sina fruar. Att tolka det till att David menade att den icke-sexuella, intima vänskapen med Jonatan var mer än den sexuella, intima vänskapen med fruarna, låter mycket märkligt, varför göra en sån konstig omskrivning? Nej, om det verkligen handlade om icke-sexuell vänskap hade det varit vettigare att skriva ”mer än mina bröders kärlek” eller nåt liknande. David säger alltså med denna vers att den kärleksrelation han hade med Jonatan var mer än de kärleksrelationer han hade med sina fruar (två fruar var med honom vid detta tillfälle).
Att David sörjer Jonatan och berättar om sina känslor öppet inför sina soldar, visar också att det här inte var en hemlighet, utan att alla visste om att de hade en kärleksrelation.
Både David och Jonatan gifte sig med kvinnor, David hade åtminstone sex olika fruar (1 Sam 18:27, 2 Sam 3:2-4, 11:27), men det är inget konstigt med det. Det är många homosexuella, även i dag, som pga det sociala trycket gift sig heterosexuellt. Jonatan, som prins, var tvungen att gifta sig med en kvinna för få tronarvingar, men det finns inget i Skriften som tyder på att han älskade någon annan än David på ett romantiskt och sexuellt sätt. David däremot, verkar ha också älskat kvinnor (2 Samuel 11:2-26), vilket tyder på att David var bisexuell, eftersom han också älskade Jonatan på ett romantiskt och sexuellt sätt.
Även om det inte går att få några definitiva, hundraprocentiga bevis för att David och Jonatan var ett kärlekspar av sexuell karaktär, så pekar allt på att det var mer än broderlig kärlek det handlar om. Finns inte heller några definitiva, hundraprocentiga bevis för att de inte var ett kärlekspar. Finns inget i Biblen som förbjuder trogna, kärleksfulla homosexuella förhållanden (Läs mer om det här: Gäller 3 Moseboken fortfarande?, och här: En glad skapelse?)
Man ska inte läsa Bibeln genom ett filter av sina egna fördomar, då ser man inte vad som står där på riktigt.
Stefan bloggar igen 
Pingback: Vad säger Bibeln egentligen om homosexualitet? | Stefan bloggar igen