Är tro att vara säker eller att ha tilltro?

Är Bibeln tydlig och klar? Är man god eller ond? Är allt svartvitt? Är det verkligen så enkelt?

Att förstå och se kristendomen som svartvit, att ha en tro som är svartvit kan ha sin tid.

När man är ett barn, antingen kroppsligt och/eller andligt, som när man är ny i tron , så har det sin plats att ha en dualistisk syn. Detta eftersom man då inte alltid har kapacitet att se de nyanser som finns och att förstå den mångfacetterade verkligheten. Men med tiden och erfarenhet så borde man mogna och inse att verkligheten inte är svartvitt, att det inte är antingen gott eller ont, att det finns gråzoner.

Förstås kan det vara så att man finner en trygghet i en mer simplifierad syn på livet och det är okej, i alla fall så länge man inte hävdar att ens syn är den ”enda rätta”, inte försöker begränsa andras frihet att leva som Gud skapat dem, eller förminskar eller avhumaniserar andra för att de tror annorlunda.
Det är att begränsa Gud, att förminska Guds storhet och skapelse, det är att göra så Gud passar in i vår bild av Gud.

Ett ”botemedel” mot ett sånt sätt tror jag är kärlek. Att inse att Gud älskar alla människor lika mycket och att vi är kallade att på samma sätt älska andra.


I flera brev i Bibeln skrivs det om andlig mognad, till exempel i Heb 5:13 och 1 Kor 3:2. Sker det inte mognad så är det en tro som är rätt död.

En sån mognad kanske leder till att man börjar inse att en del av det man trott varit ”klart och tydligt” inte är det. Man kanske inser att den bild man byggt av Gud inte alls stämmer, att den låda man placerat Gud i inte alls rymmer ens ett sandkorn av vem Gud är.

Man får och behöver brottas med att Bibeln inte ger klara, tydliga svar utan tvärtom, säger emot sig själv. Man får och behöver brottas med att man inte säkert vet. Men det är frågan om tro, att sätta sin tillit till Gud.

Att ”veta säkert” är inte tro, det är inte att sätta sin tillit till något Större. Att tro man vet, att man är säker man har rätt, kan kanske kännas tryggare, i alla fall för en tid, men det är också oerhört bräckligt. Och när man märker den bräckligheten, slår man runt sig då i ett desperat försök att få tag i något att hålla fast sig i när ens tro börjar rämna, eller har man modet och ödmjukheten att följa med den vilda tur som en ned- och omkonstruktion kan innebära?

Jag tror vi alla ”vet”, är ”säkra” och ser saker och ting som ”antingen eller” på sätt eller annat. Så tror jag vi människor funkar och det är okej. Det är när vår rädsla och motsägelsefullt, vår osäkerhet över vad vi är ”säkra” på tar över, som vi kan börja skada andra och oss själva.

Jesus rör vid det här i Matt 23:1-36. Bland annat säger han:

”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol […] De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.
Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten.”

Matt 23:1, 4, 23

Det Jesus fördömer är alltså att vi gör lagen till det viktigaste, eller snarare vår tolkning av Bibeln, istället för kärleken till vår nästa, som ju är hur kärleken till Gud yttrar sig.

Jesus säger även i samma kapitel:

Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare.

Matt 23:11

Jesus fick 187 frågor i Bibeln, han besvarar kanske 8. Själv ställer han 307 frågor.
Inte ens Jesus ger alltså raka tydliga svar. Hur han inte svarar och istället ställer frågor visar på hur vi också kan ställa frågor, som vi inte riktigt alltid får svar på. Istället för svar inbjuds vi till att sätta tilltro till nåt Större.

Som avslutning, Pete Enns beskriver det hela bra i sin bok The Sin of Certainty:

When we grab hold of ”correct” thinking for dear life, when we refuse to let go because we think that doing so means letting go of God, when we dig in our heels and stay firmly planted even when we sense that we need to let go and move on, at that point we are trusting our thoughts rather than God. We have turned away from God’s invitation to trust in order to cling to an idol.

Var Paulus besatt av sex?

Paulus skrev en hel del om sex i sina brev till församlingar. T.ex. så är flera av de vanligast förekommande bibelverserna som används som vapen mot homosexuella skrivna av Paulus, exempelvis Rom 1:26-27 och 1 Kor 6:9 (1 Tim 1:10 är inte skriven av Paulus eftersom han var död när både första och andra Timoteusbreven skrevs).

Men vad annat säger Paulus om sex än att ”samkönat sex är förbjudet”? Vad mer han säger och en orsak till att det mesta ignoreras ska jag ta upp här.


8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

1 Kor 7:7-9

Paulus fortsätter på samma tema genom hela kapitel 7.

Paulus var en man som levde i dogmatisk celibat, och han tyckte att det är bäst om alla kunde vara ogifta och leva i celibat.
Enda orsaken att gifta sig är om man inte klarar av att leva i celibat.

Vidare säger han att om man gifter sig så ska sex vara bara en förebyggande metod så man inte brinner av begär. Det skulle vara utan passion, heligt och ärbart. (1 Tess 4:3-6)

Paulus tänkte att, pga det grekisk filosofiska ramverket han levde och verkade i, att sexuella begär bara var en problematisk produkt av vår natur som behövde övervinnas. Man tänkte att sexuella begär skulle hållas i strama tyglar, och att i ett äktenskap skulle sex bara användas för att strama till tyglarna än mer. Sex inom äktenskapet skulle vara passionsfritt, förebyggande och ske sällan.

Att skaffa barn var inte viktigt för Paulus heller. Han skriver aldrig om det, och han trodde dessutom Jesus skulle komma tillbaka snart, så det skulle ändå inte hinnas med barn (1 Kor 7:29).


Är det här sättet att leva som Paulus rekommenderar något som följs och som predikas? Nej.

Visserligen är det Paulus skriver i 1 Kor 7:1-8 menade att ses ”som ett råd, inte som en befallning”, men de här styckena berättar mycket om hur Paulus såg på sex och sexuella begär, och det är i den kontexten vi behöver förstå Paulus.

Paulus råd är baserade på sociala, historiska, filosofiska, ideologiska ramverk och omständigheter som inte existerar längre. De flesta kristna har avfärdat de här råden som något som inte tjänar oss längre, och därmed inte gäller.

Eftersom de här råden om sexuellt samliv inte gäller så varför skulle då ett eventuellt förbud mot homosexuella förhållande fortfarande gälla?


Det mesta av vad Paulus säger om sex ignoreras då det alltså inte längre är relevant för oss idag, med tanke på vad vi idag vet och hur vi ser på sex och sexualitet. Men förbudet mot samkönat sex och sex före äktenskap lever av någon anledning vidare, även om Paulus inte gav exakt såna förbud.

Varför lever just de där vidare kan man undra. Jo, jag tänker att de har blivit identitetsmarkörer, de är simpla sätt att använda sig av för att utåt visa att man hör till den ”rätta” gruppen, de ”sant troende”, att man är en kristen ”på riktigt”.

Vi håller fast vid dem för att de kan användas som maktmedel för att sätta gränser och kontrollera, för att skapa tydliga ”vi mot dem”. Istället för att ta tag i mer invecklade saker, som fattigdom, utstötthet, ensamhet, hemlöshet, allt som som Jesus pratar mycket om, så väljer vi att fokusera på något som är ”enkelt”. Enkelt att se, enkelt att göra något åt/vara upprörd över, enkelt att skylla allt elände på.

Alla andra uppmaningar struntar man dock i då man har omförhandlat eller omtolkat vad Paulus säger pga vad man vet och hur man ser på sex idag.

Min mening med det här är inte att vi för att ”lyda Bibelns ord” ska följa allt som står där, utan jag vill visa hur vi omförhandlar, tolkar och väljer vad vi följer. Det är inte heller Bibeln vi tror på och följer från första början, utan Gud och Jesus. Bibeln är inte Gud. Kristus är det Levande ordet, inte Bibeln.

Förhoppningsvis kommer även användningen av bibelverser som vapen mot HBTQI+-personer att försvinna, att vi bättre förstår kontexten som Paulus skrev sina brev i, och att vi skadar vår nästa så oerhört genom vårt behov av enkla svar, gränser och kontroll.

Vårt vilja att dra gränser mellan de som är ”ute” och de som är ”inne”, vårt behov av kontroll och vår önskan att ha rätt och veta säkert är inte viktigare än andras mående, mentala hälsa och självvärde.

Sammanfattning – vad säger Bibeln egentligen om homosexualitet?

För att göra det lättare att få en översikt över de olika bibelverser som används som vapen mot homosexuella så kommer det här en kort(are) sammanfattning.


1 Kor 6:9

Vi börjar med en av de enkla och klassiska. Så här står det i Svenska Folkbibeln 2015

9 Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.

I grekiska texten finns det inga ord som betyder homosexuella, ”de som utövar homosexualitet” eller homosexualitet överhuvudtaget. Arsenokoites och malakos har möjligen med samkönat sex att göra, men absolut inte med homosexualitet.
Viktigt att komma ihåg är att samkönat sex är inte lika med homosexualitet. Samkönat sex, speciellt män emellan, har använts, och används, för att förnedra, och för att demonstrera sin makt, och det utan att nån av parterna behöver vara homosexuell.

Arsenokoites: Paulus, som skrev 1 Korinterbrevet, sägs ha hittat på det ordet och att han fått inspiration från den grekiska översättningen av 3 Mos 18:22 (se nedan). Även om han hittade på ordet så definierar han det inte. Dock så finns det andra texter som definierar betydelsen. I Apology of Aristides och Refutatio av Hippolytus så används arsenokoites i kontexten ”mäktig angripare utnyttjar en svagare sexuellt”. Det handlar alltså om sexuellt utnyttjande.

Andra texter antyder att det är sexslaveri det handlar om, t.ex. i Sibylline Oracle 2 och Acts of John 36.

Säkert är att det inte handlar om ömsesidiga, kärleksfulla homosexuella förhållanden.

Malakos: Används aldrig i betydelsen homosexuella. Används om män som gör något ”feminint”, vilket i den tiden och kulturen var något hemskt. Man ansåg då att kvinnor hade låg status, mycket lägre än fria män, och en man som betedde sig som en kvinna förnedrade sig själv. Det handlar inte om något sexuellt utan om status, dominans och en helt annan kultur.

Malakos används också i betydelsen tempelprostituerade.

Läs mer:
Säger 1 Kor 6:9 verkligen att homosexualitet är fel?
Arsenokoites = homosexuell?


Samma gäller 1 Tim 1:10, så jag tar inte upp den versen skilt.


Intressant är också att det var först 1946 som orden i 1 Kor 6:9 översattes homosexualitet. Det var i engelska RSV. Översättarna av den har senare erkänt att de gjorde en översättningsmiss och har ändrat det till ”sexual perverts”. Men skadan var redan skedd, vilket vi ser i bl.a. Svenska folkbibeln. Man hade blivit påverkade och lät sina fördomar färga översättningen.


3 Mos 18:22 och 20:13

Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

3 Mos 18:22

Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld

3 Mos 20:13

För det första så är de flesta lagar i 3 Moseboken givna till ett specifikt folk i en specifik situation. Både 3 Mos 18 och 20 börjar med ”Säg till Israels barn.” Sen fortsätter det med att mer eller mindre tydligt beskriva det Israels folk står inför.


För det andra så pekar texten mot att det handlar om avgudadyrkan och/eller tempelprostitution. Vi har 18:21 som förbjuder israeliterna att offra barn till Molok. 20:2 säger samma sak.

Vi får ledtrådar att det handlar om något specifikt och att det inte är allmänna förbud, av bland annat 3 Mos 18:16:

Du ska inte blotta nakenheten hos din brors hustru, för det är din brors nakenhet.

I 5 Mos 25:5 står det nämligen att en änka ska gifta sig med sin döde mans bror, i alla fall om de inte har en son sen tidigare.

Det har inte heller varit några problem att gifta sig med sin syster, som till exempel Abraham gjorde, trots att det i 18:9 förbjuds.

3 Mos 18:19 säger att man inte ska ha sex med en kvinna när hon har mens. Det ska vara lika ”avskyvärt” som allt annat i 3 Mos 18. Men ingen som använder 3 Mos 18:22 som vapen mot homosexuella säger ett enda ord om att inte ha sex med menstruerade kvinna.


För det tredje har vi lite märkliga översättningar igen. Dels står det inte på hebreiska ”som en man ligger med en kvinna”. Direktöversatt så säger 3 Mos 18:20 ”Med en hane skall du inte ligga kvinnors bädd”.

Dels står det inte ”ish”, alltså man, utan ”zakar” som har mer betydelsen av hane eller pojke, men kan också användas i betydelsen man och mänsklighet. Att det inte är ”ish” som används tyder på att det handlar om något annat än två jämlikar som älskar varandra. 3 Mos 20:13 gör det än tydligare för där står att ”Och en man (ish) som ligger med en hane (zakar) kvinnors bädd”.

Det verkar alltså inte handla om ett jämställt förhållande, utan om en fri man som har sex med en på något sätt honom underställd person av manligt kön. Det kan vara en pojke, en manlig prostituerad/tempelprostituerad, eller en slav, m.m..

Dels används det en ovanlig variant av omskrivning för sex, ligga i bädd/säng. Istället för kvinnas säng står det kvinnors säng. Det är alltså inte kvinna i singularis som det brukar vara, utan kvinnor i pluralis.

Lägger man ihop detta med Molok som nämns i 18:21 och 20:2-4 så kan man tänka sig att det är tempelprostitution det handlar om. 5 Mos 23:27 och 1 Kung 14:24 berättar om fruktbarhetsritualer i Kanaan som innefattade manliga och kvinnliga prostituerade, och det kan vara dessa som åsyftas i 3 Mos 18:3.

Läs mer:
Gäller 3 Moseboken fortfarande?
Ish och zakar – man och man?


Sodom och Gomorra

5 De ropade på Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom till dig i natt? Skicka ut dem till oss så att vi får ligga med dem.”

1 Mos 19:5

Den versen handlar om gruppvåldtäkt av änglar, om att dominera och förnedra främlingar. Inget i berättelsen om Sodom och Gomorra tyder på att homosexualitet skulle vara orsak till att Gud förstör städerna. Sodoms synd var ogästfrihet, övermod, utnyttjande av deras nästa, inte homosexualitet, se Hesekiel 16

49 Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige. 50 De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem när jag såg det.

Hes 16:49-50

Skapelsen

Gud skapade man och kvinna och det är det enda som passar ihop. Det är Adam och Eva, inte Adam och Anders

Är det så? Står det att de enda som får gifta sig är en man och en kvinna?

Nej.

För det första står det inget om giftermål, varken i 1 Mos 1 eller 2.
För det andra står det inte att endast en man och en kvinna får gifta sig. Fortsätter man läsa Bibeln så ser man att Gud både fixar och välsignar månggiften, t.ex. 1 Mos 4:19, 16:3-4, 29:20-28, 30:4-9, 5 Mos 21:15-17, 2 Sam 12:7-8 och 2 Krön 24:2-3
För det tredje, att bygga sin teologi på det som inte står är inte hållbart i längden. T.ex. vigslar nämns inte, inte heller bilar, blå ögon, internet, att vi ska flyga nämns inte heller. Följer vi logiken att eftersom inte homosexualitet eller kärleksfulla, ömsesidiga gayförhållanden nämns i skapelsen så är det fel, så måste också vigslar, bilar, blå ögon, internet och att flyga vara fel.

Att bygga sin teologi på det som inte står är inte hållbart i längden.

Tittar vi på 1 Mos 2 så är det ett narrativ som berättar om skapelsen av Adam och Eva, de två personerna i Edens lustgård. Att där och då börja dra in andra människor skulle vara märkligt och dåligt skrivet, undermåligt berättande helt enkelt.

Ingendera av de två olika skapelseberättelserna är lagar eller auktoritära på så sätt att de berättar exakt hur vi ska leva, utan de berättar myten om skapelsen. De är inte historiska återberättelser, utan teologiska funderingar hur människorna skapades. De är beskrivande, inte normativa.

Läser man om skapelsen med ärligt sinne och utan att försöka hitta och skapa vapen mot hbtqi-personer, så ser man att homosexualitet, bisexualitet, asexualitet, transsexualitet, m.m., inte alls är exkluderade, utan är inkluderade i Guds skapelse.

Läs mer:
En glad skapelse?
Människa eller man och kvinna?
Finns det nåt mer än man och kvinna?


Romarbrevet 1:26-27

26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27  På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

Klar och tydligt kan tyckas, homosexualitet fördöms. Men är det så enkelt?

Än en gång, nej.

Att ta verser ur sitt sammanhang och omtolka dem till vapen mot andra är inte rätt användning av Bibeln.

Först av allt så kan det vara bra att läsa hela Romarbrevet och inte bara två verser. Då får man en bättre förståelse för Paulus retorik och teologi. Men för att visa att det inte är homosexualitet i allmänhet eller kärleksfulla, ömsesidiga gayrelationer Paulus har problem med i Rom 1:26-27 så räcker det med att läsa hela stycket 1:18-32.

Dels har vi faktum att det är tydligt att Paulus pratar om avgudadyrkan i vers 22-23 och 25:

22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

Även vers 28 och 30 pekar på avgudadyrkan. Och då resten av stycket handlar om avgudadyrkan så är även kontexten i vers 26-27 avgudadyrkan. Det understryks av att Paulus använder sig av stilgreppet parallellism, vilket innebär att Paulus säger samma sak på lite olika sätt.

Dels har vi faktum att det står att de ”upptändes av begär”. Andra översättningar pratar om att de brann av lust. Det handlar alltså om egoistiska begär, om omättlig lust som inte bryr sig om andra utan bara söker tillfredsställelse åt sig själv. Det har alltså inget med kärleksfulla, ömsesidiga förhållanden att göra, varken homo- eller heterosexuella.

Dels har vi faktum att männen och kvinnorna byter ut eller lämnar det för dem ”naturliga umgänget”. Det handlar alltså om heterosexuella som väljer, pga den omättliga lusten, att ha även samkönat sex.

Som sagt, det är viktigt att komma ihåg är att samkönat sex är inte lika med homosexualitet. Homosexualitet är något man föds med, samkönat sex är något man gör.

Läs mer:
Är Romarbrevet 1:26-28 om lesbiska?
Rom 1:18-31, förtydligande


För att besvara frågan jag ställde i rubriken, vad säger Bibeln egentligen om homosexualitet? Ingenting. Samkönat sex absolut, men inget om homosexualitet.

Olika sexualiteter var inget man kände till då, utan det har man förstått och lärt sig mycket senare. Precis som att vi idag vet mer om hur Jorden ser ut, och att den inte står på pelare, är platt och under en dom som skiljer vattnet där uppe från vattnet här nere, vilket man trodde då, så vet vi idag att man föds med olika sexualitet och könsidentitet.

Däremot förekom det djup kärlek mellan personer av samma kön redan på Bibelns tid, som t.ex. David och Jonatan, se David och Jonatan – mer än brödrakärlek?.

Finns det nåt mer än man och kvinna?

Är människan skapad till endast man eller kvinna? Finns det bara XX och XY, och är det endast kromosomerna som påverkar?

Eller kanske människan är skapad till man och kvinna, och allt där emellan och runt omkring?

Vi ska se vad vetenskapen och Bibeln säger. Vi börjar med det vetenskapliga.


Kroppens kön

Om en person har XX så är det en kvinna och har personen XY så är det en man. Är det inte så? XX snippa, XY snopp?

Nej, så enkelt är det inte. Det finns en hel del variation:

  • Man kan vara man då man är född kvinna men man har brist på 5α-reduktas, vilket leder till att man får en penis
  • Man kan vara kvinna då man har XY men man reagerar inte på androgener, vilket gör att man får en kvinnlig kropp
  • Man kan vara kvinna då man har XY men Y-kromosomen saknar SRY-genen, vilket gör att man får en kvinnlig kropp
  • Man kan vara man då man har XX, men ena X-kromosomer har SRY-genen, vilket gör att man har en manlig kropp
  • Man kan vara man då man har XX men också en Y-kromosom
  • Man kan vara kvinna då man har bara en X-kromosom
  • Man kan vara man då man har XX men hjärtat och hjärnan är manliga. Och tvärtom
  • Vi har också generna FOXL2 och DMRT1 som påverkar vilket biologiskt kön man har, i stort sett oberoende av vilka könshormoner man har

Så rent kroppsligt och biologiskt är det inte så solklart och ”antingen eller”.

Hjärnan

Utöver den genetiska biten så har vi också hjärnan och hur den är uppbyggd. Det finns inte egentligen någon ”manlig” eller ”kvinnlig” hjärna, även om det generellt kan finnas skillnader. En del av hjärnan, sdnPOA, brukar generellt vara aningen större hos män än hos kvinnor, men hos homosexuella män brukar den delen vara mer lik heterosexuella kvinnors än heterosexuella mäns. Så storleken på sdnPOA verkar inte bero på vad man har mellan benen utan på nåt annat.

Fortsätter vi titta på hjärnan så har man i studier sett att transpersoners hjärnor i vissa anseende är mer lik hjärnan hos det kön man tilldelades när man föddes, medan i andra anseenden mer lik hjärnan hos det kön man har. Andra studier visar att hjärnor hos transpersoner har specifika skillnader jämfört med hjärnor hos cis-personer

Hormoner

Män har testosteron och kvinnor östrogen.

Nej, kvinnor och män har både testosteron och östrogen. Vi har också progesteron gemensamt. Hur mycket av dessa hormoner vi har, kanske främst testosteron, kan variera mycket beroende på omständigheter som t.ex. om vi uppfostrar barn, vilka kulturella könsnormer vi lever i, hurudana sexuella fantasier vi har osv.

Alltså, miljö och beteende påverkar våra ”sexhormoner”, kroppens och hjärnans biologi.

Slutsats

Det vetenskapen och verkligheten säger oss är att kön inte är binärt, vi är inte antingen man eller kvinna, utan det är mer av en skala, samt att transpersoner existerar och det är inget ”fel”.

Källa: https://blogs.scientificamerican.com/voices/stop-using-phony-science-to-justify-transphobia/


Kön i skapelsen

Bibeln är klar och tydlig, Gud skapade människan till man och kvinna

Nja, är det så tydligt? Visst, det står i 1 Mos 1:27 att Gud gjorde människan till man och kvinna (egentligen säger hebreiskan hane och hona), men man ska inte ta verser ur sitt sammanhang, och tittar man på hela stycket och den litterära stilen som används så blir det mer nyanserat.

Vi går genom vad 1 Mos 1 säger:

  1. Gud skapade dag och natt, men Gud skapade även allt där emellan. Vi har gryning och skymning, morgon och kväll. Det är inte antingen dag eller natt utan även allt där emellan.
  2. Gud skapade land och hav, eller skiljde på land och hav, men även allt där emellan. Vi har kärr, mossar och andra våtmarker. Det är inte antingen torrt land eller vått hav utan även allt där emellan.
  3. Gud skapade solen och månen (flera dagar efter Gud skapade dag och natt, hur nu det funkar…), solen till dagen och månen till natten. Men vi ser ju månen på dagen, så inte heller det är antingen eller.
  4. Gud skapade djur i vattnet och fåglar i luften, men vi har fåglar som är markbundna, ja som till och med är smidigare i vattnet än i luften. Vi har även vattendjur som kommer upp ur vattnet och lever på land, och även såna som flyger.

Skriften berättar alltså om ytterligheterna; det är dag och natt, inte bara dag eller natt. Vad händer då när vi ser på vers 28 och applicerar samma stilgrepp på det som sker där?

Jo, vi får att Gud skapade ytterligheterna man och kvinna. Det står inte att Gud skapade människan till antingen man eller kvinna, utan man och kvinna och allt däremellan.

Kön inom judendomen

Rabbinsk litteratur, bla Talmud, pratar om att det finns hela sex olika kön. Man kände och känner alltså väl till att alla inte skapade till man eller kvinna, utan att det även fanns andra könstillhörigheter. I Talmud nämns androgyna personer, alltså både man och kvinna förenklat sagt, men även intersex-personer. T.ex. Abraham och Rebecka beskrivs av rabbi Ammi som att man inte visste deras kön, att de var tumtum. Allt det här skrevs ner de första århundradena efter Jesu död, så det är inget nytt påhitt.

Eunucker

Eunucker nämns ett antal gånger i Bibeln. Och här behöver man göra skillnad på kastrerade personer, alltså den klassiska betydelsen av eunucker, saris adam på hebreiska, och saris eller saris ḥama som är de som inte utvecklats sexuellt när de fyller 20, och därmed inte kan få barn. I Jesaja 56:3-5 benämns dessa saris som extra utvalda:

3 Främlingen som sluter sig till Herren ska inte säga: ”Herren kommer att skilja mig från sitt folk.” Inte heller ska eunucken säga: ”Jag är ett förtorkat träd.”
4 För så säger Herren:
De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,
5 åt dem ska jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag ska ge dem ett evigt namn som inte ska utplånas.

Även i Nya testamentet lyfts eunucker fram, i Matt 19:10-12 samt Apg 8:26-39 har de framträdande roller.

Orsaken till att jag tar upp eunucker, eller saris, är att även de är avvikande när det gäller kön och de är välsignade av Gud.

Inget av detta ansågs vara något onaturligt eller fel, utan man insåg att det finns en mångfald och att Gud har skapat det så.

Slutsats

Bibeln och traditionen och kulturen den är skriven i vilken säger alltså inte att det bara finns man och kvinna, utan att det finns en större mångfald än så.

Dessutom är Bibeln inte tänkt att eller skriven för att vara en biologi-, vetenskaps- eller historiebok. Använder man Bibeln för att berätta hur världen ser ut så borde man också tro att världen är platt (Dan 4:10-11, Matt 4:8, Uppg 1:7), bärs upp av pelare (1 Sam 2:8, Psalm 75:3, Job 9:6), och att det finns ett valv som skiljer oss från vattnet ovanför oss (1 Mos 1:6, Hes 1:22-26).


Till sist

Varken vetenskapen eller Bibeln ger alltså nåt som helst stöd för att de enda kön som finns är man och kvinna. Och här har jag inte gått in på den medmänskliga sidan eller Guds bud att älska sin nästa, utan bara hållit mig till fakta. Så man kan lugnt säga att påståendet att det inte finns transpersoner visar på okunskap och trångsynthet. Det är även nedvärderande, elakt, oförskämt och kränkande.

Vad är otukt i Bibeln?

Det finns ett ord i Bibeln som en del menar innefattar och därmed fördömer homosexualitet, och det ordet är otukt. I Svenska Folkbibeln används också det luddigare uttrycket ”sexuell omoral”.

Det här kommer handla om Nya Testamentet. Gamla testamentet innehåller också rätt många otukt, jag har kollat några och de handlade om prostitution, avgudadyrkan och kombinationen av de båda, tempelprostitution. Kommer det visa sig att otukt i NT handlar om samma? Vi får se.


Det grekiska ordet som är översatt till otukt eller sexuell omoral är porneia. Det ordet kommer från ord som alla syftar på prostitution och/eller avgudadyrkan; verbet porneuō, feminina pornē, och maskulina pornos. Att det handlar om prostitution, och inte generell ”sexuell omoral”, blir än tydligare när vi förstår att ursprungsordet för dessa ord är pernemi, som betyder sälja.

I Efesierbrevet 5:5 sätter Paulus pornos tydligt i sitt rätta sammanhang:

Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.

Ef 5:5

I Kolosserbrevet 3:5 är porneia tydligt i sitt rätta sammanhang:

Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.

Kol 3:5

När man tar reda på vad ursprungstexten säger så blir det rätt tydligt att ”otukt” i Bibeln inte handlar om allt sex utanför äktenskapet inklusive homosexualitet, utan om prostitution i olika former, kanske främst tempelprostitution.

Även ordet för äktenskapsbrott, moicheia, kommer från ett ord vars betydelse är bl.a. avgudadyrkare. Det verkar som en hel del sexuella synder är kopplade till avgudadyrkan i grunden, medan andra handlar om rena övergrepp och våldtäkter.


Det finns åtminstone ett undantag, Rom 13:13.

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund.

Där är det ordet koitē som översatts till otukt. Det ordet betyder bland annat otrohet, ligga runt och säng eller soffa. Som man ser av sammanhanget så handlar det inte om kärleksfulla kärleksakter utan om orgier, vilda fester och fylleri.


Leva för evigt?

I mitt förra inlägg om helvetet konstaterade jag att helvetet inte finns och inte egentligen nämns i Bibeln (inte i alla fall som vi tänker oss helvetet), utan det handlar om felöversättningar och missförstånd.

Eftersom jag inte tror att det finns ett helvete där en god och kärleksfull Gud skall straffa och plåga majoriteten av alla människor i all evighet, så lutar jag mer och mer mot något annat. Det jag nu tror är att ingen kommer gå förlorad, att alla är räddade och frigjorda. Sen är det upp till var och en att ta del av den frigörelsen och räddningen (inte från helvetet utan från döden).

Är det inte hädelse att säga så?

För att svara på den frågan kommer jag gå tillbaka i historien. Vi börjar med vad den tidiga kyrkan trodde och lärde ut.

I den tidiga kyrkan var universalism en av de rådande teologierna, ja det var till och med den mest spridda. Av de sex skolor som lärde teologi under de första århundradena så lärde fyra ut universalism (Antiokia, Alexandria, Qesarya och Östra Syrien), en lärde ut fullständig tillintetgörelse (Anatolien) och den sista evig, medveten plåga (Hippo med Augustinus i spetsen).

Klemens av Alexandria säger bl.a. (fritt översatt från engelska):

Alla människor tillhör Kristus, några genom att känna honom, andra gör det inte ännu.

Ändå domen?

Ingen av skolorna förkastade idén om att det kommer att komma en domedag, men det var bara den skola som var långt bort från de andra som lärde ut att domen kunde leda till evig, medveten plåga i helvetet. Den andra skolan som inte lärde ut universalism, Anatolien, menade att den förtappade ”förstörs” eller helt enkelt slutar existera.

De fyra universalism-skolorna såg på ”domedagen” och Guds dom mer som en rening, helande och återupprättande, inte en dom avsedd för att straffa och plåga för all tid.

I 1 Kor 3 skriver Paulus om Guds renande eld, som, förenklat sagt, ska bränna bort det dåliga, det som är dåligt byggt. (Matti Aspvik skriver intressant om det här och mer om helvetet här. Även om hans slutsats är en annan än min, så är det mycket intressant läsning.)

I Malaki 3:2-3 kan vi läsa om Gud om en guldsmeds eld och en tvättares såpa, som ska rena silvret, i detta fall rena Levi söner (prästerskapet). Även om det handlar om Israels präster så berättar det om Guds renande eld.

Ords. 17:3 och 1 Pet 1:7 pratar också om renande eld.

Vad säger Bibeln om universalism då?

Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande

1 Kor 15:22

Inge tveksamheter här, alla ska göras levande. Inte några få utvalda, utan alla.

18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Rom 5:18-19

Igen, alla blir frikända och får liv

14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.

Joh 10:14-16

Jesus säger här att även de som inte tror på honom ska till slut bli del av hjorden.

14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

2 Kor 5:14-15

10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende

1 Tim 4:10

Även om de troende är först i kön så att säga, så får alla liv.

22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt

1 Kor 15:22, 26

Alla ska göras levande, inte bara de som tror. Döden är den sista fienden, inte nån djävul, utan döden.

13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.

Kol 1:13-20

För mig är det rätt tydligt, alla människor har blivit frigjorda och blivit givna liv.

Mot sin vilja?

Innebär det då att människor mot sin vilja kommer få liv? Jag vet inte. Precis som jag inte vet vad som händer när vi dör. Men jag har mina tankar.

Kanske det är så att de som inte väljer livet, eller uttryckt på annat sätt, väljer bort Gud, slutar existera. Som det står i Joh 3:16: ”…var och en tror på honom inte ska gå förlorad (egentligen förstörd) utan ha evigt liv”.

Även 2 Thess 1:9 pratar om ”evigt fördärv” (egentligen förstörelse)

Matt 7:13 berättar om den breda vägen som leder till förstörelse, inte evig plåga. Inte heller Matt 25:31-46 säger något om evig plåga, bara ”evigt straff”.

Jag tycker det pekar mot att det är ett aktivt val, att man väljer att inte tro, inte att man fötts på fel ställe eller inte fått möjlighet att välja ”rätt”.


Att en god, kärleksfull Gud skulle utdela ett evigt straff för ett tillfälligt brott, gjort under en kort levnadstid, är inte proportionerligt, inte kärleksfullt och inte gott.


Vad kan ha gjort att den teologi som en gång var i minoritet blev den dominerande i västvärlden, bland katoliker och protestanter? Antagligen har det att göra med att Augustinus idéer, bl.a. att staten ska bestämma över kyrkan i världsliga frågor, gick hem hos romerska kejsare, väldigt förenklat sagt. Det handlade om hur som helst om makt.
Med på köpet följde idén om helvetet och evig plåga, samt arvsynden som kom till då Augustinus läste en felaktigt översatt Bibeln och implementerade arvsynd i sin teologi.


Källor:

Abort, har alla kristna alltid varit mot det? (eller Bytet från rasism till ”pro life” *spoiler*)

Senaste tidens händelser (Roe v. Wade) har fått mig att tänka en hel del på abort. Det har gjort mig upprörd, speciellt när jag läst om att kvinnor med ektopisk graviditet har tvingats vänta på att de nästan förblöder innan fostret kan tas bort (aborteras). Det är inte nåt enstaka fall det handlar om heller. Också det att en 11-åring flicka i Ohio som blivit gravid efter flera våldtäkter inte fick ta bort fostret, utan hon skulle ”se det som en möjlighet” enligt en republikansk politiker, gjorde mig mycket arg. Det här säger mig att det inte handlar om ”pro life” utan om kontroll och makt genom att uppröra och skapa ett tydlig vi-mot-dem.

Vad jag menar med kontroll och makt kommer jag att gå in på i detta inlägg. Och det kommer vara en förenklad version, jag kommer inte ta upp allting.


Jag har tidigare skrivit om det, om hur det i Bibeln inte finns nåt förbud mot abort eller nåt som säger att livet börjar vid befruktningsögonblicket. (Här och här kan du läsa det). Jag tänkte nu gå genom lite historia om abortmotståndet inom den amerikanska evangeliskanska rörelsen.

Hur uppstod motståndet?

Man kan tro att alla kristna i alla tider varit mot abort, för ”det står ju att mord är synd”, och man dödar en människa som lever är det mord (egentligen dråp, avsikten och tillvägagångssätt kan dock göra det till mord). (Det är också frågan om ett foster verkligen lever. Inget i Bibeln tyder på det)

Men så är inte fallet, i alla fall inte för evangelikanerna.

Så här var det

1968 samlade Christianity Today, USAs ledande evangelikanska tidskrift, ihop ledare inom evangelikanska rörelsen från hela landet för att diskutera bl.a. sånt som rör människans fortplantning. Vad kom de fram till? Här följer ett citat:

“From the moment of birth, the infant is a human being with all the rights which Scripture accords to all human beings.”

Klart och tydligt menade de att livet börjar vid födseln, inte vid befruktning. De angav också kvinnans hälsa, familjevård och socialt ansvar som berättigande orsaker för att genomföra abort.
Som om det inte redan var klart och tydligt så förtydligades det än mer i ett annat nummer av Christianity Today:

“God does not regard the fetus as a soul, no matter how far gestation has progressed. The Law plainly exacts: ‘If a man kills any human life he will be put to death’ (Lev. 24:17). But according to Exodus 21:22–24, the destruction of the fetus is not a capital offense… Clearly, then, in contrast to the mother, the fetus is not reckoned as a soul.”

Året innan, 1967, skrev det i det evangelikanska magasinen Christian Life, apropå katolikernas syn på när livet börjar:

“The Bible definitely pinpoints a difference in the value of a fetus and an adult. Thus, the Bible would appear to disagree with the official Catholic view that the tiniest fetus is as important as an adult human being.”

1971 sade ordförande för SBC, Southern Baptist Convention, Wayne Dehoney:

“Protestant theology generally takes Genesis 2:7 as a statement that the soul is formed at breath, not with conception.”

Dessutom beslöt SBC 1971 att de skulle jobba för att få till stånd lagar som gör abort möjligt vid våldtäkt och incest, då det finns klara bevis på allvarliga missbildningar, och noggrant fastställda bevis på att moderns emotionella, mentala och fysiska hälsa var i fara. Detta valde de att klubba igenom 1974, ett år efter Roe v. Wade, samt igen 1976.

Så det fanns ett stort stöd för abort inom den evangelikanska rörelsen. Det troddes inte att livet började vid befruktning, eftersom det inte finns bibliskt stöd för det.


Så vad hände? Varför ändrade de sig? Det hela börjar med rasism.

I början av 1970-talet förbjöds segregering i skolor. Eller rättare sagt, skolor som segregerade fick inte längre skattelättnader. Dessa var ofta s.k. kristna skolor. Skolor som Lynchburg Christian School och Bob Jones Univeristy, som hade endast vita elever och lärare, svarta släpptes inte in helt enkelt, fick det ”tufft” tyckte de själva. Jerry Falwell, som startade Lynchburg Christian School, ska ha sagt: “In some states, it’s easier to open a massage parlor than a Christian school.” Bob Jones Universitys grundare Bob Jones Jr menade att rasåtskillnad var påbjudet av Bibeln. Vit överhöghet och vit kristen nationalism visade alltså sitt fula tryne.

Paul Weyrich och Jerry Falwell kom på en ny strategi. De började prata om och sprida ut att det staten sysslade med attacker mot religionsfrihet och mot kristendomen (låter det bekant?). Man skyllde allt på demokraterna, även fast det var republikanen Nixon som genomfört icke-segregerings-policyn. Man ville ha bort demokraten och evangelikanen Jimmy Carter från Vita huset.

Dock skulle det visa sig den nya strategin inte lyckats så bra. Man lyckades inte engagerade så många som man hoppats. Men när de då kom på att lägga till abort i mixen så tog det bättre fart.

Abort hade länge varit katolikernas sak och evangelikanerna hade inte brytt sig om det så mycket. Men den religiösa högern med Moral Majority i spetsen ville få makt så de var villiga att testa det mesta. Man lyckades engagera en hel del, vilket var en av orsakerna till att Reagan blev president.

Med i mixen finns också en bibelöversättning där man ändrade betydelsen av ett stycke för att bättre överensstämma med idén att livet börjar vid befruktningsögonblicket. New International Version (NIV) 1978 ändrade alltså betydelsen av 2 Mos 21:22-23 från missfall (spontan abort) av icke-ännu-levande foster till för tidig födsel av levande baby.

Sammanfattningsvis, den religiösa högern ville ha makt. Det lyckades inte längre genom att vara rasistiska och prata sig varma för segregering, så man ville hitta något att som upprörde och engagerade. Man valde abort, inte för att ”rädda barnen” utan för att få makt. Starten och grunden för den här rörelsen är rasism.

Republikanernas abortmotstånd handlar alltså inte om att ”skydda barnen” utan om maktbegär, vilket ju är nåt Jesus är mycket hård mot. Han säger inget om abort, men återkommer gång på gång till maktbegär och -missbruk.


Kortfattad sammanfattning av vad jag skrivit tidigare om abort och livets begynnelse. (Går att läsa mer här och här)

Så grundfrågan är: när börjar livet?

De som skrev böckerna i Bibeln sa att livet börjar med andetag. (1 Mos 2:7, Ps 33:6, Job 34:14-15, Hes 37:9-10 och 13-14, t.ex).

Sägs det nån gång att livet börjar vid befruktningsögonblicket? Nej. Men det finns verser som brukar tas ur sitt sammanhang och omtolkas att säga det.

”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.”

Jeremia‬ ‭1:5‬

”Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.” ‬

Psaltaren‬ ‭139:13-16

Säger de här verserna att livet börjar vid befruktningsögonblicket? Nej.

Det är filosofiska och/eller teologiska frågor, när livet börjar och vad som är liv, och något man fundera på och diskutera, men att påstå att det står tydligt i Bibeln att livet börjar vid befruktning är oärligt.

Kommentarer på pastor Mölks text om homosexualitet

Jag fick ett mail av en person för en tid sen. Hen skickade text om homosexualitet från Christian Mölks webbsida till mig. Jag hade hoppats personen ifråga själv skrivit nåt, men jag får vara nöjd med det jag får…

Det fanns mycket att kommentera, vilket jag också gjorde, kunde liksom inte hålla mig. Det blev så pass mycket så jag har därför valt att publicera mitt svar här.
Jag har tagit bort en del upprepningar han hade i sin text.


Det blev långt, så här är en kort sammanfattning:

tl;dr: Det som beskrivs är samkönade sexuella handlingar som drivs av a) lust b) makt- och kontrollbegär c) avgudadyrkan. Det handlar om oöverkomlig lust, om våldtäkter, om sexuella utnyttjanden, tempelprostitution och den tidens kultur. Det handlar inte om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa, trogna relationer, varken homosexuella eller heterosexuella.
Tar man verser ur sitt sammanhang, vilket görs många gånger i texten jag kommenterar, kan man få dem att säga vad man vill. Är det rätt sätt? Nej, kontext är otroligt viktigt.

Vad säger Bibeln om homosexualitet?

Det finns mer än 31 000 verser i Bibeln och inte i en enda av dem nämns homosexuella handlingar i positiva ordalag. Däremot finns elva bibelord som beskriver homosexuella handlingar på ett negativt sätt.
Orden ”homosexuell” eller “homosexualitet” finns inte i Bibeln, som inte heller vad jag kan se beskriver en homosexuell ”identitet” eller ”läggning”. Däremot finns nedan elva bibelord som omnämner homosexuella ”handlingar” av olika karaktär, allt från våldtäkt till tempelprostitution till samkönade relationer med samtycke. 

Det mesta är korrekt. Han har rätt i att homosexualitet som sexuell läggning inte tas upp i de sammanhang som berättar om samkönade sexuella handlingar, utan att det handlar om övergrepp och tempelprostitution. Men det sista blir fel. De ”samkönade relationer med samtycke” som beskrivs handlar om sexuella relationer drivna av osläckbar lust, det handlar inte om kärlek, respekt eller vanlig attraktion, utan egoistisk lust.

Viktigt att veta är också att man inte kände till att människan kan ha olika sexuella läggningar på den tiden, det började man förstå först på 1800-talet. Så de samkönade handlingar Bibeln nämner handlar inte om homosexualitet, utan om samkönade övergrepp.

Dessutom så är det ju så att Bibeln inte funkar så att den nämner alla saker som är okej, då skulle den i princip aldrig ta slut. Utan Bibeln listar sånt som inte är okej, främst för att det skadar andra eller en själv på nåt sätt.

Gamla testamentet

“5 De ropade på Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom till dig i natt? Skicka ut dem till oss så att vi får ligga med dem.”” (1 Mos 19:5)

Handlar om gruppvåldtäkt av änglar, inte ömsesidiga homosexuella förhållanden.

“22 Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” (3 Mos 18:22)

Handlar om sexuella övergrepp av pojkar eller unga män, användningen av ordet ”zakar” (hane, pojke) istället för ”ish” (man) visar på detta. Zakar (eller zāḵār egentligen) har tidigare översatt till ”dräng”, alltså pojke/ung man som är underställd en husbonde.

“13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.” (3 Mos 20:13)

Samma sak här, dock ännu tydligare eftersom det står att ”ish” (man) inte ska ligga med ”zakar” (pojke, hane).

“22 Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av stadens män, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: ”Skicka ut mannen som kom till ditt hus så vi får ligga med honom!”” (Dom 19:22)

Handlar om gruppvåldtäkt och maktutövande över andra, inte ömsesidiga homosexuella förhållanden

“24 Också manlig tempelprostitution förekom i landet. Man tog efter alla avskyvärda seder hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.” (1 Kung 14:24)

Handlar om, som texten säger, tempelprostitution,inte ömsesidiga homosexuella förhållanden

“12 Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra.” (1 Kung 15:12)

Samma som ovan

“7 Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran.” (2 Kung 23:7)

Samma som ovan

Nya testamentet

“26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” (Rom 1:26–27)

Verser tagna ur sitt sammanhang. Läser man från vers 18-31 så ser man att det handlar om avgudadyrkan, om omättbar lust, och om att överge sin makar för att ha sex. Handlar inte om kärleksfulla, ömsesidiga homosexuella förhållanden

“9 Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor 6:9–11)

Inget av de grekiska orden betyder homosexualitet i allmänhet, utan handlar om sexuellt utnyttjande och prostitution. Alltså inte ömsesidiga homosexuella förhållanden.

“8 Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, 10 för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran–” (1 Tim 1:8–10)

Samma som ovan, samma grekiska ord som används

“7 Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.” (Jud 7)

Sodoms synd var ogästfrihet, övermod, utnyttjande av deras nästa, inte homosexualitet. Dessutom försökte de våldta änglar.

Återkommer till de flesta av dessa texter.

Ordstudie

Här är de hebreiska och/eller grekiska orden i grundtexten som ofta översätts till ”homosexuell” i svenska bibelöversättningar eller på andra sätt är relaterade till någon form av homosexuella handlingar: 

VersHebreiskaGrekiskaSvenska
1 Mos 19:5Iysh yadaAndres syggenomethaMan känner

Sammanhanget är gruppvåldtäkt av änglar

3 Mos 18:22Zakar shakabArsen koitesMan ligger

Nej, inte ”man” och inte ”man ligger”. Ordagrant står det ”hane/pojke sängar”. Vanligtvis när man skriver koites för att syfta på sex, så är säng i singular, men här är det konstigt nog i plural. Samma i 20:13. Det tyder på att det inte är vanligt sex det handlar om.

”Ligger med pojke” är bättre översättning. Har översatts så tidigare, se till exempel Karl XIIs bibel från 1703

3 Mos 20:13Zakar shakabArsen koitesMan ligger

Samma som ovan

Dom 19:22Iysh yadaAndres gnomenMan känner

Gruppvåldtäkt

1 Kung 14:24QadeshSyndesmosManlig tempelprostituerad

Prostituerad är nyckelordet

1 Kung 15:12QadeshTeletasManlig tempelprostituerad
2 Kung 23:7QadeshKadesimManlig tempelprostituerad
Rom 1:26 Para fysisOnaturligt

Syftar på att de övergav sina makar och att de trots de var heterosexuella hade sex med samma kön, detta pga omättbar lust. Det handlar också om att man då trodde det ”naturliga” var att mannen skulle vara den dominanta och aktiva, medan kvinnan skulle ligga passivt och ”ta emot”. Det vet vi nu att så är inte fallet.

Rom 1:27 Orexis autos eis allelonLust till varandra

Som sagt, lust, egoistisk lust. De var ju ”upptända av lust”, handlar inte om ömsesidig, kärleksfulla förhållanden

Rom 1:27 Arsen katergazomai ho aschemosyne en arsenMän begick skamlösa handlingar med män

Män dominerade andra fria män, vilket man av nån anledning tyckte var ”onaturligt”. Det tror vi inte längre.

1 Kor 6:9–11 MalakoiMjuk

Bokstavligen betyder det mjuk, används om tyger m.m. Men används också för manliga prostituerade

1 Kor 6:9–11 ArsenokoitesMan som ligger med en man

Används i sammanhanget: mäktig man utför sexuella övergrepp på en person av manligt kön med lägre status.

Handlar inte om ömsesidig, kärleksfulla förhållanden.

1 Tim 1:8–10 ArsenokoitesMan som ligger med en man

Samma som ovan

Judas 7 Heteros sarxOnaturlig lust

Heteros Sarx = främmande kött. Syftar på änglarna. I vers 6 syftas det på 1 Mos 6:2-13 där fallna änglar hade sex med mänskokvinnor.

I tabellen ovan ser vi att Gamla testamentet oftast beskriver homosexuella handlingar med orden “man” och “ligger”, dvs. en “man-liggare” eller “en man som ligger med en man”.

För det första, det står inte ”ligger” utan ”säng”. För det andra, det är märkligt att det uttryck som används inte är det vanliga för att berätta att någon har sex. Istället för ”säng” i singular, står det ”sängar”, alltså i plural. Bara det borde säga oss att det handlar om annat än vanligt sex mellan två jämbördiga personer.

Arsenokoites

Paulus, som var en judisk skriftlärd, är naturligtvis väldigt väl insatt i Gamla testamentet, Lagen och judisk teologi. När han skriver sin undervisning om homosexuella handlingar är det uppenbart att han utgår från den grekiska översättningen av 3 Mos 18:22 och 3 Mos 20:13, slår ihop de två orden som användes där (“arsen” och “koites”) och bildar det nya ordet “arsenokoites”.
Andra liknande ord förekom i grekiskan på antikens tid, exempelvis ”metrokoites” = ”en man som ligger med sin mamma”, ”doulokoites” = ”en man som ligger med sina kvinnliga slavar”, ”polykoites” = ”en man som ligger med många” och ”onokoites” = ”en man som ligger med en åsna”. Ordet “arsenokoites” betyder helt enkelt ”en man som ligger med en man”. I 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10 översätts detta ord oftast till “de som utövar homosexualitet”, “de som lever i homosexualitet” eller “män som ligger med män”.

Stämmer alltså inte. Ett ords etymologi bestämmer inte vad ett ord betyder, det gör användningen av ordet. Finns ingen annan litteratur där det ordet används i det sammanhanget. Används endast i sammanhang där det utförs övergrepp. T.ex. en nyckelpiga har inget med nycklar eller pigor att göra.

Malakos

Ett ord som bara förekommer vid ett tillfälle är “malakos”, som i en icke-sexuell kontext är ett relativt neutralt ord som betyder “mjuk”. Ordet används exempelvis för att beskriva mjuka, “fina kläder” i Matt 11:8. I en sexuell kontext användes dock ordet i antiken för att beskriva ”feminina män”, pojkar, unga, vuxna eller prostituerade, som var den ”passiva” parten i manliga homosexuella relationer. 

Precis, handlar om manliga prostituerade/tempelprostituerade.

I det grekisk-romerska samhället på Paulus tid hade man inte ord som ”homosexuell” eller ”heterosexuell”, utan delade i stället in sexualiteten i ”aktiv/dominant/maskulin” kontra ”passiv/undergiven/feminin”. I 1 Kor 6:9 kan man se hur Paulus använder denna dikotomi när han använder “arsenokoites” för att beskriva den ”maskulina” aktiva parten i en homosexuell akt, och “malakos” för att beskriva den ”feminina” passiva mottagande parten. I 1 Kor 6:9 använder Paulus båda dessa begrepp i uttrycket ”malakos oute arsenokoites” som för att förtydliga att det är båda parter i en homosexuell handling som han syftar på, alltså både den aktiva och dominanta ”arsenokoites” och den mottagande och passiva ”malakos”. 

Nej, stämmer inte. Det är två skilda ord, med olika betydelser som inte har med kärleksfulla, ömsesidiga gayförhållanden att göra. Däremot är dominant/undergiven något väsentligt i samband med sex på den tiden, vilket jag redan nämnt. Men återkommer till det.

I den grekisk-romerska världen på antikens och Bibelns tid hade man en annan syn på homosexualitet än vad vi har idag. Man ansågs inte nödvändigtvis vara ”homosexuell” i nedsättande mening, bara för att man hade sex med någon av samma kön, utan snarare om man var den mottagande, feminina och undergivna parten i en homosexuell akt. Exempelvis florerade ett rykte om den romerske kejsaren Julius Caesar, att han i ung ålder hade varit älskare till kung Nikomedes av Bitynien. Ryktet gick så långt att Julius Caesar kallades ”Bityniens drottning” och den romerska armén sjöng nidvisor om honom. Men det som ansågs vara negativt för Julius Caesar var inte att han hade haft en homosexuell relation, utan att han antogs ha haft den mottagande och undergivna rollen, med tanke på att Nikomedes var en kung och inte kunde tänkas ha haft den rollen. En homosexuell relation sågs inte som något negativt så länge som den mottagande och passiva parten var av lägre social status, som t.ex. en slav eller en ung pojke. Men att den romerske kejsaren Julius Caesar skulle ha varit en feminin ”malakos” var oerhört nedsättande.

Delvis korrekt. En man skulle vara den aktiva, en kvinna den undergivna, det trodde man var ”naturligt”. Även en pojke, ung man eller tjänare gick för sig, så länge det inte var en fri man som sänkte sig till en kvinnas eller ofri mans nivå, det handlar alltså inte om att de var kejsare eller kung. Och vi ser ju inte längre sex på det sättet, så det är inte längre aktuellt. Bibeln skrevs i en annan tid, i en annan kultur. Vi kan inte direkt applicera det som står i Bibeln på vår tid. Det handlar alltså inte om ömsesidiga, kärleksfulla homosexuella förhållanden

Ett annat sätt att beskriva homosexuella handlingar i Bibeln är att använda orden “onaturligt” och “lust”, antingen var för sig eller i kombination. En sexuell relation mellan två samkönade beskrivs som något onaturligt i kontrast till den naturliga sexuella relationen mellan en man och en kvinna. Detta eftersom Gud skapade människan som man och kvinna med det uttalade uppdraget att föröka sig. Den manliga och den kvinnliga kroppen är ju skapad för att komplettera varandra och passar perfekt ihop vid fortplantning. Det ”naturliga” sättet för människor att föröka sig är ju onekligen genom att en man och en kvinna har sex. Utifrån ett fortplantningsperspektiv blir en homosexuell handling följaktligen ”onaturlig” eftersom det inte går att föröka sig så. 

Stämmer inte helt. Gud skapade den första människan ensam, sen skapade Hen den andra människan som en likvärdig partner att dela livet med, se 1 Mos 2:18, 20. Kön var inte relevant. ”Medhjälpare” är en för simpel översättning, ”ezer kenegdo” betyder mer en likvärdig, jämställd partner, kompanjon. ”Ezer” används många gånger om Gud, och ”kenegdo” betyder likvärdig/samma.

Inte heller skapade Gud människan och gjorde henne till hona och hane endast för att de skulle fortplanta sig. Det uppdraget fick de första människorna, ”att fylla jorden”. Samma uppdrag fick vattendjur och fåglar, inget unikt uppdrag. Vi har ju också det faktum att vi har fyllt jorden med människor, samt att Jesus aldrig säger ”skaffa barn, det var därför ni blev skapade”.

Ett nyckelord är ”lust”. Det handlar inte om kärlek, trohet, attraktion, eller annat som har med ett långvarigt ömsesidigt förhållande att göra. Egoistisk lust som är okontrollerbar.

Det finns alltså en kontinuitet mellan Gamla och Nya testamentets sätt att beskriva “homosexuella handlingar” som “män som ligger med män”. Det finns också en kontinuitet i beskrivningen av homosexuella handlingar som något negativt; i Gamla testamentet beskrivs homosexuella handlingar som något “avskyvärt” (3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, 1 Kung 14:24), och i Nya testamentet beskrivs det som något “förnedrande”, “onaturligt” (Rom 1:26, Jud 7) och “skamligt” (Rom 1:27).

Nej, det är inte ”homosexuella handlingar” som beskrivs som ”avskyvärda”, utan sexuella övergrepp som orena. Nåt annat som är lika ”avskyvärt” är att ligga med en kvinna när hon menstruerar (3 Mos 18:19), predikas det lika hårt mot det? Nej, man väljer och vrakar lite som man vill.

Hebreiska ordet som översatts till ”avskyvärt”, tôʿēḇâ, eller towebah, används flera gånger i kontexten avgudadyrkan. Det används också för att betyda rituell eller kulturellt oren.

Inte heller är alla homosexuella handlingar onaturliga, förnedrande eller skamliga, utan det som beskrivs är övergrepp och sexuellt frosseri, inte handlingar mellan två älskande personer.

Men även om synen på homosexuella handlingar verkar vara konsekvent negativ i både Gamla och Nya testamentet, så finns det samtidigt en diskontinuitet i dess konsekvens; i Gamla testamentet straffas homosexuella handlingar med “dödsstraff” (3 Mos 20:13), medan homosexuella handlingar i Nya testamentet leder till att man inte “ärver Guds rike” (1 Kor 6:10). Både Gamla och Nya testamentet är alltså till synes överens om att de som utövar homosexuella handlingar begår en synd, men medan man på Gamla testamentets tid straffades redan här och nu i jordelivet, uppmanas vi som lever på Nya testamentets tid att inte döma någon i förtid, utan överlåta domen åt Herren på domedagen efter Jesu återkomst (1 Kor 4:5). 

I både GT och NT beskrivs sexuella övergrepp, samt prostitution och tempelprostitution. Visst, samkönade övergrepp, men det handlar inte om homosexualitet, utan om maktutövande.

De elva ovan bibelorden har en väldigt stor spännvidd och varierar från att beskriva manlig våldtäkt (1 Mos 19:1–11 och Dom 19:16-24) i ena änden, till att beskriva manliga och kvinnliga homosexuella relationer med samtycke (Rom 1:27) i andra änden. Det som dock inte beskrivs i Bibeln är samkönade äktenskap, detta förmodligen eftersom den bibliska definitionen av ett äktenskap är att det är ett livslångt förbund byggd på en inför Gud och samhället ingången juridisk relation mellan en man och en kvinna fullbordat genom sexuell förening (1 Mos 2:24, Matt 19:5, Mark 10:7, Ef 5:31).

Nej, Rom 1:18-31 beskriver inte ”relationer med samtycke”, det handlar om lust, ”de upptändes av begär”, ”brann av lust” i en del engelska översättningar. Märklig syn på relationer om man tror en kärleksfull relation handlar om lust…

Bara för att något inte nämns betyder det inte att det är synd. Annat som inte nämns är hur den juridiska relationen ska ingås. Ring på finger nämns inte, är det då synd? Att marschera in till musik nämns inte, är det då synd? Inte heller nämns att ett äktenskap måste fullbordas med sex.

Bibeln funkar inte som en lista på godkända aktiviteter, utan mer som en berättelse om vad som skadar oss. Homosexualitet överlag samt att leva i ett kärleksfullt, ömsesidigt gayförhållande skadar inte någon, utan kan tvärtom upplyftande (precis som ett vilket förhållande som helst.)

Gamla testamentet

Skapelsen

I Skapelseberättelsen kan vi läsa om hur Gud skapade människan till man och kvinna med syfte att komplettera varandra och tillsammans vara Guds avbild. När en man och en kvinna vill ingå äktenskap lär Gud oss hur det ska gå till på ett fundamentalt och principiellt sätt:

Nej, att mannen och kvinnan tillsamman skulle vara Guds avbild är inte en biblisk idé. Den idén är inspirerad av Platon, inte Jesus. Var och en är skapade till och är Guds avbild. Varför skulle annars Jesus prata om eunucker i Matt 19:11-12 om säga att det ok, och Paulus säga att det är bättre att göra som honom och inte gifta sig (1 Kor 7:7)?

“24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24)

Skapelseberättelsen berättar vad som hände, det är inte bud eller lag. Den versen utgår från Adam och Eva, det fanns ju inga andra människor i paradiset, samt den berättar att två personer ska lämna den gamla familjen och bilda en ny.
Att utgå från vad som inte står och låta det bestämma vad som är synd eller inte, är en riskabel väg att gå. Bara för det inte står uttryckligen att två män kan gifta sig med varann betyder det inte att det är förbjudet eller synd.
Internet nämns inte, telefoner nämns inte, flygplan nämns inte, är de då också synd?
Sen har den aspekten att äktenskap var nåt helt annat då än det är nu. Då hade en kvinna väldigt låg status, och hon tillhörde pappan fram till att hon giftes bort och började tillhöra sin make. Oftast ingicks äktenskap pga affärsuppgörelser. Just kvinnans låga status är också varför Jesus säger att mannen inte får skilja sig från sin fru hur som helst i Matt 19.

För det första ”lämnar” man sin familj och bildar en ny med sin man eller hustru. Dvs. det sker en offentlig och tydlig förändring som syns i samhället. För det andra ”håller” man sig till varandra, är lojala och trogna. För det tredje så blir man ”ett kött”, dvs. man har en sexuell relation. Ett äktenskap är ett livslångt förbund byggd på en inför Gud och samhället ingången juridisk relation mellan en man och en kvinna fullbordat genom sexuell förening (1Mos 2:24, Matt 19:5, Mark 10:7, Ef 5:31).

Ett vanligt missförstånd och en vanlig förenkling, att ”ett kött” handlar om nåt sexuellt. Det handlar om en ny familj, ett nytt slags släktskap. Dock står det inte om nåt juridiskt eller att det är livslångt, eller att äktenskap är samma då som nu. Kom ihåg att Jesus sa i Matt 19:11-12 att det är helt okej att inte gifta sig. 

Att äktenskapet syftar till fortplantning och leder till att man får barn är ett återkommande bibliskt tema (1 Mos 1:28).

Gud säger samma till fåglar och fiskar i 1 Mos 1:22, så det är inget speciellt eller specifikt för människor. Dessutom är det 1 Mos 2:18 som bättre berättar varför två personer ska dela liv, inte 1:28 som inte säger nåt om orsaken att vara tillsammans.

Barn ses i Bibeln som en gåva från Gud (Ps 127:3–5) och en välsignelse utifrån att man har ingått förbund med varandra. Exempelvis har Gud ingått ett förbund med Israel och välsignar dem med barn, både på nationell (3Mos 26:9) och individuell (1Sam 1) nivå.
Äktenskapet ska enligt Bibeln hållas ”i ära” (Heb 13:4) och det är inte tillåtet med ”sexuell omoral”, dvs sex före, efter eller utanför äktenskapet (Matt 15:19), skilsmässa (Mal 2:13-16, Matt 5:32, Luk 16:18), otrohet (3Mos 20:10) eller polygami (1Tim 3:2). 

Oj, många verser tagna ur sina sammanhang, ord felöversatta samt feltolkningar av innebörd.
– ”Sexuell omoral”, eller ”otukt” i vissa översättningar. Grekiska ordet som översatts är porneia, som har betydelsen prostitution eller lustdrivet sex. Det syftar inte på sex innan äktenskap i ett kärleksfullt seriöst förhållande.
– Skilsmässa är tillåtet. Det som det pratas om i bibelverserna som nämns är män som överger sin fruar, lämnar dem vind för våg, vilket den grekiska texten också säger. Kvinnor på den tiden var beroende av sina män, och blev de övergivna av sina män var hamnande de ofta i problem.
– Äktenskapsbrott är inte bra, men att välja en vers från GT som säger de ska dödas är lite magstarkt.
– Polygami förbjuds inte i 1 Tim 3:2. Läs 3:1 också så ser du att det är råd till församlingsledare, inte till alla. Dessutom är ”en kvinnas man” ett uttryck för att vara trogen och dedikerad sin maka/make.

Mose lag

“22 Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” (3Mos 18:22)

I Gamla testamentet fördöms homosexuella handlingar med väldigt starka ordalag. Gud befaller Israel att inte göra som folken i Egypten eller Kanaans land, eftersom Gud anser det ”avskyvärt”.

Som tidigare nämnts, det handlar om sexuella övergrepp, inte kärleksakter. Annat som är ”avskyvärt” är att ligga med en menstruerande kvinna (3 Mos 18:19).

De hebreiska ord som används översätts till ”man” + ”ligger”. På grekiska blir dessa ord nästan exakt samma (arsen koites) som Paulus skriver i Nya testamentet (arsenokoites).

Inkorrekt. De hebreiska orden i 3 Mos 18:22 översätts till ”hane/pojke sängar”

Men även om Gamla testamentet väldigt tydligt fördömer homosexuella handlingar skulle man kunna invända att Gamla testamentet också förbjuder ganska mycket annat som vi idag inte längre följer, till exempel att inte äta räkor (3 Mos 11:9–12) eller fläsk (3 Mos 11:7). Men för det första så ger Gud olika instruktioner till olika grupper i Gamla testamentet. En del regler ges bara specifikt till Israel som nation, exempelvis att inte äta fläsk. Det står uttryckligen i dessa förbud att de är primärt till Israel”De skall vara orena för er”. Andra regler är universella och gäller alla människor i alla tider, till exempel att inte mörda (2 Mos 20:13). 

Det ignoreras verser och sammanhang lite på måfå här. Då man läser två första verserna i 3 Mos 11, 12, 15, 17, 18, 19, 20, 23, 24, 25 och 27, så ser man att alla de kapitlen är till Israels folk. De bud Gud ger i 3 Moseboken är specifikt till ett folk i en specifik tid på en specifik plats, de är inte till alla. Sen finns det såklart bud som bekräftas på andra ställen.

Huvudpoängen med alla bud är, som Jesus säger, att älska Gud och att älska andra som sig själv (vilket innefattar att älska sig själv. Följer man de få buden så följer man hela lagen och alla bud. Som Jesus säger: ”Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.” (Matt 22:40 SVL)

För det andra brukar man generellt säga att vi kristna ska följa de regler i Gamla testamentet som bekräftas i Nya testamentet. Med andra ord får vi kristna äta fläsk, trots att det står i Gamla testamentet att man inte får äta fläsk. Men vi får inte mörda, eftersom det bekräftas som en synd även i Nya testamentet (Matt 5:21). Som vi har sett av ovan elva bibelord så beskriver både Gamla och Nya testamentet homosexuella handlingar som synd på ett väldigt likartat sätt.

Handlar inte kärleksfulla sexuella handlingar, vare sig av heterosexuella, bisexuella eller homosexuella, utan om övergrepp, tempelprostitution och sexuellt frosseri.

En annan anledning att se 3 Mos 18:22 som en universell uppmaning är att Gud dömer andra länder än bara Israel eftersom de har ägnat sig åt sådant (3 Mos 18:24-28).

Nej, Gud ger uppmaningar till Israels folk i 3 Mos 18, ingen dom ges till andra länder, endast ett konstaterande av faktum. Står väldigt tydligt i v.1-5: Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Jag är Herren er Gud. 3 Ni ska inte göra som de gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller ska ni göra som de gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni ska inte vandra efter deras stadgar. 4 Mina domslut ska ni följa och mina stadgar ska ni handla noggrant efter. Jag är Herren er Gud. 5  Ni ska hålla fast vid mina stadgar och lagar, för den människa som följer dem ska leva genom dem. Jag är Herren. 

Jesus

Även om inte Jesus uttryckligen nämner homosexuella handlingar, så har han naturligtvis ändå en hel del att tillföra.

För det första så bekräftar Jesus äktenskapet såsom ett av Gud instiftat förbund mellan en man och en kvinna:

4 Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna 5 och och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött? 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt.”” (Matt 19:4–6)

Nej. Igen verser tagna ur sitt sammanhang. Jesus får en fråga om skilsmässa (egentligen en fråga om män får överge sin hustrur), om män får lämna sina fruar av vilken orsak som helst. Det är den frågan Jesus svarar på. Han säger inget om vem som får eller inte får gifta sig, utan hänvisar till skapelseberättelsen som berättar vad som hände, inte vad som alltid måste ske.

Precis som Paulus i Romarbrevet kapitel 1, så hänvisar Jesus till skapelseordningen när han undervisar att Gud ”i början”, dvs. i skapelsens begynnelse, skapade människan till ”man och kvinna”

Nja, hona och hane, människor av två olika fysiska kön skapade Gud dem till. Hade det stått ”ish” och ”ishish” hade det varit ”man och kvinna”, men så är inte fallet. Som tidigare nämnts så säger Jesus inget om att enbart man och kvinna får gifta sig, inte heller säger han vem som inte får gifta sig. Plus att äktenskapet då var något helt annat än vad det är idag.

När lärjungarna hör Jesus undervisa om att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna och att man inte får skilja sig av något annat skäl än sexuell synd, utbrister de: ”Då är det bättre att inte gifta sig!” Som svar på detta berättar Jesus att det finns de som av någon anledning inte kan gifta sig:

12 Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig.”” (Matt 19:12)

De tre olika grupper av personer som Jesus pratar om är för det första människor som är födda utan förmåga till sexuell reproduktion, för det andra män som har blivit kastrerade, dvs. ”eunucker”, och för det tredje personer som självmant väljer att leva i celibat för att kunna tjäna Gud. Kan man av någon anledning inte gifta sig är det inget nerköp att leva i celibat, Jesus gjorde ju själv det ”för himmelrikets skull”.

Eunucker är det Jesus pratar om och det ord som används på grekiska. Eunucker är människor som av olika anledningar inte kan eller inte vill fortplanta sig med kvinnor. De som föddes så innefattar de som inte vill ha sex med kvinnor, alltså även homosexuella män.

Dessutom säger han emot sig själv lite här. Tidigare skrev han att man och kvinna tillsammans är Guds avbild, inte var för sig, då är det väl ett ”nerköp”?

Så oavsett vilken anledning man har att inte ingå ett äktenskap enligt Bibelns definition så har Jesus gått före och visat att det är möjligt att uppoffra allt för himmelrikets skull. Jesus sa vid ett flertal tillfällen: “Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” (Luk 9:23)

Jesus säger också att det är bara de som fått den gåvan som ska ”uppoffra” sig på så sätt. Är det en uppoffring om det är en gåva?

För det andra så menar Jesus att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna är synd:

19 För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.” (Matt 15:19)

Sexuell omoral, ”porneia” på grekiska, innebar för judar på Jesu tid alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna. Dvs. otrohet, samboskap, sex före äktenskapet, sex utanför äktenskapet, och sex mellan två personer av samma kön. På Jesu tid var det en allmänt vedertagen judisk uppfattning att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna, inklusive homosexuella handlingar, var en synd. Faktum är att det inte finns en enda antik judisk skrift som är positiv till homosexuella handlingar.

Nej. Porneia kommer från ordet porneuō som betyder prostitution. Båda orden används också för tempelprostitution eller sex i syfte att dyrka avgudar. Otrohet finns redan på listan Jesus ger, men det andra står det inget om. Det är att läsa in vad man redan tror/vill det säger.

För det tredje bekräftar Jesus att han instämmer i Mose lag och inte ”har kommit för att upphäva lagen”, utan ”för att uppfylla den”:

17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.” (Matt 5:17–20)

Jesus säger på korset att det är fullbordat, alltså lagen är uppfylld i och med Jesu död och uppståndelse.

Säger han inte emot sig själv igen? Om Jesus, enligt Christians tolkning, instämmer i Mose lag, borde inte då förbudet att äta fläsk fortfarande vara i kraft? Samma med att blanda olika material i kläder, ha sex med menstruerande kvinna, och så olika grödor på samma fält.

Så sammanfattningsvis kan man säga att Jesus för det första bekräftar att äktenskapet är mellan en man och en kvinna, för det andra menar att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet är en synd, och för det tredje instämmer i Mose lag där det står att homosexuella handlingar är synd.

1. Nej, Jesus säger aldrig att äktenskap är mellan en man och en kvinna. Gud har inga problem med månggifte, Gud t.o.m. välsignar och bekräftar månggifte, 1 Mos 4:19, 16:3-4, 29:20-28, 30:4-9, 5 Mos 21:15-17, 2 Samuel 12:7-8 och 2 Krönikeboken 24:2-3. Sen säger jag inte att månggifte är bra, jag visar bara att det inte står en man och en kvinna i Bibeln.
2. Nej, det sägs inte heller, porneia har en specifik betydelse och den är inte så bred.
3. Nej, 3 Mos 18:22 och 20:13 är specifikt till Israels folk, och handlar dessutom om sexuella övergrepp.

Paulus

Rom 1:24-28

“24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.” (Rom 1:24–32)

Saknas några verser som berättar sammanhanget. Vanligt grepp för att få bibelställen att verka betyda det man vill de ska säga. V. 18-32 är hela första passagen, sen fortsätter det i kapitel 2.

Läser man v.23 och 25 ser man kontexten: avgudadyrkan. Samma gäller 26b-27, kontexten är avgudadyrkan. Paulus använder sig av parallellism här: han belyser samma sak tre gånger på lite olika sätt för att verkligen hamra in sitt budskap. ”De bytte ut” (v.23, 25, 26b-27) ledde till att ”Gud utlämnade” (v.24, 26a, 28-31). Jag har skrivit mer om det här: https://stefanbloggarigen.com/2021/08/17/rom-118-31-fortydling/

I begynnelsen skapade Gud människan till man och kvinna med uppdraget att vara fruktsamma, förökas och uppfylla jorden. Gud skapade mannen och kvinnan som ett komplement till varandra och instiftade äktenskapet som den naturliga platsen för denna sexuella reproduktion.

Nej. Gud skapade människan till sin avbild. Man och kvinna är inte per automatik komplement till varandra, det är en idé sprungen ur Platons idévärld, inte Bibeln. Huvuduppgiften var aldrig enbart att förökas. Gud skapade människan för att Gud älskar oss.

I Romarbrevet inleder Paulus kapitel 1 med att anknyta till skapelseberättelsen och syndafallet. Paulus menar att mänskligheten som helhet i syndafallet vände sig bort från Gud, slutade lyssna på Guds ord, ”förnedrade sina kroppar med varandra” och ”bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt”. Som ett resultat av att mänskligheten har syndat genom att inte vilja lyssna på Guds ord utan i stället gå sin egen väg, så tillåter Gud oss leva i vår synd, och den synd vi lever i blir i sig självt ett straff eller en konsekvens av vår synd. Om vi som mänsklighet inte vill lyssna på Gud, som ju vet bäst, så måste vi heller inte det, och då blir konsekvensen av vår synd att Gud helt enkelt låter oss leva i vår synd.

Paulus börjar med att prata om icke-judar i kapitel 1, för att sen i kapitel 2 vända sig till judarna i Rom och visa att de gjort sig skyldiga till precis samma som icke-judarna. Paulus säger att genom ”Guds osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur” har Gud alltid kunnat ses, ända sedan skapelseögonblicket, så därför har inte ”hedningarna” någon ursäkt.

Det handlar inte om homosexualitet generellt eller kärleksfulla, ömsesidiga förhållanden.

En av de syndens konsekvenser som Paulus beskriver är samkönade sexuella relationer byggd på frivillighet och samtycke. Paulus menar att homosexuella handlingar är ”onaturligt””skamligt” och ”sådant som inte får göras”. Paulus argument för att homosexuella handlingar är onaturligt går som sagt ända tillbaka till skapelsen. I 1 Moseboken ser vi hur Gud skapade människan till sin avbild såsom man och kvinna med syftet att föröka sig och uppfylla jorden:

Nej. Det är inte homosexuella handlingar som är ”onaturligt”, ”skamligt”, osv. Det är att de övergav sina makar för att ha omdömeslöst sex triggat av lust och avgudadyrkan (v23, 25 berättar kontexten). Förstår man parallellism så ser man att en av ”syndens konsekvenser” inte är ”samkönade sexuella relationer”, utan det står att människan övergav det naturliga umgänget (alltså istället för att ha kärleksfullt sex, hade sex pga omättbar lust) vilket i sin tur ledde till att Gud utlämnade dem åt ”ett ovärdigt sinnelag”.

“27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”” (1 Mos 1:27–28)

“24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1Mos 2:24)

Man och kvinna skapades som komplement till varandra och är tillsammans Guds avbild. Att en man och en kvinna ingår äktenskap, bildar familj och får barn är det ”naturliga” sättet för människan att uppfylla Guds uppdrag till mänskligheten att föröka sig och uppfylla jorden med nya människor. Den manliga och den kvinnliga kroppen är perfekt skapade för fortplantning. I den bemärkelsen är homosexuella handlingar därmed ”onaturligt”, eftersom sex mellan en man och en kvinna är det ”naturliga” sättet enligt Guds skapelseordning för människan att få barn, ett av människans primära uppdrag här på jorden. Guds plan är alltså att sex hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna i syfte att skapa fler människor på jorden.

Igen, varken Jesus och Paulus hade problem med att människor var ogifta. Inte heller står det i 1 Mos 1 eller 2 att ”ett av människans primära uppdrag” är att göra barn. Det är inte heller nåt Jesus nämner, inte ens i Matt 19:1-12 när han ändå pratar om äktenskap. Borde han inte nämna barn då?

Gud skapade oss med sexuell njutning, varför skulle Gud göra det om sex enbart är för fortplantning? Dessutom är män skapade med sin g-punkt inne i anus, rätt svåråtkomlig vid vaginal penetration kan man säga… Nej, sex är mer än ”att skapa fler människor”.

Men för att göra en lång historia kort så syndade Adam och Eva mot Gud och blev utkastade ur paradiset. Men det var inte bara de första människorna som syndade, utan hela mänskligheten, dvs. även du och jag. Paulus skriver i sitt brev till Rom att ”alla har syndat” (Rom 2:23) och att ingen människa är utan ursäkt, eftersom Gud har uppenbarat sig för oss människor i sin skapelse ända sen världens början (Rom 1:20). Men vi människor vände oss medvetet bort från Gud och började tillbe det skapade i stället för Skaparen (Rom 1:21-25).

Precis, sammanhanget är avgudadyrkan. Rom 1:19-32 handlar om icke-judarnas synd, avgudadyrkan, medan Rom 2 berättar att även judarna gjort sig skyldiga till samma synd.

Vad är då synd? De grekiska och hebreiska ord som används betyder ordagrant att missa målet. Vad är målet då? Jo, som Jesus säger i Matt 22:37-40, att älska Gud och att älska varandra som oss själva.

Som en konsekvens av detta så tillät Gud oss människor att göra det som våra syndiga hjärtan ville göra. Ett återkommande tema i Bibeln är att avgudadyrkan leder till religiös synd vilket i sin tur leder till omoral i alla dess olika former. När vi gör oss själva till gud eller skapar en egen avgud, då kan vi också skapa vår egen moral, som ofta inte stämmer överens med Bibeln. 

Precis, avgudadyrkan av olika slag är en röd tråd.

Att Paulus beskriver homosexuella handlingar som ”onaturligt” var en vanlig uppfattning både i den judiska och i den grekisk-romerska världen på Bibelns tid. Om en sexuell relation mellan en man och en kvinna är det naturliga sättet för människor att få barn, så blir ju en homosexuell relation därmed onaturlig, eftersom det inte går att få barn på det sättet. Och eftersom ett av människans primära uppdrag här på jorden är att föröka sig och uppfylla jorden med nya människor, så går därmed homosexuella handlingar emot skapelseordningen.

Nja. Sexuella relationer mellan män var naturliga i den grekisk-romerska världen. Att en fri man förgrep sig på pojkar och både kvinnliga och manliga slavar sågs som naturligt då.

Ibland invänds det att det Paulus beskriver som synd inte kan jämföras med homosexuella relationer idag, eftersom Paulus inte kände till sådana. Men det stämmer inte riktigt. Även om romersk lag inte erkände samkönade äktenskap så beskriver flera antika texter bröllop mellan romerska män, bland annat kejsar Nero, som gifte sig åtminstone två gånger med en man.

Nja, Nero gifte sig med slavar, så det handlade inte om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa förhållanden. 

Det finns också en del som menar att de homosexuella handlingar som Paulus beskriver som synd inte är dagens moderna samkönade relationer med samtycke, utan det som i det grekisk-romerska samhället på antikens tid var känt som ”pederasti”, dvs. att rika mäktiga män utnyttjade unga pojkar, slavar eller kvinnor sexuellt för att visa sin dominans. Men det faktum att Paulus även inkluderar kvinnor i ovan bibelord, samt skriver att de ”upptändes av begär till varandra”, utesluter pederasti. Det Paulus beskriver är utan tvekan homosexuella handlingar mellan både män och kvinnor av samma kön med samtycke. 

Paulus beskriver och talar om tempelprostitution och hur de hade sex för att blidka gudarna i templen. Det fanns både präster och prästinnor i templen som erbjöd sina kroppar.
”Samtycke” kan diskuteras. Det handlade om lust och sexuellt frosseri, att bli ”upptänd av begär” betyder att det något maniskt över det. De ”brann av lust” kunde vara en annan översättning. Det är inte ”av kärlek” eller ”av attraktion”, utan sjuklig lust.

Ett annat grekiskt ord som kan vara bra att känna till är ”porneia”, vilket oftast översätts till ”otukt” eller ”sexuell omoral” på svenska. I det grekisk-romerska samhället innebar porneia att man gick till en prostituerad och betalade för sexuella tjänster. Men när det grekiska ordet porneia togs upp av den hellenistiska judendomen och på så sätt gjorde intåg i Bibeln och den judisk-kristna kontexten, så kom ordet att innefatta alla utomäktenskapliga sexuella synder och avvikelser, inklusive homosexuella aktiviteter. Jesus hänvisar tillbaka till skapelseordningen när han i Markus 10:6-8 definierar äktenskap som mellan en man och en kvinna.

Mark 10:1-12 handlar om skilsmässa, inte om vem som får eller inte får gifta sig. Och porneia handlar om prostitution och lustbaserat sex. Att det skulle innefatta alla ”utomäktenskapliga sexuella synder och avvikelser” är en efterkonstruktion.

Synden porneia nämns ofta först i listor över synder, inte för att kristna anser otukt vara den värsta synden av alla, utan för att porneia var så vanligt och allmänt accepterat i den grekisk-romerska världen att många som blev kristna hade svårt att bryta med den sexuellt omoraliska livsstilen de hade haft innan de blev kristna.

Den omoraliska livsstilen handlade om sex ja, men i sammanhanget avgudadyrkan, lustbaserat sex samt sexuellt frosseri.

Även om ovan text från Romarbrevet handlar om specifikt homosexuella handlingar, så bör påpekas att även samboskap, sex före äktenskapet och otrohet är otukt.

Samkönade handlingar är bättre ord, eftersom det inte handlar om homosexualitet. Det handlar inte om sexuell läggning utan om lust. Samboskap och sex före äktenskap är inte ”otukt”, nåt sånt står det ingenstans. Eller då det skrevs innefattades inte nåt sånt i ordet porneia, det är en tolkning som har tillkommit senare.

Så homosexuella handlingar är en av alla de synder som människor gör som ett led i att mänskligheten vände sig bort ifrån Gud. Lägg dock märke till att Paulus inte fördömer homosexuella ”personer” eller ”känslor”, utan enbart ”handlingar”.

Nej, homosexuella handlingar är inte synd i sig själv och speciellt inte i kärleksfulla, ömsesidiga gayförhållanden.

Att identifiera sig som homosexuell eller känna attraktion till någon av samma kön beskrivs inte som en synd i Bibeln.

Det stämmer.

Bibeln beskriver många synder som vi människor gör, och homosexuella handlingar beskrivs inte som en värre synd än någon annan. Alla människor är syndare och brottas med olika synder. Och det var just därför som Jesus kom till jorden, för att på korset frälsa oss från våra synder:

“24 Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.” (1Pet 2:24)

Som det antyds i denna vers, vi syndar, men det betyder inte att vi är syndare. Vi är inte alltid det vi gör, vi är mer än det. Vi är skapade i Guds avbild, Guds älskade barn.

Jesus kom till Jorden för att visa Guds kärlek till oss, för att visa oss vem Gud verkligen är, och för att visa oss vägen dvs hur vi ska leva som Gud skapade oss.

Alla människor är syndare. Alla människor begår synder. Alla människor måste lämna allt för att följa Jesus. I sitt brev till Korinth skriver Paulus till kristna som förut har ägnat sig åt homosexuella handlingar… 

(inte synd i sig själv, utan sammanhanget avgör)

…och menar att: ”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:11). Man måste inte sluta synda innan man möter Jesus och blir frälst, men i mötet med Jesus sker en omvändelse som leder till att man vill lämna sitt gamla liv och födas till ett nytt liv tillsammans med Herren i Andens kraft.

Handlar om manliga prostituerade, om lust, och om övergrepp

2) ”äktenskapsbrytare” (moichos), dvs. gifta som är otrogna och har sex utanför sitt äktenskap,

Betyder också en som är otrogen mot Gud, alltså avgudadyrkan. 

3) ”de som utövar homosexualitet” (arsenokoites), dvs. den aktiva och dominanta parten i en homosexuell akt, och 4) de ”som låter sig utnyttjas för sådant” (malakos), dvs. den passiva och mottagande parten i en homosexuell akt.

Nej. Arsenokoites är män som utnyttjar svagare män/pojkar, eller de med lägre status 

Detta med den ”dubbla utgången” är en tanke som ofta återkommer i Bibeln och är ingenting nytt. Faktum är att alla människor egentligen är syndare som inte har möjlighet att ärva Guds rike, men tack vare Jesu död på korset så får alla som tror på Jesus förlåtelse för sina synder och föds på nytt in i Guds rike.

Här kunde det bli en annan diskussion. Bibeln pratar väldigt lite om hur man kommer till ”himlen” och hur det är där, men väldigt mycket om hur få Guds rike att bli synligt här och nu. Men tar det en annan gång.

Och igen, vi människor syndar, ja. Betyder det att vi är syndare? Nej, vi är inte det vi gör. Vi är Guds avbilder, skapade som vi är.

Men, en viktig aspekt av att få komma in i Guds rike är att ”omvända” sig. Faktum är att ”omvänd” är det första ordet Jesus predikade (Matt 4:17). Att omvända sig innebär att sluta leva i synd och i stället börja följa Jesus. Man kommer naturligtvis inte bli helt syndfri på ögonblicket, men man kan sluta leva en livsstil av synd. Exempel på omvändelse är många i Bibeln, men en av mina favoriter är tullindrivaren Sackeus (Luk 19). Han hade skott sig ekonomiskt på sina medmänniskor och ansågs av folket vara en syndare, men när han får ett möte med Jesus brister han ut: ”Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen.”

Vad är synd? Grekiska ordet för synd betyder ”att missa målet”. Vad är målet? Jo, att älska Gud och älska varandra och sig själv. Grekiska ordet för ”omvändelse” är metanoia, och handlar inte enbart om att ”omvända sig”. Det handlar om att låta sig förändras av Guds kärlek, öppna sitt sinne för Gud och hela den mystik Guds väsen och görande innebär.

En viktig aspekt av Jesus verksamhet var att söka upp syndare, ge dem kärlek, uppmana dem att omvända sig och erbjuda dem frälsning och ett liv i lärjungaskap. Precis de grupper som Paulus beskriver i ovan text var Jesus känd för att umgås med (Mark 2:13-17). Jesus älskade syndaren, men han bekräftade inte synden i deras liv utan förändrade dem till lärjungar. 

”Älska syndaren, hata synden” kanske låter bra, men funkar inte i praktiken, speciellt inte om det som påstås är ”synd” är nåt man är född med. (Det är skillnad på att vara och göra nåt som inte skadar någon annan eller en själv, och nåt som skadar andra. Det är milsvid skillnad på homosexualiet och pedofili)

Jesus pekade inte på ”synden” och sa ”Det där är synd, omvänd dig”. Nej, han såg människan, visade sin kärlek till människan och på så sätt visade han dem Vägen.

Man skulle kunna invända mot det faktum att Jesus aldrig nämner homosexualitet och hävda att det därför inte var en viktig fråga för honom. Men faktum är att det var en allmänt erkänd uppfattning bland judar på både Gamla och Nya testamentets tid att homosexuella handlingar enligt den judiska Lagen var en synd som gick emot naturen (3 Mos 18:22).

Nej, 3 Mos 18:22 säger inte det, och att vrida nåt som inte sägs till att det är synd är inte bra. Dessutom säger ju Jesus inget om det fast han har världens chans i Matt 19:1-12. Han t.o.m. nämner sexuellt avvikande personer i de verserna utan ett enda dömande ord. Dessutom säger han inget åt officeren i Matt 8 och Luk 7, trots det handlar om officerens ”speciella” tjänare . Språket som används antyder att officeren och hans tjänare hade mer än ett jobbförhållande. Som Jesus säger i Matt 19:12: ”Den som kan förstå detta bör ta det till sig.”

Därför behövde Jesus inte ytterligare upprepa det utan istället bekräfta att han inte kommit för att upphäva någonting i Lagen och sen, precis som Paulus i 1 Kor 6:9-10, mena att orättfärdiga inte kommer in i Guds rike:

“17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.” (Matt 5:17–20)

Som redan nämnts så uppfyllde Jesus lagen när han besegrade döden. Lägg till det som Jesus säger sammanfattar hela lagen, det vill säga om man enbart följer de buden så följer man hela lagen: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27)

På flera sätt kompletterar därför Jesus och Paulus varandra. Jesus bekräftar äktenskapet mellan man och kvinna samtidigt som Paulus går emot homosexuella handlingar. Jesus söker upp syndare och bjuder in till omvändelse och frälsning, samtidigt som Paulus avslöjar och beskriver de synder omvända frälsta inte bör ägna sig åt. 

  1. Äktenskap såg annorlunda ut då.
  2. Jesus säger inte att äktenskap är enbart för en kvinna och en man, och att det ska se ut så för evigt
  3. Paulus går emot vissa samkönade sexuella handlingar, som t.ex. övergrepp och tempelprostitution

De som lever ett orättfärdigt liv kommer inte att ärva Guds rike utan behöver omvända sig, ta emot Jesus, födas på nytt , bli helgade av Jesus och börja leva ett nytt liv i helgelse utan synd. För att syndare ska kunna omvända sig behöver kristna göra som Jesus och visa dem kärlek, uppmana dem att omvända sig, berätta hur man blir frälst och be om Andens uppfyllelse så att man kan leva ett nytt liv i lärjungaskap.

En av de synder som Paulus nämner som orättfärdiga är de grekiska orden “arsenokoites” och “malakos”. Som vi såg ovan så betyder arsenokoites ordagrant ”man-liggare” …

Nej. Arsenokoites betyder ordagrant man-säng. Men visst, säng används många gånger för att antyda sex. Att ett sammansatt ords betydelse är exakt vad de olika delarna innebär är ovanligt. ”Smörkniv” är inte en kniv av smör, örngott är inte godis för örnar, osv.

Sen så används inte arsenokoites i betydelsen ”homosexuella män som lever i kärleksfulla, ömsesidiga förhållanden” utan i kontexten mäktig man utnyttjar annan person av manligt kön sexuellt.

…och malakos betyder ”mjuk” i en icke-sexuell kontext. I samtida grekisk litteratur användes ordet för att beskriva en ”feminin man”.

Nja. Betyder mjuk ja. Men syftar på manliga prostituerade och de manliga tempelprostituerade som kunde kastrera sig själv för att blidka gudarna.

I det grekisk-romerska samhället på Paulus tid hade man inte ord som ”homosexuell” eller ”heterosexuell”, utan delade i stället in sexualiteten i ”aktiv/dominant/maskulin” kontra ”passiv/undergiven/feminin”.

Nej, dominant-undergiven handlade om makt. Män visade sin makt över kvinnor, pojkar, unga män, slavar, tjänare, osv. Man kände inte till homosexualitet som sexuell läggning ännu. Man trodde ju också hår drog till sig sperma, därför skulle män ha kort hår och kvinnor långt, så sperman sökte sig till kvinnan.
Idag vet vi mera, vi har mer kunskap, och därför har vi inte längre samma märkliga idéer och ideal som de hade då.

I 1 Kor 6:9 kan man se hur Paulus använder denna dikotomi när han använder “arsenokoites” för att beskriva den ”maskulina” aktiva parten i en homosexuell akt, och “malakos” för att beskriva den ”feminina” passiva mottagande parten. I 1 Kor 6:9 använder Paulus båda dessa begrepp som för att förtydliga att det är båda parter i en homosexuell handling som han syftar på. I det romerska samhället ansågs det vara fullt socialt acceptabelt med homosexuella handlingar, så länge som man antog den maskulina aktiva rollen. I en del nutida kulturer förekommer en syn att det inte ens är en homosexuell handling att vara den aktiva parten, utan bara den passiva.

Nja, delvis korrekt. För fria män var det naturligt att ta den aktiva, dominanta rollen, för alla andra var det naturligt att ta den passiva, undergivna. Om en fri man lät sig domineras var det inte bra. Men det har inte med homosexualitet att göra, utan det är nåt som är kulturellt betingat. Och vi lever inte i den kulturen längre så det är inte aktuellt idag. Precis som mycket annat i Bibeln. Men just homosexualitet fokuseras det väldigt mycket på, medan annat ”glöms” bort.

Inte heller är det en dikotomi, det är inte alltid så att en alltid är den ”maskulina” aktiva parten eller den ”feminina” passiva, man kan vara både och eller nåt däremellan.

På Paulus tid var det inte helt ovanligt i den grekisk-romerska kulturen att män gick till både manliga och kvinnliga prostituerade. Detta ansågs inte nödvändigtvis vara vare sig syndigt eller orättfärdigt av grekerna, men absolut av judarna. Eftersom Korinth var en grekisk stad hade en del greker blivit kristna och behövde nu omvända sig från sin grekiska sexuellt omoraliska livsstil. Paulus skriver att ”sådana har några av er varit”, men att de nu har ”blivit helgade”. Paulus budskap är tydligt: innan grekerna i Korinth blev kristna ägnade de sig åt sexuellt omoraliska aktiviteter, men nu när de blivit kristna behöver de sluta med sådant. Enligt Paulus så blir de syndare som blir frälsta ”tvättade rena” och ”helgade”. Det går alltså att i tron på Jesus och i den helige Andes kraft både bli förlåten för de synder man har gjort och få kraft till att leva ett nytt och helgat liv utan synd. Dock ska tilläggas, att Paulus inte beskriver varken en homosexuell identitet eller attraktion som synd, utan enbart de homosexuella handlingarna.

Det som försiggick i Korinth var tempelprostitution. Gudinnan Cybele hade tempel där, och hennes dyrkare sysslade med sex. Vilket är det som Paulus syftar på. Och inte heller homosexuella handlingar beskrivs som synd, utan vissa samkönade handlingar som är i kontexten avgudadyrkan, prostitution, övergrepp, makt och kontroll. Handlar alltså inte överhuvudtaget om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa homosexuella förhållanden.
Det antyds i texten att de ”sexuellt omoraliska aktiviteterna” är att korinterna gick till prostituerade, och det är precis det ”sexuell omoral”, aka porneia, handlar om.
Varför skulle Gud fördöma homosexuella förhållanden? De skadar ingen, utan de kan precis som heterosexuella förhållanden handla om andliga, känslomässiga, fysiska partnerskap som berikar livet. För syftet med att leva tillsammans är inte endast barn, utan att ha någon att dela livet med. (Men det är inte för alla som Jesus säger.) Om syftet med att leva tillsammans är att skaffa barn, ska då de som inte kan få barn skilja sig och hitta nån som de kan skaffa barn med? I mina öron låter det som en väldigt simplistisk teologi. Det finns så mycket mer, så mycket mer djup att upptäcka. Det kan vara tungt att gräva i det, jobbigt att studera Bibeln på djupet, men jag tycker det är värt det.

Tog bort en del av hans text här i slutet eftersom det var samma text som förekommit tidigare.

Ofelbar?

Något jag funderat på senaste tiden är om allt i Bibeln behöver vara sant för att det ska gå att tro på vad det står där. Om inte, vilka delar behöver inte vara sanna för att det fortfarande ska gå att tro? Eller behöver hela Bibeln vara ofelbar, eller som en del menar, Guds ord direkt på papper?


tl;dr: är Bibeln Guds ord? Nej, Jesus är Guds ord (Joh 1:1-18).
Är Bibeln 100% historiskt korrekt? Nej, det finns mycket som inte stämmer, inte ens mellan olika böcker i Bibeln.
Betyder det att Bibeln är endast en sagobok? Nej, det finns mycket sanning och vishet i Bibeln. Man behöver ”bara” komma ihåg att läsa texterna i sitt sammanhang.

Går inte ihop

Berättar ens Bibeln exakt hur allt gick till? Det räcker att läsa skildringen av vad som skedde vid Jesu uppståndelse i de fyra evangelierna för att förstå att det inte är en 100% korrekt historieskildring.

I Matteus 28 går Maria Magdalena och den andra Maria(?) för att se på graven. Här kan vi läsa att det är vakter utanför graven, stenen rullas bort när kvinnorna kommer dit, och det dyker upp en ängel. I Markus 16 är det Maria Magdalena, Maria, Jakobs mor, och Salome som ska till graven och smörja Jesu kropp. Inga vakter, stenen är redan bortrullad och en ängel är där. I Lukas 24 är det Maria Magdalena, Maria, Jakobs mor, Johanna och flera, icke namngivna kvinnor med. Inga vakter, stenen bortrullad och denna gång två änglar. I Johannes 20 är det endast Maria Magdalena som går till graven. Inga vakter, stenen bortrullad och inga änglar alls, i alla fall första gången hon är där.
Vilken version är sann? Spelar det ens nån roll?

Ett annat exempel på olikheter mellan testamenten är vad som hände runt Jesu födsel. I Lukas står det att kejsar Augustinus höll en skattskrivning när Jesus föddes, och det skedde en sådan 6 e.Kr. I Matteus står det att Jesus föddes när Herodes var ståthållare, men denne dog 4 f.Kr. Så nån har fel. Matteus är också den enda som nämner att Herodes dödade alla pojkar under två år i Betlehem och att Maria och Josef flydde med Jesus till Egypten. Skedde massmordet och flykten verkligen (ingen historieskrivare från den tiden nämner något massmord på pojkar i Betlehem) eller var det bara Matteus som försökte visa att Jesus uppfyllde profetior i Gamla testamentet (som dessutom inte har med Messias att göra)? Vi har också en hel del översättningsmissar.
Igen, spelar det nån roll? Kan Guds kärlek till oss vara sann trots dessa ”fel”? Är Jesu budskap bara struntprat på grund av att varenda ord i Bibeln inte är sant?

Spelar det roll?

Jag tror att det spelar roll om ens tro bygger till största delen på Bibeln, på att Bibeln är Guds ord, ord givna av Gud och direkt nedskrivna utan mänsklig inverkan .
Om en ser Bibeln som Guds ord så måste Bibeln vara 100% sann, för Gud talar enbart sanning. Om det då skulle finnas felaktigheter i Bibeln, så betyder det också att Gud inte är enbart sanning, och då är det nära till en troskris. Tron behöver nog byggas på nåt mer hållbart och stabilt än idén att Bibeln skulle vara Guds ord.

Står det ens någonstans att Bibeln är Guds ord? Nej. Joh 1:1-18 säger däremot att det är Jesus som är Guds ord.

Att en ser Bibeln som utan fel kan leda till att man försöker rationalisera det som står i Bibeln, man använder sig av ”världsligt, vetenskapligt” tänkande för att förklara det märkliga, mystiska och oförståbara i Bibeln. Man försöker alltså passa in Bibeln i modernistiska tankesätt, och struntar i det kryptiska i den. Men lämnar man bort den biten att Bibeln är kryptisk, mystisk, otydlig, och ställer fler frågor än den ger svar, så blir det svårt att förklara de motsättningar och ”felaktigheter” som finns i Bibeln. Det mystiska bidrar mycket till hur man läser Bibeln, och även hur man traditionellt läst den.

Ultimately, our offense at the idea that the Bible doesn’t give us absolute truth shows we have made the Bible an idol. The Bible, like humankind, is not God.

Jared Byas

Mystik

En tro som kan ge ett rakt svar på alla frågor, är det en fortfarande en tro? Är inte tro att man inte vet? Tro för mig är tillit. Att trots att jag inte vet, att jag inte har svar på alla frågor, så kan jag sätta min tillit till nån annan, till Gud i det här fallet.

The opposite of faith is not doubt, but certainty

Anne Lamott

Vi får ha frågor, ja vi måste ha frågor. En tro som är säker, som inte ställer frågor, som inte tillåts tvivla, är en tro som står stilla, en tro som är död. Jag tror vi alla nån gång mer eller mindre fastnar i det att ”jag vet”, ”jag är säker”. Då gäller att ha modet att öppna ögonen och se allt vi inte vet, och acceptera att vi inte vet eller kan veta.

Mystik och sårbarhet behövs i en tro för att inte egot ska ta över kontrollen. Mystiken, eller jag kanske kan kalla det osäkert ovetande, gör att tron handlar om tillit, en tillit på att Gud vet fastän jag inte vet.

Gud tål frågor, Gud tål tvivel. Tomas tvivlaren ville se bevis på att Jesus uppstått, han ville se såren i Jesu handleder och känna på dem (Joh 20:25). En helt normal reaktion kan jag tycka. När Jesus visade sig igen efter 8 dagar så lät Jesus Tomas känna på sina sår; Jesus fördömde inte Tomas för hans tvivel utan istället visade han Tomas de bevis som denne behövde.

Instruktionsbok?

Hur ska en då se på Bibeln? Det finns en del problematik med hur den blivit till, hur vilka böcker som ska vara med har valts ut, och hur en del böcker och brev helt förstördes för att de inte riktigt ”passade in”, men det går jag inte in på mer nu, utan jag utgår från den protestantiska Bibel vi har för tillfället (både ortodoxa och katolska Bibeln har fler böcker).
Jag ser på den som en bok skriven av människor använda av Gud. Precis som Gud använt människor genom hela historien och genom hela Bibeln för att utföra många av sina planer, så använde Gud människor för att skriva Bibeln. Samtidigt som Gud inspirerade människor till vad de skulle skriva, så respekterade Gud deras mänsklighet och fria vilja, vilket ledde till att Krönikeböckerna inte alla gånger är överens med Samuels- och Kungaböcker, och att de fyra evangelierna skiljer sig från varandra. Så allting blev inte ”rätt”, men det finns fortfarande sanning, vägledning och undervisning i Bibeln. Det är också en bok för att odla vishet.

Mystiken kommer in här också, hur inspirerar Gud människor samtidigt som Gud respekterar våran mänsklighet, hur funkar det? Det är den mystiken, det ovetandet som gör det så intressant också, för mig i alla fall, att det inte finns en tydlig manual hur man exakt ska leva. Visst, de största buden som innefattar alla andra bud säger vi ska älska Gud, varandra och oss själva, men hur gör vi det?

Bibeln är inte en instruktionsbok där man söker fram en vers och så får man svar på det man vill veta. Nej, det är att förminska Bibeln, det är att ta bort vårt ansvar att försöka förstå texten, förstå sammanhangen, det är att avlägsna Gud från här och nu eftersom Gud redan ”gett oss alla svar” och inte behöver vara närvarande. Snarare behöver man se Bibeln i sin helhet, se hur komplex den är, se hur den är skriven ur olika perspektiv, se hur olika böcker i den säger mot andra böcker men ändå pekar åt samma håll. Visst kan vi få svar när vi läser Bibeln, men det kräver ofta lite mer arbete än att bara läsa det ordagrant, utan kontext och utan analys.

Kan en kvinna vara präst?

Frågan om en kvinna kan vara präst är aktuell nu som då. För mig har det alltid varit självklart att kvinnor kan vara präster. Men en del menar att de inte får det då det står så i Bibeln menas det. Men kan det faktiskt vara så att Gud menade att kvinnan alltid ska underordna sig mannen? Att hon aldrig får bestämma över män, inte undervisa män och därmed inte heller kan vara präst? Låt oss undersöka vad det står.


Vi börjar från början. Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27). Men Människan (adam betyder människa) var ensam, sällskapet från djuren räckte inte till:

”Och [Människan] gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt [Människan] fanns ingen medhjälpare som var [människans] like.”

1 Mos 2:20

(I originaltexten är inte Människan könsbestämd och adam betyder ju människa, så jag korrigerade texten lite.)

Som sagt, det var inte bra att Människan var ensam, så Gud gjorde en like till Människan, en partner, en kompanjon att ”råda över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden” tillsammans med (1 Mos 1:28).

Samtidigt gav Gud de två människorna varsitt kön, en hane och en hona (1 Mos 1:27 och 2:23). Det är också först i 2:23 som man och kvinna kommer in och skiljs åt, innan dess har det varit adam/människa och båda tillsammans som gällt. Men det är inte könen som är det viktiga här, utan att Gud skapade människan till sin avbild. Läs mer om skapelsen här eller här.

Gud skapade mannen och kvinnan som likvärdiga gelikar, vilket orden som används också visar. 1 Mos 2:18: ”Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en ezer kenegdo (medhjälpare) åt honom, (en som är hans like).” Ezer betyder hjälpare, men inte vilken hjälpare som helst; ezer används ofta om Gud, t.ex. 2 Mos 18:4 och Ps 33:20. Så det är ingen hushållerska eller assistent det är frågan om.
Kenegdo används inte någon annanstans i Bibeln men nog i en del rabbinska texter. Det är ett ord som ofta används om ting som är som varandra, alltså liknande eller samma.
Ezer kenegdo är alltså en like, en att arbeta tillsammans med, en med samma status och lika befogenheter. En likvärdig partner helt enkelt.

Ingenstans här nämns det att kvinnan är underställd mannen på något sätt, utan de skulle tillsammans jämställt råda över skapelsen, vilket sägs i 1 Mos 1:28.

Det här är då innan syndafallet (1 Mos 3). När synden och döden kom in i världen ändrade nåt; kvinnan blev underställd mannen:

Till kvinnan sade han:
”Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig.

1 Mos 3:16

Det som hände var att den skapade ordningen löstes upp, så istället för att i kärleksfull gemenskap och som jämlikar leva tillsammans och förvalta över allt, ska plötsligt mannen råda över kvinnan (1 Mos 3:16). Splittringen sker direkt, mannen skyller på kvinnan, att det är hon som gav honom frukten, och han vägrar ta ansvar. Förhållandet förvrängs och patriarkatet har kommit in i bilden. På grund av synden blir mannen satt att styra över kvinnan, det var inte tänkt så från början. Patriarkatet kan man säga är en konsekvens av synden.


Evas synd var att hon litade mer på ormens ord än på Guds. Adams synd var inte att han lyssnade på en kvinna, utan att han litade mer på Evas ord (och ormens eftersom Adam var tillsammans med Eva när det skedde, 1 Mos 3:6) än Guds ord. Det handlar alltså inte om kön, utan om att inte lita på Gud.
Bevis för att det inte är kön som är det väsentliga får vi bl.a. i berättelsen om Abraham, Sara, Hagar och Ismael. Där kan vi läsa hur Gud uppmanar Abraham att lyssna på sin fru:

Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.

1 Mos 21:12

Det handlar inte om könet, utan om det som sägs är i enlighet med Guds vilja.

Samma sak med profetissan Debora och krigaren Barak (Dom 4:4-16), en kvinna ger order åt en man och mannen lyder. Visst, han tvekar lite, men det är inte för att hon är kvinna utan för att han vill försäkra sig om att det är Guds vilja det hon säger.


Så kommer vi till Nya testamentet och Jesu ankomst. Gud väljer ut en kvinna att bära frälsaren. Gud berättar direkt (genom en ängel) åt henne vad som kommer ske, Han går inte via hennes far eller blivande man utan direkt till henne. Gud tvingar sig inte på Maria heller, utan hon ger sitt samtycke. (Luk 1:26-38)

I Marias lovsång (Luk 1:46-55) ser vi inte en ung, underdånig gravid kvinna som sitter tyst i ett hörn, utan en stark kvinna som säger att ”från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig”. Hon trampar på patriarkatet och prisar Gud samtidigt. Hon gör det tillsammans med en annan kvinna, Elisabet som är gravid med Johannes döparen. Männen lyser med sin frånvaro.

Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.

Luk 1:51-53

Gud visar vad kvinnans rättmätiga plats är, den plats hon hade i skapelsen, sida vid sida med mannen som jämlikar.


När Jesus väl hade fötts behandlade han kvinnor som folk, han såg var och en som människa, som en Guds avbild, inte som hens kön. Vi ser det på hur Jesus umgicks med Maria och Marta. I Luk 10:38-42 kan vi läsa att Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar på och lär sig av honom, precis som en elev till en rabbi skulle ha gjort (Jesus var rabbi, Joh 3:2). Jesus återupprättade kvinnan.

Vi kan läsa om Jesus som skickar ut den första evangelisten, kvinnan vid brunnen (Joh 4:1-42). Hon har haft fem män och mannen hon är med nu är inte hennes man, men ändå ser Jesus kvinnan som en älskad människa och återupprättar henne. Många kom till tro tack vare kvinnan. Det står dessutom i vers 27: ”De (lärjungarna) blev förvånade över att han (Jesus) talade med en kvinna”. De blev förvånade för att de flesta rabbiner undvek att prata med kvinnor, utöver sina fruar, men Jesus ser alla likvärdiga, han ser alla som de är: Guds skapelse och avbild.

Även när Jesus uppstått fortsätter det på samma sätt, kvinnorna är de som för ut det budskapet. Gud använder alla, vem vi än är, Han begränsas inte av kön.


Men Paulus då, det sägs ju att han skriver att kvinnan ska vara tyst i församlingen och underordna sig mannen?

Njä, Paulus utmanar gång på gång det patriarkala samhället han verkade i. I 1 Kor 7:4 till exempel skriver Paulus att mannen inte bestämmer över sin kropp, det gör även kvinnan. Han går alltså mot det rådande läget som är att kvinnan är mannens egendom, och han säger att man och kvinna är jämlika; mannen bestämmer över kvinnans kropp och kvinnan över mannens. Paulus skriver på samma tema i 1 Kor 11:

Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

1 Kor 11:11-12

I Efesierbrevet 5 säger ju Paulus att kvinnan ska underordna sig mannen.

Njae, det står att vi ska underordna oss varandra i vördnad i vers 21, och det är i den andan det fortsätter. Kvinnorna ska underordna sig i kärlek, alltså vara hänsynsfulla, samarbetsvilliga och lojala. Männen ska likaså underordna sig i kärlek och älska sina hustrur ”så som Kristus älskat församlingen” och ”som sina egna kroppar”. Det handlar om ömsesidig kärlek, om att visa respekt för varandra, inte om att män ska leda eller utöva auktoritet över sina hustrur.

Att mannen är kvinnans huvud (kephalē) (Ef 5:23) betyder inte att mannen ska leda kvinnan. I stort sett ingenstans i grekiska texter från Paulus tid används kephalē i betydelsen ledare. Något som är mer vanligt är att det används i betydelsen ursprung (som i t.ex. flodens ”huvud”/ursprung), vilket passar än bättre i sammanhanget: ”En man är nämligen sin hustrus ursprung (1 Mos 2:21-23, kvinnan skapades från mannen), liksom Kristus är församlingens ursprung och själv Frälsare för sin kropp”

Men 1 Kor 14:34-35 säger att kvinnor ska vara tysta i församlingen.

1 Kor 14 säger:

  • att tungomålstalaren, man eller kvinna, ska vara tyst om ingen uttyder (v.28)
  • att profeten, man eller kvinna, ska vara tyst om nån annan får en uppenbarelse (v.30)
  • att kvinnan ska vara tyst och sluta ställa frågor om det var något hon ville lära sig, hon kunde ställa frågorna hemma istället för av avbryta profeten med frågor.

Det handlar om ordning, för Gud är ”inte oordningens Gud utan fridens” (1 Kor 14:33). Det är dessutom villkorat, ”var tyst om det är såhär eller sådär”. Det handlar inte om att kvinnor inte får tala. I 1 Kor 11:5 står det klart och tydligt att kvinnor ska be och profetera precis precis på samma sätt som männen. 1 Kor 1:10-13 och 14:33 och 39-40 bekräftar att det kunde vara lite stökigt i församlingen i Korint.

En kvinna ska stilla ta emot undervisning och helt underordna sig står det i 1 Tim 2:11-13.

Precis, en kvinna, inte kvinnor.
I 1 Tim 2:8 skriver Paulus att männen ska be utan vrede och diskuterande, alltså be utan att gräla. Kvinnorna ska klä sig utan en massa guld och smycken och på så sätt skryta om hur duktiga de är (1 Tim 2:9-10). Paulus tillrättavisar specifika män och kvinnor, män som grälar och kvinnor som lägger för stor vikt vid det yttre.

Sen går det över till en kvinna. Samma ord för kvinna betyder också hustru. I och med de tidigare verserna handlar om specifika personer, så tyder det på att även vers 11-13 handlar om en specifik person.
Texten pekar på att denna kvinna har en hel del kvar att lära och att hon därför inte ska undervisa andra överhuvudtaget.
Att hon inte ska bestämma eller göra sig till herre över mannen är aningens missvisande översättning. Det handlar om att hon inte ska dominera (authenteō) mannen.

Paulus tillrättavisar alltså beteende i församlingen i Efesos.

Paulus skriver ju i 1 Tim 3:1-7 att en församlingsledare ska vara man!

Läser man de vanligaste svenska översättningarna så står det ”han ska”, ”han får inte”, ”han måste”, ”en kvinnas man”.
Men om man istället läser vad Paulus skrev på grekiska ser man att han använder inga könsbestämmande pronomen för att beskriva församlingsledare eller äldste (episkopē). Han använder inte han utan hen. Paulus använder alltså ett inkluderande språk, inte ett exkluderande.

En enda kvinnas man då (1 Tim 3:2, Svenska Folkbibeln)? Enkelt sagt så är det ett uttryck som betyder en som är trogen i sitt äktenskap och/eller en som inte flörtar med många. I 1 Tim 5:9, där Paulus pratar om enbart kvinnor skriver han en enda mans kvinna, vilket har samma betydelse. Det handlar om trohet, om att inte ligga runt, eller att ens motivation för det man gör är att få romantisk uppmärksamhet. Det handlar alltså inte om kön. Precis som bröder (adelphos), som även inkluderar systrar i bl.a. Gal 4:28, Rom 12:1, 1 Tess 1:4, så är en enda kvinnas man ett inkluderande uttryck.


Exempel på kvinnor i ledarroller som Paulus nämner:

  • Febe, tjänar i församlingen i Kenchrea (Rom 16:1), men det handlar inte om att servera kaffe eller sköta söndagsskolan… Febe är utsänd för att leverera Paulus brev och undervisa i församlingen hon kommer till. Paulus skriver att hon ska emottas på ett sätt som anstår de heliga. Diakonos benämns hon av Paulus, vilket han använder för personer med heliga uppdrag. Diakonos kan också översättas kyrklig minister, eller pastor helt enkelt.
  • Junia, är högt ansedd bland apostlarna, eller som en översättning säger ”apostel åt Kristus och är mycket ansedda av alla” (Rom 16:7). Att vara apostel är stort och att vara högt ansedd bland apostlarna är ännu större. I många översättningar har man lagt till ett s för att göra henne till man. Var det ett misstag eller ville nån dölja att en kvinna var en högt ansedd apostel? Numer är de flesta överens om att Junia var kvinna.
  • Priscilla/Prisca, förklarar ”Guds väg grundligare” åt Apollo tillsammans med sin man Aquila (Apg 18:26). Priscilla nämns först, alltså är hon den huvudsakliga läraren. Rom 16:3-5 berättar också om Prisca/Priscilla och Aquila, och att de leder en församling i sitt hem.
  • Evodia och Syntyche, som tillsammans med Paulus ”kämpat i evangeliets tjänst” (Fil 4:2-3). Är även medarbetare till Paulus.
  • Maria, Tryfena, Tryfosa och den älskade Persis, som arbetat mycket i Herren (Rom 16:6, 12). Ordet för arbeta (kopiaō) använder Paulus ofta om för pastorer, och i samband med ledare och ledarskap.

Galaterbrevet sammanfattar det hela bra tycker jag. ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (3:28) och ”Alltså är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.” (4:7) Son används pga hur kulturen såg ut under Paulus tid, söner hade arvsrätt men inte döttrar. Paulus säger alltså att kvinnor har samma arvsrätt som män, och inkluderar dem i söner. Han säger att vi alla, både man och kvinna, har samma status, samma befogenheter och samma syfte, att vi är lika inför Gud. Det här var omvälvande! Paulus bryter mot den traditionella normen och gör om den. Precis som det var vid Skapelsen så finns det inte längre någon könsbunden hierarki. Vi är alla Guds barn, arvingar till Guds rike.

Slutsatsen är alltså att kvinnor kan och ska vara präster, att det är inte enbart kvinnans uppgift att underordna sig, utan vi ska alla underordna oss varandra i kärlek, och att kvinnan får och ska bestämma över mannen. Det finns inga hinder för det i Bibeln. Däremot ska ingen dominera och köra över andra.

Hamnar jag i helvetet nu?

Jag fortsätter min resa av dekonstruktion och rekonstruktion med ändhållplatsen Helvetet. 😄


Är jag på väg till helvetet eftersom jag ifrågasätter en del teologier? Finns ens helvetet? Har Gud, som är kärlek, verkligen skapat en plats där de som bryter mot de lagar Gud själv stiftat ska plågas i all evighet? Skulle Gud, som älskar och dessutom dog för alla människor som någonsin har existerat, låta någon fortsätta existera endast för att plågas i evighet?

Nej.

Så, då var det klart


Nå nej, finns kanske lite mer att säga om saken…

Helvete, hel– från fornnordiska Hel (även Helheim), som var både dödsriket och härskarinnan av dödsriket i fornnordisk mytologi, och -vete från vite (straff).

Dödsrike nämns också i Bibeln; Sheol och Hades är det hebreiska resp. grekiska orden för dödsrike. De betyder alltså i stort sett samma sak. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, har Sheol översatts till Hades. Också i de texter i NT som refereras till GT använder Hades för Sheol.

Likheten mellan Hel, Hades och Sheol finns där, men nånstans på vägen har det gått från Hel, dödsrike, till Hel-vite, evig plåga i eld. Och trots att Hades betyder just dödsrike så översätts det till helvete i Svenska folkbibeln, vilket ger det en helt annan betydelse.

Mycket av hur vi ser på helvetet idag har sitt ursprung i Dantes Inferno, och alltså inte i Bibeln. Man kan säga Dante inspirerat till hur vi ser på helvetet idag.

Trots det så nämns helvete 8 gånger i Svenska Folkbibeln 2015, 9 gånger i Bibel 2000 och 29 gånger i Nya Levande Bibeln. I King James Version finns det hela 54 hell.

(Längre ner finns det en genomgång av de fyra ord som översatts till helvete eller hell. De fyra orden är Sheol, Tartaros, Hades och Gehenna.)


Nej, helvetet som en plats där själar ska plågas i evighet, är inget Bibeln berättar om. Däremot har hur vi väljer att leva våra liv konsekvenser, och konsekvensen av att vända ryggen åt Gud verkar vara förintelse, utplåning:

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

Romarbrevet‬ ‭6:23‬

Det är inte helvetet och evig plåga som är syndens lön utan döden, och döden i detta fall är ingenting, att inte längre existera.

I Matt 7:13 pratar Jesus om den trånga porten och smala vägen till livet, och den breda vägen som leder till fördärvet. Alltså den breda vägen leder inte till tortyr utan total förstörelse.

‭I Matt 25:31-46 berättar Jesus om hur fåren och getterna ska skiljas åt. De goda fåren ska få ”ta emot det rike som stått berett för dem sedan världens skapelse” och de onda getterna ska ”till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. ” En evig pina i helvetet kan man tänka sig (det syftas på eldsjön/brinnande sjön från Uppenbarelseboken 20, återkommer till det). Men nej, Jesus fortsätter med att det första, det som fåren får, är evigt liv och det andra, det som getterna får, evigt straff. Motsatsen till liv är död, inte tortyr.

En evig död kan ses som ett sorts straff, speciellt då det andra alternativet är evigt liv. Men helvetet, inspirerat av Dantes Inferno, finns inte. Ingen evig tortyr.


Man kan också tänka som så, skulle vi verkligen njuta av att vara i himlen om vi visste att en del av våra kära samtidigt konstant plågas för evigt?

Hur kan ”allt sammanfattas […] i Kristus” (Ef‬ ‭1:10‬) och Gud bli ”allt i alla” (1 Kor 15:28) om det fortfarande finns en dimension som är mot Gud, om det finns ondska kvar?


Att skrämma folk till tro, genom att hota med de hamnar i helvetet annars, är säkert lättare än att genom kärlek vara med och föra någon till tro, men är du skrämd till Gud är det inte Gud du mött. ”Var inte rädd” är ett återkommande motto i Bibeln, och samma gäller här. Att tro man behöver skrämma någon till tro är också att förminska Gud; Gud är större än det, större än rädsla.

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.”

Första Johannesbrevet‬ ‭4:18‬

Här följer en genomgång av de 4 ord i Bibeln som översatts till helvete eller hell:


Sheol: Förekommer 65 gånger i Gamla testamentet. Översätts oftast till dödsrike eller grav i svenska biblar, men i Svenska Folkbibeln står det helvete i två verser: Ords 15:11 och 27:20.

Sheol syftar på platsen eller tillståndet de döda befinner sig på/i. För hebréerna var scheol en okänd plats dit man åker efter sin död, både ond och god. I Job 14:13 utrycker Job en önskan om att få fara till Sheol. Det nämns aldrig som en plats för eviga plågor, utan verkar vara en plats av omedvetande:

5 De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen. […] 10 Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet

Pred 9:5-6, 10

Så inget tyder på att Sheol kan översättas med den moderna betydelsen av helvete.


Hades: Förekommer 10 gånger i grekiska Nya testamentet, 8 gånger översätts det till helvetet och två gånger till dödsriket (i de verser som citerar Psaltaren). Hades betyder det osedda eller det dolda. Betyder som tidigare nämnts samma som Sheol, vilket pekar på att det handlar om dödsriket, inte helvetet

Är Hades helvetet där alla icke-troende ska plågas i all evighet? I Uppenbarelseboken 20:13-14, där Hades finns i originaltexten, står det:

Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.

Den andra döden är slutet på döden och dödsriket. Hades/dödsriket är alltså temporärt, och inte en evig tortyrkammare.


Gehenna eller Geenna: Förekommer 12 gånger i Nya testamentet. I Bibel 2000 översätts det till helvete, i engelska biblar hell, medan i Svenska Folkbibeln heter det Gehenna, med fotnoten ”I NT en bild för domens eviga eld”

Enda gången det används utanför evangelierna är i Jakobs brev 3:6 där det används bildligt för att beskriva hur man skadar andra med vidriga ord.

Vad som är säkert om Gehenna är att det var en verklig plats strax utanför Jerusalem, och att alla Jesus talade med/till kände till den.

Ordet Gehenna kommer från hebreiska ge Hinnom, som betyder Hinnom-dalen. Söker man på Hinnom i Gamla testamentet så kan man läst om hemskheterna som försiggicks där; det var där avgudadyrkande israeliter brände sina barn levande som offer till Molok och Baal. Topheth refereras det också till, och det var själva platsen i dalen där det offrades (se Jeremia 7:31 och 19:2, 6). När Gehenna nämns i Gamla testamentet är det alltid själva dalen det refereras till.

Jesus använder sig av Gehenna i liknelser för att förtydliga det han försöker berätta. Han säger inte ”det här kommer att hända efter döden om du inte tror på mig”. Jesus varnar helt enkelt för samma konsekvenser som Jeremia varnade för när Israels folk övergivit Gud och kärleken till sin nästa. Konsekvenserna var inte evig pina i ett helvete, utan verkliga konsekvenser i jordelivet.

Gehenna nämns aldrig i nåt av breven från Petrus, Paulus eller Johannes. Kan tyckas lite märkligt att dessa apostlar inte nämner något så viktigt. Paulus säger till och med ”för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.” i Apg 20:27, och ändå säger han inget om Gehenna.

Om Jesus verkligen använde Gehenna som en symbol för en plats för evig plåga, skulle inte hans lärjungar ha förstått vad Jesus menade, det var ju ändå de som var närmast honom och som skulle sprida hans budskap till resten av världen. Men ändå säger de inget om det. Inget brev i Bibeln nämner ens Gehenna som en plats. Om Gehenna verkligen var ett ställe där alla icketroende plågas i evig eld, hade det inte varit ett otroligt viktigt ämne? Borde ingen av lärjungarna eller apostlarna då inte nämnt det och varnat oss för det?


Tartaros: översätts till avgrunden/mörka avgrunden i svenska biblar, och till hell i många engelska. Det var i den grekiska och romerska mytologin en plats i Hades, dödsriket (men ändå var det lika långt från Hades till Tartaros, som från himlen till jorden enligt Iliaden). Det var fängelsehålor där gudarnas värsta fiender, titanerna, hölls fångna. Senare blev det också en plats där de människor som gjort grymma synder mot gudarna plågades., t.ex. Sisyfos som rullar en sten uppför en backe om och om och om igen.

I Bibeln förekommer Tartaros en gång, i 2 Pet 2:4:

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

Det som Petrus pratar om är att de fallna änglar slängdes in i fängelsehålorna. Han skriver inget om att människor också ska slängas in i Tartaros. Däremot varnar han i resten av kapitel 2 för att de som vänt bort från Jesus Kristus och predikar villoläror (2:20-21), inte kan undfly domen (2:9), men han skriver inte vad domen kommer att vara.

Eftersom Petrus inte nämner Tartaros som ett av alternativen för straff, utan det är ett exempel i raden som visar att Gud inte skonar gudsföraktarna, så pekar det med största sannolikhet på att Tartaros inte är det helvetet en del menar att alla icketroende hamnar i.


Källor:

We have been wrong about hell

What Jesus really said about heaven and hell

Is hell eternal punishment?

Om det där inte är synd, vad är då synd?

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

5 Mos 5:7

Det första budordet går rakt på sak och berättar vad synd är: att ha andra gudar vid sidan av Gud. Låter rätt simpelt kan tyckas.

Det är också enkelt, men det är absolut inte lätt. Det innebär, för att inte synda ska vi inte låta något vara större än Gud i våra liv.

Men är det allt? Nej, Jesus utvecklar, och försvårar, i Luk 10:27:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Och i Matt 22:40 sammanfattar han:

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Man kan säga att synd är alltså det som bryter mot dessa två omfattande bud: att älska Gud av hela sitt hjärta, samt sin nästa som sig själv. (Resten av de 10 budorden summeras också i dessa två bud.)

Omöjligt kan tyckas, och för oss människor är det också det. Det var därför Jesus kom och ”fixade det”. Men nu tillbaka till synden.


Några exempel som rör det jag skrivit inlägg om tidigare:

Är homosexualitet synd?

Ett troget, seriöst, kärleksfullt förhållande är inte synd, vare sig det är homo- eller heterosexuellt. Ingendera bryter i sig själv och automatiskt mot nåt av de två buden. Det finns så klart förhållanden där Gud inte sätts främst och/eller den näste inte älskas som en själv, men där igen, ingen skillnad på homo- eller heteroförhållanden. (Sen är det ju svårt sätta Gud först i ett förhållande hur som helst, 1 Kor 7:25-40)

Står heller inget i Bibeln om att trogna, seriösa och kärleksfulla gayförhållanden är mot Guds vilja, så nej, det är inte synd. (Finns en hel del mer att läsa om Homosexualitet i Bibeln här…)

Är sex före äktenskap synd?

Först av allt, sex är en gåva från Gud. Sexuell njutning är något Gud skapat för oss. Men det är inte tänkt att vi ska få den njutning hur som helst, eller att det ska vara huvudsyftet med våra liv.

För det andra. Det är en knepig fråga. Dels är inte äktenskap i Bibeln samma som de är idag, äktenskap skedde väldigt sällan pga kärlek, kvinnor ägdes av sina män, plus att de gifte sig väldigt unga, (skriver mer om äktenskap här), dels står det inget specifikt om sex före äktenskap i Bibeln. Det som nämns är äktenskapsbrott, som ju inte är aktuellt för ogifta, prostitution och otukt, alltså sex inom avgudadyrkan eller sex drivet av endast lust. (porneia, grekiska som översatts till otukt, används i kontexten avgudadyrkan i t.e.x. Apg 15:20 o 21:25)

Det finns inget som säger att vi måste gifta på det sätt som vi gifter oss idag för att få ha sex. (Att gifta sig är däremot bra på många sätt.) Att ha sex i ett seriöst, troget och kärleksfullt förhållande förbjuds inte i Bibeln. (Man kan ju dessutom säga att man är socialt gifta när man är sambos, om än inte juridiskt eller kyrkligt)

Men det sexuella kan ta över och bli det som då skiljer en från Gud, alltså lusten blir större än Gud. Lust kan också leda till att vi skadar både vår nästa och oss själva. Och det är, som tidigare konstaterats, synd.

För att kunna älska vår nästa som oss själv, måste vi också älska oss själv

Att ha sex, eller snarare lust, kan alltså bli något som tar över och därmed blir synd. Men också att inte ha sex kan leda till att lust blir det som tar allt fokus. Hmm… Hursomhelst, att låta lusten ta över är inte bra för oss.

Om det där inte är synd, vad är då synd?

Det finns en del ”syndalistor” i Bibeln: t.ex. Gal 5:19-21: ”äktenskapsbrott, otukt, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester (till Bacchus’ ära el.dyl) och annat sådant.” Allt i dessa listor bryter på sätt eller annat mot nåt, eller båda, av de två sammanfattande buden:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

En del kristna gör upp egna ”syndalistor” och radar upp sånt de tycker är synd: homosexualitet, yoga, sex före äktenskap, alkohol, droger, osv. men i och med att synd är sånt som bryter mot nåt av, eller båda, buden, så är, till viss del, vad som är synd personligt. För min egen del är alkohol eller yoga ingen synd, då varkendera gör att jag bryter mot nåt av buden. Men för nån annan kan det vara synd.

(För att förstå dessa ”syndalistor” i Bibeln behöver man förstå sammanhanget, och man behöver rätt ofta kolla upp vilka ord som användes på originalspråket. T.ex. i Gal 5:19-21 har äktenskapsbrott och otukt slagits ihop till ”sexuell omoral” i flera översättningar, vilket ju är en mycket flummigare fras som man kan tolka lite hur man själv tycker.)


Vi bryter allihop mot de här buden dagligen. Men trots det behöver vi inte känna oss konstant dåliga och värdelösa pga att det; Gud känner ju oss, han har skapat oss, han vet vi felar, han vet vi kommer gå mot hans vilja. Han älskar oss och han gav oss trots allt fri vilja. Det betyder dock inte att vi ska hela tiden med vett och vilja gå mot Gud, men att leva ”syndfritt” är helt enkelt omöjligt för oss. Vi kan försöka var dag vara så goda människor vi kan, vara så nära det Gud skapade oss att vara. Även om vi faller om och om igen, så blir vi förlåtna och vi kan försöka på nytt och på nytt. Med tron följer nämligen gärningar, inte så att vi måste göra, måste prestera för att få nåd, utan för att gärningar är en naturlig följd av tro, en mognad i tron.

Vid liv eller bara levande?

Skrivit tidigare om detta ämne: Bloggar jag verkligen om ett ämne jag inte har nåt att säga till om?

Vad säger Bibeln om abort? Motsätter sig Bibeln abort? Det finns två huvudsakliga delar att titta på.

1. Ande vs liv

Ande och liv är två olika saker. Det finns mycket som lever men som inte ges ande i Bibeln. I Skapelsen skapade Gud allt liv och sa att det var gott. Han skapade växter och djur, alla varelser på land, i luften och i havet. Men den enda skapelsen Gud blåste in livsande i var människan

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

1 Mos 2:7

Det var inte skapandet av människan, utan Andetaget, inblåsandet av livsanden, som gav henne ande och därmed ger henne liv på riktigt. Andetaget gör henne, oss, till mer än organisk materia, och det är det som Skaparen definierar som att vara vid liv (Ps 33:6, Job 34:14-15, Hes 37:9-10 och 13-14.)

Det är alltså andetaget som bibeln betecknar som liv eller ande, det är vid första andetaget något får liv.


Känslomässigt kan man tycka och tänka att fostret har liv redan innan hen kommer ut, man ser barnet framför sig, planer görs och känslor väcks, och det är inget konstigt med. Men betyder det att fostret har Liv? Nej, och Bibeln säger inte det heller. Känslor är känslor och ändrar inte vad bibeln säger. Som jag skrivit tidigare här så står det så här i 2 Mos 21:22-23:

22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23 Men om det sker en olycka ska liv ges för liv

Jag får verkligen intrycket av att Bibeln säger här att fostret inte har liv, annars skulle förövaren få sätta livet till, ”liv ges för liv”.


2. Abort i Bibeln

Ett exempel på abort finns i 4 Mos 5:11-31. Vers 27 säger det hela rätt tydligt:

Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk.

Värt att komma ihåg är att under den här tiden så äktenskap på så sätt att mannen ägde kvinnan, och mannen hade tydligen rätt att se till att kvinnan fick missfall (=abort).

Hursomhelst, så säger Biblen inte att abort är off the table. Det står ju också att man inte ska dräpa, men man kan endast dräpa/mörda det som har liv, inte enbart är levande. De bibelställen jag tar upp här visar rätt tydligt att enligt Bibeln börjar livet med ande och ande med andetaget.


Det är fortsättningsvis en tragedi när nån ser abort som enda möjligheten, men att påstå att Gud säger abort är mord utan nåt att grunda det på och på så sätt lägga än mer tyngd och skuld på de kvinnorna är ett andligt övergrepp.

Inspirerat av Father Nathan Monk (Originaltexten här: https://www.facebook.com/fathernathan/posts/409018807285944)

Står det verkligen så?

Något jag finner märkligt är hur en del väljer att använda Bibeln som ett vapen, medvetet eller omedvetet. Som ammunition plockas passande bibelverser fram, varifrån som helst, helt tagna ur sin kontext, allt för att ”vinna” och ha ”kontroll”. Verserna som valts ut stöder inte egentligen ens teologi, men gör det plötsligt ändå, då ens teologi och egna tankar tillåts påverka tolkningen av verserna. Det försöker bevisas att ens åsikt är den enda rätta, och eftersom det egentligen inte är en åsikt utan ”Guds ord”, Bibeln har ju citerats, så är det bara att lyda.

Motsätter man sig detta, så är man avfälling, går på villovägar, är bedragen, vilsen, osv. Gal 1:6-9, 1 Tim 4:1, Upp 22:15 slängs i ansiktet på en då man ställer svåra frågor och ifrågasätter strukturer som det inte riktigt finns grund för i Bibeln.

Det är en tro av dömande och kontroll genom skam, istället för en tro av kärlek, helande och frigörande.


What if we saw our faith as joining Jesus in healing and liberating the world and not controlling it and condemning it?

Danté Stewart

Ett tydligt exempel är homosexualitet, som jag ju skrivit en hel del om. Ingenstans i Bibeln fördöms homosexualitet som helhet och absolut inte kärleksfulla, trogna, seriösa förhållanden. Verser har tagits ur sin kontext och tolkas till att betyda nåt de inte betyder. Läser man de verserna i sitt rätta sammanhang förstår man att det som fördöms är avgudadyrkan och dess riter, där det då kan förekomma samkönat sex (som då inte är lika med all homosexualitet). Men som sagt, har skrivit en hel del om det redan.

Ett annat ett exempel är kvinnoprästfrågan. Samma sak där, bibelverser tolkas vara emot kvinnliga predikanter och präster, fastän de ursprungligen betytt och handlat om nåt annat.



Hur ska man läsa Bibeln då? C.S Lewis sammanfattar det rätt bra:

“It is Christ Himself, not the Bible, who is the true word of God. The Bible, read in the right spirit and with the guidance of good teachers will bring us to Him. When it becomes really necessary (i.e. for our spiritual life, not for controversy or curiosity) to know whether a particular passage is rightly translated or is Myth (but of course Myth specially chosen by God from among countless Myths to carry a spiritual truth) or history, we shall no doubt be guided to the right answer. But we must not use the Bible (our fathers too often did) as a sort of Encyclopedia out of which texts (isolated from their context and not read without attention to the whole nature & purport of the books in which they occur) can be taken for use as weapons.”

C.S Lewis ”The Collected Letters of C.S. Lewis, Vol. 3”

Myt i detta sammanhang betyder: ”A traditional story, especially one concerning the early history of a people or explaining a natural or social phenomenon, and typically involving supernatural beings or events.” (Oxford English Dictionary)

The Gospel interacts with both our hearts and our minds in a way that simple fact cannot, and only myth can.

The more I learn about our Christian faith and immerse myself in the theological world, I realize that so many of the supposed ”dangers” were more about maintaining power and creating enemies than it was about loving God and loving our neighbors

Danté Stewart

Att använda Bibeln som vapen mot medmänniskor och på så vis fördöma dem är inte okej, det är helt enkelt inte det Jesus ville vi skulle göra. Han säger det flera gånger i Bibeln, t.ex.: ”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt 7:1), ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.” (Luk 6:37), och ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7)

Att döma andra, att få andra att känna skam för vad och vem de är, är ett enkelt och snabbt sätt att kontrollera dem. Det är inte helande eller frigörande, utan det är kontrollerande. Det behöver inte vara menat som en illvillig gärning, man kan ha goda avsikter, men det är ändå inte kärlek.

I det här fallet helgar ändamålen inte medlen.

Grejen är den att man behöver inte hota med helvetet för att övertyga folk att följa Jesus. Jesus behöver inte helvetet för att det ska vara värt att följa honom


”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”

Joh 3:17

Rom 1:18-31, förtydligande

Uppdaterade och förtydligade samtidigt Är Romarbrevet 1:26-28 om lesbiska?

Här nedan följer en sammanfattning av det jag lagt till.

Nedanstående uppställningen visar tydligt att Paulus använt sig av parallellism och hur han byggt upp det. Här använder sig Paulus av parallellism för att driva hem budskapet om att avgudadyrkan och dess riter är något som väcker Guds vrede.

Alla tre paralleller handlar om samma sak. Att låta en av parallellerna handla om nåt helt annat (all sorts homosexualitet påstår en del) än de två första låter inte som Paulus stil; Paulus var ju ändå en lärd man, en skicklig brevskrivare och en mästare på ord.

Ser man på strukturen, hur Paulus byggt upp styckena, så blir det klart att v 26-28 handlar om en konkret form av avgudadyrkan, inte någon abstrakt beskrivning av all sorters homosexuell aktivitet. Det som passar in i parallellen med både avgudadyrkan och sex mellan samma kön är kultisk homosexuell tempelprostitution, och absolut inte kärleksfulla, jämställda homosexuella förhållanden.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar

23 och bytte ut (yllaxan) den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade (paradwken) Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra (eller ”med dem” syftande på v.23).

25 De bytte ut (metyllaxan) Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 26 Därför utlämnade (paradwken) Gud dem åt förnedrande lidelser.

Deras kvinnor bytte ut (metyllaxan) det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade (paradwken) Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Människa eller man och kvinna?

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

Första Moseboken‬ ‭1:27‬

Är 2=1 lika med Guds avbild?

Det kan vara rätt lätt att börja tro att det är man och kvinna tillsammans som blir Guds avbild, speciellt om man läser v. 27 lösryckt ur sitt sammanhang; den slutar ju med ”till man och kvinna skapade han dem.”.
En del tar det ett steg längre och menar att det är i det sexuella mötet vi blir ett och därmed Guds avbild, ”de ska bli ett kött” (1 Mos 2:24)

Det här är idéer som stammar från Platon och bl.a. hans verk Symposion. Där skriver han om de tre originalmänniskorna som straffades för sitt högmod och klövs itu, till två människor av gudarna. För att bli hela behöver vi människor därför, enligt Platon, hitta vår ”andra hälft” och förenas igen till ett.
Det här är inte bibliskt. Finns alltså inget stöd i Bibeln för att det är man och kvinna tillsammans, och/eller genom sex, som vi blir Guds avbild.


Skaffa barn?

Gud skapade människan till, ordagrant, hane (zāḵār) och hona (nᵊqēḇâ) och sade till dem att vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden. (1 Mos‬ ‭1:28‬). Det här innebär dock inte att det huvudsakliga syftet för människan eller med tvåsamheten är att få barn. (Skriver mer om äktenskap här.) Fiskarna och fåglarna får ju samma uppmaning i v. 22. Att föröka sig är något grundläggande i alla jordens varelser Gud skapat, och alltså ingen unik uppmaning som de första människorna får.

Nåt annat som stöder det faktum att barn inte är det huvudsakliga syftet är 1 Mos 2:24:

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

Här vi ser här är definitionen av en relation, ett förhållande där två personer förenas, utan att det har nåt med fortplantning att göra. I 1 Mos 2:18 säger ju också Gud: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like”. Gud säger inte: ”Jag ska göra en person åt honom som det går att göra barn med”. Gud skapade alltså en livspartner till Adam.

Visserligen behövs fortfarande man och kvinna, på ett eller annat sätt, för att få till ett barn. Man kan säga Gud slog två flugor i en smäll när Han skapade Adam och Eva, både partner och någon att göra barn med i ett. Men det är ju inte för att hon skulle föröka sig som Gud skapade människan, utan för att hon, alltså vi, ska ha en relation med Honom. För det behöver man inte leva i ett heterosexuellt förhållande, går lika bra i homosexuella förhållanden eller som singel.


Är var och en en avbild?

Det viktiga att komma ihåg är att Gud inte skapade man och kvinna tillsammans till sin avbild, utan det är människan som är Guds avbild. Alltså varje enskild människa, både man, kvinna och allt där emellan är skapade till Guds avbild. Det är inget tvång på att vara gift eller skaffa barn, för att vara Guds avbild, vilket är något Jesus understryker i Matt 19:10-12:

Hans lärjungar sade till honom: ”Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig.” Han svarade dem: ”Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig.

och Paulus i 1 Kor 7:1-2, 7:

När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. […] Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

Poängen med att ha en partner är alltså inte att det behövs för att vara en avbild av Gud, ej heller är det för fortplantning.


Min slutsats är alltså att Gud skapade två människor för att leva i ett förhållande, i en relation. Syftet är inte att ”skaffa barn”, utan att vara kompanjoner i livet. Och för det ändamålet går det lika bra med samkönade partners som med olikkönade.
Därtill så vet vi att Gud tillät och välsignade också månggiften, t.ex. i 1 Mos 4:19, 16:3-4, 29:20-28, 30:4-9, 5 Mos 21:15-17, 2 Sam 12:7-8 och 2 Krön 24:2-3. Det att skapelseberättelsen skulle berätta hur ett äktenskap ska se ut stämmer helt enkelt inte. Läs mer om det här.

Ska vi gifta oss?

Vad säger Bibeln om äktenskap? T.ex.

  • Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. (Ef 5:25)
  • Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. (Hebr 13:4)
  • Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd från Herren. (Ords. 18:22)
  • En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. (Rom 7:2)

Något som däremot inte sägs är hur själva ceremonin ska gå till, eller ens hur man blir gift. Det närmsta anvisningen till hur man gifter sig är väl: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24). Men någon vigselceremoni nämns inte.

  • Adam och Eva blir ”gifta” genom att de är skapade för varandra och fortplantar sig.
  • Jakob gifter sig med Lea i misstag, inte genom nån vigsel, utan genom att att de ”fullbordade giftermålet” i ett mörkt tält.
  • Jesus är med på en bröllopsfest i Kanaan, men ingen ceremoni beskrivs.

I en av de apokryfiska böckerna, Tobi, nämns något som kan, med mycket god vilja, likna en ceremoni.

… Sedan kallade han på sin dotter Sara; och han fattade henne vid handen och överlämnade henne åt Tobias, till att bliva hans hustru, och sade: ”Se här, tag henne till äkta efter Moses’ lag, och för henne hem till din fader.” 13 Och han välsignade dem. Därefter kallade han på sin hustru Edna; och han tog ett blad att skriva på och satte upp ett äktenskapsfördrag och tryckte 14 sitt sigill därunder. Sedan begynte de att äta

Tobit 7:12-14

Orsaken till att vigselceremonier inte nämns i Bibeln är för att det inte fanns en ceremoni. Giftermål i Bibeln innefattar en man och en kvinna, som med kvinnans pappas eller förmyndares tillåtelse, bor tillsammans och försöker föröka sig.

Så inga löften, ingen präst, ingen ritual, bön eller förkunnande att äktenskap ingåtts. Bröllop var helt enkelt annorlunda då än än de är nu.


Idag har vi egentligen tre olika giftermål: det juridiska, det religiösa och det sociala. Det sociala giftermålet är det som har firats längst, det är det som förekom i Bibeln. Många par idag lever tillsammans, de har barn tillsammans, utan att vara juridiskt, eller religiöst, gifta. Trots det är kan man säga att det är ett äktenskap som ingåtts socialt, precis som på Bibelns tid. I de flesta fall har föräldrarna godkänt förhållandet, och de har ”lämna(t) sin far och sin mor och […] de (har blivit) ett kött”.

Det mest bibliska är alltså det sociala äktenskapet

I början av medeltiden, 1184, så blev äktenskapet ett sakrament i kyrkan. Under medeltiden började man också skriva ner vem som gifte sig. Först 1563 började den katolska kyrkan kräva att en präst och två vittnen var närvarande vid ingående av äktenskap. Under reformationen blev det också staten som höll koll på vem som var gifta, och då började det juridiska komma in i bilden också. Så det är bara de senaste 500 åren vi har haft giftermål som mer liknar de vi har idag.


Menar jag att man inte ska gifta sig? Nej, verkligen inte, jag har bara funderat på det och vill ge lite historia och lite annan infallsvinkel på det hela.

Även om ett samboskap kan räknas som ett socialt äktenskap, så kan det saknas nåt i den relationen. Det är ändå något speciellt att inför Gud och församlingen lova varandra evig trohet och kärlek. Man får tillsammans, som par, Guds välsignelse, och, förhoppningsvis, församlingens stöd att klara av äktenskapets prövningar. Utöver det så har den juridiska biten en hel del fördelar, som t.ex trygghet vid separation och dödsfall.


Istället för att skrämma bort de som är samboende, eller socialt gifta, från kyrkan, varför inte genom kärlek visa att ett äktenskap i juridisk och andlig mening ger mervärde till relationen.


Källor:
https://anabaptistworld.org/marriage-ceremonies-bible/
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Marriage

Tog lusten över?

Som med mycket i Bibeln så finns det flera nivåer även i Romarbrevet 1-3. Därför blir det nu lite mer om just dessa kapitel.

Här finns mitt tidigare inlägg: Är Romarbrevet 1:26-28 om lesbiska?

I Rom 1-3 skriver Paulus om att alla folk, både judar och hedningar, behöver frälsning, behöver bli räddade. Han försöker exponera fördomar genom att i kapitel 1 vända sig till hedningarna och hur de inte valde att prisa Gud utan istället tillbad de avgudar, trots att de borde ha sett härligheten i Hans skapelse. Rom 1:18ff handlar alltså om att hedningarna övergett Gud och sysslar med avgudadyrkan, med tillhörande tempelprostitution och sexuella riter.

Man kan tänka sig att judarna i församlingen i Rom efter att ha läst kapitel 1, kände sig lite ”bättre” än hedningar i församlingen. Men då vänder Paulus på det och skriver till judarna ”Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?” Romarbrevet‬ ‭2:3‬

Judarna kände sig säkert rätt paffa. Paulus hade exponerat deras fördomar, och fortsätter sedan i kapitel 2 att förklara att även judarna har syndat och behöver frälsning, inte bara hedningarna.

I kapitel 3 skriver Paulus att det finns frälsning för var och en som tror på Jesus:

”en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭3:22-24‬


Lidelse och lust

Paulus skriver om ”förnedrande lidelser” (Rom 1:26) och ”upptändes av begär” (Rom 1:27) (på engelska ”inflamed with lust”). Dessa fraser visar att det handlar om en överdriven lust som inte kan hållas inom rimliga gränser.

Det är tydligt att Paulus inte fördömer kärleksfulla, trogna homosexuella förhållanden. Att han använder ”lust” flera gånger, samt att han säger de ”bytte ut” och ”lämnade/övergav” heterosexuellt sex, berättar just det. Det handlar om överdriven lust, inte om seriösa gayförhållanden.

Viktigt att notera är också just det att de ”bytte ut” eller ”övergav” det ”naturliga”, alltså gick från nånting som var naturligt för dem till nåt annat. De var så lustfyllda att det vanliga heterosexet inte räckte till utan de var omättliga och blandade då in samkönat sex. Det handlar inte om kärlek utan om lust, en överdriven, sjuk lust som inte kan mättas utan kräver mer och mer exotiska upplevelser. Kan lite liknas vid hur man blir törstigare ju mer saltvatten man dricker.


Som jag skrivit tidigare, tar man Rom 1:26-28 ur sitt sammanhang så kan de verserna tolkas att handla om all sorts homosexualitet, speciellt om man redan är inställd på att homosexualitet är synd och tror homosexualitet går ut på sex och lust. Men är det verkligen så man ska läsa Bibeln, varje vers fristående, utan kontext, och dessutom med förutfattade meningar? Nej. Fördjupar man sig inte heller i texten så går man miste om nyanserna och kommer längre ifrån ursprungsbetydelsen.

Bloggar jag verkligen om ett ämne jag inte har nåt att säga till om?

Kan och ska en nästan medelålders man verkligen uttala sig om abort? Egentligen inte, men nu gör jag det ändå. 😄

Till att börja med vill jag säga att abort är alltid en tragedi, det ska ses som en absolut sista utväg och är inget att eftersträva. Men att möjligheten till abort inte skulle finnas är mycket värre än själva aborten. Återkommer till det.

Jag vill absolut inte lyfta upp abort som nåt bra, för som sagt, det är en tragedi varje gång det ses som enda alternativet. Det jag vill är att visa är det inte är så svartvitt som en del påstår.
En del skriker ju:

”Abort är mord på barn! Förbjud abort!”


tl;dr: Står det i Bibeln att abort är mord? Nej. Står det i Bibeln att abort är bra? Nej. Står det alls nåt i Bibeln om abort? Nej. Är rätt sätt att minska antalet aborter ett förbud? Nej. Är det bättre att förebygga, stödja och hjälpa? Ja.

Eftersom jag i mina tidigare blogginlägg utgått från Bibeln så gör jag det nu till viss del även i detta ämne

Vad säger Bibeln om abort?

Just ingenting. Finns ingen lag som förbjuder abort. Men det finns ej heller verser som förordar abort.

Men abort fanns väl inte då?

Jo, det förekom, även om det då var ett mycket farligt ingrepp. T.ex. finns det skrivet om abort på egyptiska papyrer från 1500 år f.Kr. Så abort var nåt man kände till, även i Israel. Profeten Jeremia förbannar dagen han föddes och skriver i sin bok:

eftersom han inte dödade mig i moderlivet så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.

Jeremia 20:17

Hur man såg på foster på den tiden, får man en aning om när man läser 2 Mos. 21:22-25:

22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23  Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

Dessa verser säger alltså, förenklat, att om fostret dör, om kvinnan får missfall pga av fysiskt våld, så räcker det med finansiell kompensation, precis som det gör när man tagit nån annans egendom (jfr 2 Mos. 22). Men om det sker nåt annat, alltså om kvinnan skadas eller dör, är det öga för öga, tand för tand som gäller.
Det här pekar mot att foster inte ännu sågs som en egen person, en människa, utan som egendom.


Andra verser som berättar hur ”högt” värde man satte på gravida kvinnor, foster och barn är t.ex.:

  • Förbannad ska ditt moderlivs frukt vara (5 Mos 28:18)
  • I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig att du ska äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar som Herren din Gud har gett dig. (5 Mos 28:53)
  • Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, deras ögon har inget medlidande med barn. (Jesaja 13:18)
  • …ingen ska föda, ingen gå havande, ingen befruktas […] Ge dem moderliv med missfall och uttorkade bröst […] Även om de föder barn ska jag döda deras kära livsfrukt. (Delar ur Hosea 9:10-16)
  • Samaria ska stå med skuld, för hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna ska falla för svärd, deras späda barn ska bli krossade, deras havande kvinnor uppristade. (Hosea 14:1)

Även om ett av buden är ”du ska inte dräpa” så verkar det finnas många undantag. Så hur ”heligt” är livet egentligen? Från 2 Mos 21:12-17:

  • Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden.
  • Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.
  • Den som rövar bort en människa ska straffas med döden.
  • Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.

Är det att dräpa om det inte har liv, utan enbart är levande?


När börjar livet?

Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag har inget tydligt svar för jag vet helt enkelt inte. En del menar att livet börjar vid befruktning, andra säger det börjar när hjärtat slår sitt första slag. I en del kulturer under vissa perioder (judendomen bl.a., men även olika kristna organisationer i USA för bara 50 år sedan, https://rewirenewsgroup.com/religion-dispatches/2019/09/27/when-the-biblical-view-for-evangelicals-was-that-life-begins-at-birth/) har man menat att livet börjat först när huvudet är ute.

Använder man hjärnaktivitet som måttstock för när livet börjar så finns det flera alternativ. V. 6-8 så börjar man se aktivitet på EEG, men endast i hjärnstammen, som är den del som bl.a. sköter om andningen. Vid v. 24-36 börjar man se tecken på högre hjärnfunktioner, i hjärnbarken. Det är i hjärnbarken som intellekt, konstnärlighet och språk ”finns”.

Är det då i hjärnbarken som är personen finns, eller i hjärnstammen? Hjärnstammen sköter ju trots allt om att vi hålls levande. Men bara för att något är levande betyder det inte att det har liv.

Det som jag tror är närmast sanningen är att livet börjar när fostret blir medvetet, när de högre hjärnfunktionerna kommer igång. Alltså v. 24-36.

(The problematic symmetry between brain birth and brain death, D Gareth Jones, Journal of Medical Ethics 1998, https://jme.bmj.com/content/medethics/24/4/237.full.pdf)


Står det i Bibeln att livet börjar vid befruktning? Nej.

Även om det inte står nåt om att livet börjar redan vid befruktning, finns det verser som tolkas att betyda det, t.ex:

13 Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. 14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16 Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

Psaltaren 139:13-16

De här verserna handlar dock om att Gud har en plan för mig och dig, att Han skapat oss, inte att livet börjar vid befruktning.


Vad menas med ”när börjar livet”?

Ja, vad menas. Vad är liv? En bakterie är en levande organism, likaså en amöba. Växter är också levande. Om man tänker på liv på det sättet, så börjar liv vid befruktning; det är bildas något nytt, en unik organism blir till av två helt olika celler från två andra organismer.

Har fostret en själ ända från befruktning, eller kommer den senare? Det är väl det som är den egentliga frågan.

Om livet verkligen börjar vid befruktning, så är det väldigt många liv som går förlorade varje år genom missfall. Det är svårt att veta exakt men mellan 50-75% av alla graviditeter avslutas avvarit självt, innan man får ett positivt graviditetstest. Det här gäller då befruktade ägg, alltså enligt en del fullvärdiga människor. Risken för missfall efter det ligger ungefär på 15%. Antalet aborter bleknar i jämförelse med antalet missfall. (källa: babyhjalp.se)

Ifall livet börjar vid befruktningsögonblicket så är det väldigt grymt gjort av Gud att låta en själ komma in i den befruktade cellen, för att sen låta den dö. Då låter Han så många totalt oskyldiga dö varje dag, år ut och år in, utan orsak. Det låter inte som min Gud

Så nej, livet börjar inte vid befruktningen,. Åtminstone det kan vi veta, även om vi inte kan säga exakt när livet börjar.


Att förbjuda aborter leder inte till att det slutar göras aborter. De som har råd med det åker till länder där det är tillåtet, eller hittar läkare som utför abort mot betalning. De som blir mest lidande är de som inte har råd med riktiga aborter, utan känner sig tvungna att låta aborter genomföras under farliga och osäkra omständigheter med ibland ödesdigra konsekvenser. Runt 10% av mödradödligheten beror på osäkra aborter (källa: Human Rights Watch)

Att jobba för ett förbud mot abort är alltså inte pro-life. Det finns mycket som är mer pro-life än att jobba för ett abortförbud: hjälpa föräldrar i nöd, vara stöd åt föräldralösa, ta emot fosterbarn, jobba frivilligt på självmordslinje, osv. Om det enda sättet man visar att man ”bryr sig om de ofödda barnen” är att man jobbar för ett abortförbud, är man inte pro-life.

Enda vettiga och fungerande sättet att få ner antalet abort är att jobba för att abort inte ska ses som enda alternativet. Statistik visar t.ex. att när unga får gratis preventivmedel sjunker antalet aborter. (https://svenska.yle.fi/artikel/2019/09/20/aborterna-blev-farre-da-vanda-inforde-gratis-preventivmedel-efter-18-manader-syns)

Utöver gratis, lättillgängliga preventivmedel så är omfattande sexualundervisning, där man berättar om bl.a. både avhållsamhet och preventivmedel, mycket bra. ”Dagen efter”-piller att använda i nödfall är bra om de är billiga och lätta att få tag på, eftersom dessa förhindrar graviditet och då gör att abort inte behövs. Något som gagnar alla, samtidigt som det minskar antalet aborter, är att se till att kvinnor som blir gravida i misstag, har möjlighet och råd att tryggt uppfostra ett barn (till).

Den svåraste insatsen är att få män (och pojkar) att ta sitt ansvar, se till att de/vi tar ansvar för våra gärningar, både innan, under och efter sexakten.

inga manliga sprut, inga ofrivilliga graviditeter

Katarina Wennstam på Instagram 29.1.2021

David och Jonatan – mer än brödrakärlek?

Det står klart och tydligt i 1 Samuel 18 att Jonatan älskade David. Frågan är om det var endast en broderlig kärlek eller om det var något mer?

Det hela utspelar sig efter att David besegrat Goliat. Saul var kung över Israel och Jonatan var hans son.

När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.

1 Sam 18:1

Från första gången Jonatan såg David, älskade han honom. Till och med så mycket att hans själ fäste sig vid Davids själ.


Ordet för kärlek (hade… kär) här är ahab. Här följer några definitioner på detta ord:

  • Människans kärlek till en annan människa, både sexuellt och för familj
  • en djup längtan efter något
  • intim vänskap, annat än som sällskap
  • akten att man är en vän (antingen som älskare eller vän)

I 1 Mos 29:20 används ahab för att beskriva Jakobs kärlek för hans fru Rakel, och i Höga visan 3:1-4 för att beskriva hur bruden älskade Salomo. Och i Ordspråksboken 5:19 används böjningen ahabah för att beskriva sexuell kärlek inom ett heterosexuellt äktenskap. I 1 Sam 18:20 säger Mikal, Sauls dotter, att hon älskar David, och här syftar ahab också på en romantisk, sexuell kärlek.

Ahab används också för att beskriva Sauls kärlek för David, 1 Sam 16:12, och inget i det sammanhanget tyder på nåt romantiskt mellan dem. I 1 Sam 18:16 används ahab i ”Men hela Israel och Juda älskade David…”. Inte heller där finns det nån romantisk eller sexuell attraktion dem emellan.
Det är samma ord, det har inte ändrat. Men det som ändrat är kontexten, sammanhanget.


Hur kan vi veta om ahab kan i det här fallet tolkas som romantisk kärlek och som sexuell längtan mellan två män, mellan Jonatan och David? Vi behöver ta reda på vad kontexten är.

Vi går tillbaka till första mötet mellan David och Jonatan.

När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte.

1 Sam 18:1-4

Redan vers 1 är en vacker beskrivning av kärlek: ”Jonatans själ fäste sig vid Davids själ och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.” Skulle det här varit en man och en kvinna hade ingen ifrågasatt vilken sorts relation det handlar om, det skulle helt enkelt varit en underbar kärlekshistoria.

Jonatans kärlek, ahab, för David kom från hans själ, nephesh, precis på samma sätt som brudens kärlek, ahab, för Salomo kom från hennes själ, nephesh, i Höga visan 3:1-4. En vacker kärleksförklaring.

Läser vi fortsättningen, det som händer efter att Jonatan sluter ett förbund av kärlek med David (som han älskade lika djupt som sitt eget liv), får vi veta att Jonatan ger sin mantel, sina kläder (annan översättning rustning), sitt svärd, sin båge och sitt bälte till David. (En prins vapen och rustning var viktiga symboler för hans makt och status)

Vi har alltså en man som ger några av sina högst värderade ägodelar till en annan man, en man som han älskar lika djupt som sitt eget liv, och detta efter första mötet. Hur ofta sker sånt vid broderlig kärlek? Har man förutfattade meningar om homosexualitet, att Gud skulle tycka det är fel, så kan jag förstå att det är svårt att godkänna att David och Jonatan var ett par, men ser man till hur deras relation beskrivs så pekar mer och mer på att de hade en kärleksrelation, och att Gud godkänner den relationen.


Fler bevis i texten kommer efter att David blivit en framgångsrik krigare och väldigt populär bland Israels folk. Kung Saul kände sig hotad och ville döda David. Jonatan varnar David och skyddar honom då Saul fortsätter hysa agg mot David. Vid en middag sker detta:

30 Då blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: ”Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag då inte, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig själv och till skam för din mors sköte. 31 För så länge Isais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Så sänd nu och låt hämta honom hit till mig, för han måste dö!” 

1 Sam 20:30-31 (SFB)

Ordet som här översatts till sköte, ʿervâ, är samma ord som i 3 Mos 18 används i ett sexuellt sammanhang. Där översätts det nakenhet, och att blotta någons nakenhet är en omskrivning för incest, t.ex. ”Hon är din mor, och du ska inte blotta hennes nakenhet.” (3 Mos 18:7). Att kung Saul använder just de hårda orden indikerar att han tycker Jonatan drar sexuell skam över familjen. Sådan skam kommer inte från en broderlig relation.
Dessutom kan man se likheter i de verserna med hur en del pappor reagerar idag när deras söner pratar om sina pojkvänner; först skyller han på mamman, det är hennes fel, hon har uppfostrat sonen fel, och sen säger pappan att sonen drar skam över familjen, ”du kommer aldrig bli nåt om du inte slutar med de här fånerierna!”


Dagen efter den middagen sker detta:

41 Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. 42 Jonatan sade till David: ”Gå i frid. Vi har båda gett vår ed vid Herrens namn när vi sade: Herren ska vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid.”

1 Sam 20:41-42

”De kysste varandra”. Visst, kyssar var en del av kulturen, män emellan, men ser man på allt annat som skrivs om deras relation så är det nog något mer i det kyssandet.


I Bibeln finns det ingen platonisk kärlek mellan man och kvinna, därför blir följande vers intressant. Den är från när David (spoilervarning!) får veta att Jonatan dödats.

23 Saul och Jonatan,

    älskade och ljuvliga i livet

        och inte åtskilda i döden.

[…]

26 Jag sörjer dig,

        Jonatan, min broder.

    Du var mycket ljuvlig för mig,

        din kärlek till mig var underbar,

            mer än kvinnors kärlek.

2 Sam 1:23, 26

Din kärlek till mig var underbar, mer än kvinnors kärlek.” David säger alltså att han älskade Jonatan mer än sina fruar. Att tolka det till att David menade att den icke-sexuella, intima vänskapen med Jonatan var mer än den sexuella, intima vänskapen med fruarna, låter mycket märkligt, varför göra en sån konstig omskrivning? Nej, om det verkligen handlade om icke-sexuell vänskap hade det varit vettigare att skriva ”mer än mina bröders kärlek” eller nåt liknande. David säger alltså med denna vers att den kärleksrelation han hade med Jonatan var mer än de kärleksrelationer han hade med sina fruar (två fruar var med honom vid detta tillfälle).

Att David sörjer Jonatan och berättar om sina känslor öppet inför sina soldar, visar också att det här inte var en hemlighet, utan att alla visste om att de hade en kärleksrelation.


Både David och Jonatan gifte sig med kvinnor, David hade åtminstone sex olika fruar (1 Sam 18:27, 2 Sam 3:2-4, 11:27), men det är inget konstigt med det. Det är många homosexuella, även i dag, som pga det sociala trycket gift sig heterosexuellt. Jonatan, som prins, var tvungen att gifta sig med en kvinna för få tronarvingar, men det finns inget i Skriften som tyder på att han älskade någon annan än David på ett romantiskt och sexuellt sätt. David däremot, verkar ha också älskat kvinnor (2 Samuel 11:2-26), vilket tyder på att David var bisexuell, eftersom han också älskade Jonatan på ett romantiskt och sexuellt sätt.


Även om det inte går att få några definitiva, hundraprocentiga bevis för att David och Jonatan var ett kärlekspar av sexuell karaktär, så pekar allt på att det var mer än broderlig kärlek det handlar om. Finns inte heller några definitiva, hundraprocentiga bevis för att de inte var ett kärlekspar. Finns inget i Biblen som förbjuder trogna, kärleksfulla homosexuella förhållanden (Läs mer om det här: Gäller 3 Moseboken fortfarande?, och här: En glad skapelse?)

Man ska inte läsa Bibeln genom ett filter av sina egna fördomar, då ser man inte vad som står där på riktigt.

Helade Jesus en homosexuell?

I Matteus 8:5-13 och Lukas 7:1-10 berättas det om ett möte mellan Jesus och en romersk officer, en centurion. Av Matteus får vi veta att denna officer kommer och ber Jesus hela hans tjänare som ligger förlamad hemma i svåra plågor. Jesus säger att han kommer med hem till officern för att hela tjänaren, men officern säger att det inte behövs utan att han tror det räcker att Jesus säger ett ord för att tjänaren ska bli frisk. Förundrad över mannens tro, helar Jesus tjänaren. Lukas berättar en liknade historia.

En av de många historier där Jesus utför mirakel och helar sjuka. Men finns det nåt mer där? Ja, det gör det verkligen!


Det ord som centurion i grundtexten använder för sin tjänare är pais , och det gör det hela mycket intressant.
I bibliska grekiska lexikon står det oftast att pais betyder tjänare, barn, pojke, son, ungdom eller slav. Men där fattas det åtminstone en betydelse.

Sir Kenneth Dover, bl.a. professor i grekiska vid University of St Andrews, skrev i sin bok Greek Homosexuality (Harvard University Press, 1978) att den yngre partner i ett homosexuellt förhållande kallas pais eller paidika.

  • “The pais in a homosexual relationship was often a youth who had attained full height.” p. 16.
  • “The Greeks often used the word paidika in the sense of ‘eromenos.’ ”[Meaning “the boy you are in love with]. p. 16. Paidika, diminutiv form av pais, visar på tillgivenhet.
  • “The junior partner in homosexual eros is called pais (or of course, paidika) even when he has reached adult height and hair has begun to grow on his face.” p. 85.

Även dr Robert Gagnon, en uttalat anti-gay författare och professor vid Pittsburg Theological Seminary håller med.

“boy” (pais) could be used of any junior partner in a homosexual relationship, even one who was fullgrown.”

The Bible And Homosexual Practice, p. 163, footnote 6.

Antika grekiska författare som Thukydides, Eupolis, Aischines, Platon, Kallimachos and Plutarchos använde också pais och paidika i betydelsen ”homosexuell älskare”


Är det möjligt att pais i Matt 8 och Luk 7 syftar på centurions manlige älskare? Låt oss undersöka den möjligheten.
Vi börjar med lite historia.

Israel var en del av det romerska imperiet, och hade exponerats en hel del för romersk kultur, det grekiska språket och grekiska sexuella seder.
Vid den här tiden hade sexuella relationer män emellan varit en accepterad del av den grekiska civilisationen redan i sex århundraden. Dessa relationer hyllades i konst, i litteratur och i lagen.
Det var i den världen Matteus och Lukas använde ordet pais för beskriva centurions partner.

Viktigt att veta är också att det inte var ovanligt för romerska centurioner och soldater att ha manliga tjänare som de hade en sexuell relation med. Heterosexuella äktenskap var dessutom förbjudna för romerska soldater, kejsar August förbjöd det redan innan Jesu födelse och det räckte fram till år 197.
(The Marriage Of Roman Soldiers, (13 BC-AD 235): Law And Family In The Imperial Army, Sara Elise Phang, Brill Academic Publishers, 2001)

Nu till det specifika fallet.
För det första, i Lukas 7 sägs det att mannen som är sjuk är centurions entimos doulos. Doulus är en mer allmän term för slav och tjänare, och används aldrig för son/pojke. Så då kan den betydelsen uteslutas. Vidare beskrivs denna pais som entimos vilket betyder bl.a. dyrbar och värdefull. Det här tyder på att det inte var en vanlig tjänare/slav det handlade om. Uteslutet är alltså son/pojke och en vanlig tjänare/slav. Kvar är då husherrens manlige älskare. Det finns mer som pekar på det.

För det andra, när officern pratar med Jesus i Matt 8 säger han:

”Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det.””

Matt‬ ‭8:9‬

Ordet för tjänare som används i den här versen är doulus, och han pratar här allmänt om sina tjänare. Men när han pratar om den som är sjuk använder han enbart pais. Det gör han både i Matteus och i Lukas. Centurion skiljer alltså på sin pais och de andra tjänarna, doulus. (I Lukas är det andra som säger entimos doulus om den sjuka, alltså inte centurion.) Ännu en indikation på att den sjuke mannen inte var en vanlig tjänare. Enda alternativet är då husbondens, centurions, manlige älskare.

För det tredje. Det finns många exempel i evangelierna på människor som söker sig till Jesus för att de själva eller familjemedlemmar ska helas, men det här är enda exemplet på en som söker hjälp för sin slav/tjänare. Det som gör det ännu mer speciellt är att det är en av ockupanterna, en av förtryckarna, en stolt romersk centurion som ber att en judisk rabbi ska hela hans tjänare. Det blir mer vettigt och logiskt, rent psykologiskt, om denne tjänare var hans älskade partner.


Något som kan tänkas tala emot det här är att det inte utryckligen står att de centurion och hans pais hade en kärleksrelation, men klart är att de inte hade en vanlig husbonde-tjänare-relation, och språket som används tyder också på att det är en kärleksrelation.


När centurion ber Jesus hela hans pais svarar Jesus ”Jag kommer och botar honom” utan en uns av tvekan. Inget fördömande, inget om de skulle leva i synd, inget ”jag ska hela honom från homosexualitet”, utan istället ett enkelt och befriande svar för alla som oroar sig över vad Gud tänker om gayförhållanden: ”Jag kommer och botar honom”.

Därtill så bara helar Jesus inte officerns älskare, utan han upphöjer officern som ett exempel för hurudan tro andra ska sträva mot.

”Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”

Matt ‭8:10

Den här historien är allså om mer än helandet, hur fantastiskt det än är. Den berättar också om hur Jesus räddar ett gayförhållande genom att hela den sjuke, och dessutom håller en homosexuell man som ett exempel för tro.

Den berättar att Gud kan välsigna och välsignar kärleksfulla gayförhållanden, som är trogna, seriösa och icke-kultiska.

Ish och zakar – man och man?

UPPDATERAT 11.3.2021 Markerat med grå bakgrund där det är något nytt

Vilka ord och hur man använder dessa ord tycker jag är intressant. Man kan genom att använda byta ett ord till ett annat ord, som i stort sett betyder samma sak, ändra betydelsen eller andemeningen på det man säger. Det här är extra relevant och viktigt då man översätter en text från ett språk till ett annat.
Eftersom jag de senaste månaderna intresserat mig för Bibeln igen, så tycker jag det är mycket fascinerande att försöka ta reda på vad det ursprunligen har skrivits, se hur olika bibelställen hänger ihop och om andemeningen finns kvar i översättningarna. Dock kan jag varken hebreiska eller antik grekiska, men som tur är finns det många som är mycket mer insatta och pålästa än jag, och dessutom finns mycket av deras forskning och material lätt tillgängliga online .

Jag kommer att skriva om nåt jag tidigare redan skrivit om, nämligen 3 Mos 18:22 och 3 Mos 20:13, men då jag lärt mig nytt om dessa verser är det svårt att låta bli.

Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

3 Mos 18:22

Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.

3 Mos 20:13

Först behöver vi veta hur verserna lyder på hebreiska:

wə·’îš, ’ă·šer yiš·kaḇ ’eṯ- zā·ḵār miš·kə·ḇê ’iš·šāh, tō·w·‘ê·ḇāh

Del av 3 Mos 20:13 på hebreiska med latinska bokstäver

På engelska ungefär: And a man who lies with a male (in) beds of woman, abomination

w’eth-zäkhār lö’ tiškav miškevē ‘iššâ

3 Mos 18:22 på hebreiska med latinska bokstäver

På engelska ungefär: With (a) male you shall not lie (the) lyings of a woman. (An) abomination is that.


Det är här det språkliga kommer in. Ish, som finns i 20:13 (îš), betyder man, alltså en fri, vuxen manlig medborgare med de tillhörande rättigheter och privilegier en fri vuxen man har i ett patriarkalt samhälle. Zakar/zakhar, som finns i både 20:13 och 18:22, betyder inte direkt man, utan är närmare hane, av manligt kön i betydelsen. I t.ex. 1 Mos 17:12 och 14 används zakar för ”…en av manligt kön”. De svenska översättarna bortser från detta i 3 Mos 18:22 och 20:13 och använder man för både ish och zakar.

Om det verkligen var man och man som dessa två verser syftar på, varför då inte skriva ish med ish? ”En ish ska inte ligga med en ish som han ligger med en ischa (kvinna)” skulle vara mer logiskt än ”En ish ska inte ligga med en zakar som han ligger med en ischa”, om det var homosexualitet, man som ligger med man, som fördömdes.

Just användningen av zakar pekar på att det inte är en fri och/eller vuxen man det är frågan om. Ordet issa/ischa betyder kvinna och det är rätt tydligt att ish och ischa är språkligt sammankopplade. Vilket också gör det lite märkligt att zakar används istället för ish, om det nu verkligen menas ”man med man”. (Fortsättningsvis är man en fri och vuxen man.) . Det låter mer och mer troligt att det menas något annat med zakar än en fri, vuxen man, t.ex. slav, pojke/gossebarn eller annan, enligt den tidens tänkande, ”lägre” stående människa av manligt kön.

Det som då passar in, dels med tanke på v. 6-18 som fördömer olika former av incest, och v. 21, ”Du ska inte offra något av dina barn åt Molok”, dels med tanke på i vilken kontext zakar används i bl.a. tidigare nämnda 1 Mos 17:12 och 14, är pedofili, och då specifikt i kontexten avgudadyrkan. Det står också klart och tydligt i en del översättningar:

Du sollst nicht beim Knaben liegen wie beim Weibe; denn es ist ein Greuel.

Du ska inte ligga med en pojke som du gör med en kvinna; ty det är en styggelse.

3 Mos 18:22 i tyska Lutherbibeln 1912

Det skulle vara mycket märkligt att inte fördöma pedofili i ett kapitel som tar upp förbjudna sexuella förbindelser. Och pedofili är ju verkligen något avskyvärt!


Jag har tidigare skrivit att 3 Mos 18:22 och 20:13 handlar om avgudadyrkan här (också uppdaterat 11.3.2021) Betyder det här att det jag skrev där inte överhuvudtaget stämmer? Kort sagt, nej.

Argumenten för att verserna inte handlar om homosexualitet i allmänhet, och i synnerhet inte kärleksfulla, trogna och jämställda homosexuella förhållanden håller fortfarande. Slutsatsen att det är avgudadyrkan som åsyftas är lite osäkrare. Kan vara så då det finns indikationer på det. Men språkligt känns det mer logiskt och troligt att det är pedofili, eller alternativt sexuellt utnyttjande av slavar, som menas.

Kontexten är fortfarande avgudadyrkan. I Kanaans rike förekom det religiösa sexriter där hela famlijer medverkade: makar, mödrar, fäder, söner, döttrar, kusiner, fastrar, morbröder, osv. Alla deltog tillsammans. Det är de stadgar Israels barn inte skulle följa när de kom till Kanaans land, och det är de akter som förbjuds genom hela kapitel 18 och 20. Först förbjuds de allmänt för att sen gå in mer på detalj vilka som menas.


Det finns också andra missar i den svenska översättningen, ”som…med” finns inte i hebreiska texten utan har lagts till av översättarna. Även i de flesta engelska översättningarna finns extra ord med, ”as with” finns inte hebreiska texten.

Men det får bli en annan gång 😄

En glad skapelse?

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. … 26 Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. … 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!…”

1 Moseboken 1

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

1 Moseboken 2:24

En del har dessa verser som grund för att visa att homosexualitet inte är ”naturligt”; Gud skapade människan till man och kvinna, till Adam och Eva, inte Eva och Efva eller Adam och Anders. Detta menas vara det ”enda riktiga äktenskapet”.

Men är det så enkelt? Är detta verkligen en modell för hur ett äktenskap ska se ut eller är det en skapelseberättelse? Och eftersom gayförhållanden inte nämns här, måste de vara fel?

Nej.

En del menar alltså att eftersom något inte nämns, i detta fall samkönade par, så är det något Gud fördömer eller något onaturligt. Skulle vi följa samma logik med annat så skulle vi inte ha t.ex. söndagsskolor, ljudsystem, kors, psalmer eller betald personal i kyrkorna och församlingarna. Vi skulle inte heller fira bröllop med ringutbyte, kyss eller gåvor, eftersom inget av det nämns i Bibeln. Det skulle också vara onaturligt med rött hår, blont hår, olika hudfärger, blå ögon, gröna ögon, korta ben, liten näsa, osv.

Om skapelseberättelsen verkligen bestämde hur ett äktenskap ska se ut, att det ska vara mellan en man och en kvinna, varför är det då okej med månggifte? ”David och Goliat”-David hade åtminstone två fruar samtidigt (och eventuellt en make, Jonatan), Jakob var gift med Rakel och Leah samtidigt och ingendera fördöms av Gud. Hur kan detta vara okej när det enligt en del är så tydligt i skapelseberättelsen att det endast är en man och en kvinna som ingår i Guds tanke om äktenskap?

Skapelseberättelsen handlar om hur Gud skapade hela världen och Adam och Eva, inte om att Gud skulle förbjuda alla former av äktenskap som inte är som Adam och Evas. På samma sätt som den inte förbjuder månggifte så förbjuder den inte heller homoäktenskap. Skapelseberättelsen är just det, en skapelseberättelse.


I Bibeln beskrivs ingen tydlig norm för äktenskap. Det finns såna som Gud arrangerat, såna som regenten i landet arrangerat, äktenskap pga ekonomiska orsaker, och giftermål med slavar. Det finns kvinnor som gifts för att föda barn och kvinnor som gifter sig av kärlek, och änkor som var tvungna att gifta om sig med den döde makens närmsta släkting. Moses pappa fick Moses tillsammans med sin faster. Som tidigare nämnts så förekom även månggifte. Inget av det här fördöms i Bibeln, vilket tyder på att vem som gifter sig och vad och hur giftermålet går till är mer en kulturell fråga än en trosfråga.

Däremot finns det många bibliska regler för de som redan är i ett äktenskap. Kärlek, trohet, hängivenhet och respekt är mycket viktiga beståndsdelar i ett äktenskap. Allt det kan lika bra finnas i ett homoäktenskap som i ett heteroäktenskap.


Jag har i tidigare inlägg nämnt det dubbla kärleksbudet, (skriver om det här)

Han svarade: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Det är det största och första budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Matt 22:37-40

Inget av de här buden bryts av homoäktenskap. En person som gifter sig med nån av samma kön kan ha samma ambition, att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv, som nån som gifter sig med nån av annat kön.

En del säger då att det inte behöver stå att homoäktenskap är fel eftersom de felaktigt tror det står att själva homosexualiteten är fel. Det är därför jag skriver dessa inlägg, för att visa på den ursprungliga bibeltexten, utan de kulturella tolkningarna som lagts på. Den ursprungliga Texten som inte fördömer homosexualitet.

Gäller 3 Moseboken fortfarande?

UPPDATERAT 11.3.2021 Skrivit mer om detta ur ett språkligt perspektiv här: Ish och zakar – man och man?

3 Mos 18:22 och 20:13 är två verser som det brukar hänvisas till för att visa att Gud inte tycker om kärlekfulla, jämställda och trogna gayförhållanden. Tar man dessa verser ur sitt sammanhang så kan man tolka det så.

Men kan och ska man verkligen ta bibelverser ur sitt sammanhang?


Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

3 Moseboken 18:22 (Svenska Folkbibeln 2015)

Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.

3 Moseboken 20:13 (Svenska Folkbibeln 2015)

Precis som med Romarbrevet 1 (Läs här om Rom 1) så finns det två sätt att tolka dessa verser, 1. de handlar om alla sorters homosexuellt beteende eller 2. en specifik typ av homosexuellt beteende vilket begränsar hur verserna kan appliceras idag. Att det inte är det första alternativet är rätt tydligt om man är villig att läsa med öppet sinne och hjärta. För att visa att det är alternativ två, kommer här fyra punkter.


Den första är att det finns historiska dokument som visar att samkönat sex förekom inom kultisk avgudadyrkan. Det finns flera referenser i Bibeln till tempelprostitution, med både kvinnliga och manliga prostituerade, 5 Mos 23:17, 1 Kungaboken 14:24 och 15:12 samt Hos 4:14 för att nämna några. Det förekom alltså sexuella riter under avgudadyrkan bland de folk som Israels barn kom i kontakt med. Att det är i kontexten rituell sex som samkönat sex förbjuds i 3 Mos 18:22 och 20:13 låter inte helt omöjligt. Här är ett citat från en anti-gay professor och teolog som medger att så är fallet.

I do not doubt that the circles out of which Lev 18:22 was produced had in view homosexual cult prostitution, at least partly. Homosexual cult prostitution appears to have been the primary form in which homosexual intercourse was practiced in Israel.

The Bible And Homosexual Practice, Dr Robert A.J. Gagnon, s. 130

En liten avstickare om avgudarna i Moses tid.

Du skall inte offra någon av dina avkomlingar åt Molok. Du skall inte ohelga din Guds namn. Jag är Herren. Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

3 Mos 18:21-22

Molok, Milcom, Kronos, Molech, han hade många namn. Det var en eldgud som dyrkades på många platser. I dyrkan av Molok ingick bl.a. barnoffer och tempelprostitution. I Moloks ”hov” ingick också Astarte eller Ashtoreth, en fruktbarhetgudinna. Båda dyrkades med sexuella riter.

Israels folk dyrkade också Molok, men även andra avgudar, under den 40-åriga ökenvandringen (Amos 5:25-26, Apg 7:42-43), och det är under den vandringen lagarna i 3 Mos. kommer till.

…Molech, the worship of whom included child sacrifice, astrology and temple prostitution (cf. Lev. 18:21; 2 Kin 17:16; Ezek 23:37; Amos 5:25, 26; Acts 7:40-43).

The MacArthur Bible Commentary, John MacArthur, 2005, s. 1038

Man ska också komma ihåg kontexten i 3 Mos 18 och 20. Läser man de första verserna i båda kapitlen förtydigas sammanhanget, att det är skrivet för ett specifikt folk, i en specifik situation, i en specifik tid, på en specifik plats.

Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Jag är Herren, er Gud. 3 Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. 4 Mina domslut ska ni följa och mina stadgar ska ni handla noggrant efter. Jag är Herren er Gud.

3 Mosebok 18:1-3, Svenska folkbibeln 2015

Herren talade till Mose. Han sade: 2 Du ska säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok, ska han straffas med döden. Folket i landet ska stena honom.
7 Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren er Gud. 8 Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.

3 Mos 20:1-2, 7-8, Svenska folkbibeln 2015

UPPDATERAT: Det var ju så att det i Kanaans rike, när 3 Mos utspelar sig, förekom fertilitetsriter som innefattade sexuella akter. Dessa riter genomfördes för att få välsignelse över skörden. I dessa ritualer medverkade hela familjerna: makar, mödrar, fäder, söner, döttrar, kusiner, fastrar, morbröder, osv. Det förekom sexuella handlingar inom familjen, men även med tempelprostituerade. Även om det förekom att nära familj gifte sig, t.ex. Moses mamma var Moses pappas faster (2 Mos 6:20), så var det här frågan om nåt annat. De sexuella handlingar i Kanaans land gjordes nämligen i kontexten avgudadyrkan. Förstår man det, att hela kapitel 18 och 20 är i den kontexten, passar alla verser in mycket bättre. För annars sticker 18:19 ut: ”Du ska inte röra en kvinna och blotta hennes nakenhet när hon är oren under sin månadsrening.” och det är ju också lika avskyvärt som resten enligt 3 Mos 18. Men då det är frågan om nåt större, att alla verserna i 18 är delar i nåt mer omfattande, så kan man på nåt sätt förstå den versen också.

Det är lätt att se historiska kopplingar mellan 3 Mos 18, 20 och i Romarbrevet med tanke på avgudadyrkan och dess ritualer; i båda dyrkades en fruktbarhetsgudinna genom sexuella riter. Nåt annat de har gemensamt är att ingendera styckena handlar om kärleksfulla, trogna gayförhållanden, utan om som sagt sex i avgudaritualer.


Den andra är användningen av ordet tow’ebah, ”Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt (tow’ebah)”. Livet i Gamla testamentet gick i mångt och mycket ut på att försöka vara ren (från synd). 3 Mos. är fylld med regler skrivna för att Guds folk skulle hållas rena. Det gällde att inte ha kontakt med blod, med sjukdomar, med viss typs mat, osv, allt för att man skulle vara ren inför Gud.
Man kan dela in lagarna i GT i tre kategorier: morala, sociala samt rituella. Bestämmelser gällande moral och det sociala verkar följa en norm som överensstämmer med de flesta kulturer, och är sånt som kan innefattas av det dubbla kärleksbudet Jesus gav i Lukas 10:27 (se nedan). Hit räknas du skall inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott, inte ha andra gudar, osv. Gemensamt är att de handlar om relationer och interaktion med andra, samt kriminell aktivitet. De här lagarna gäller fortfarande.

Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.

Luk 10:27 (Nya Levande Bibeln)

Sen så har vi de rituella bestämmelserna som handlar om renhet inför Gud/i Guds tält. De gäller inte längre i och med att Jesus tog all orenhet, all synd på sig själv och på så sätt uppfyllde lagen. Den enda ”orenhet” vi har kvar är den som kommer från hjärtat och alltså inte av yttre ting. Ett tydligt exempel på detta är att judarna i 3 Mos 11:7 förbjöds äta gris då den är oren, men i Apostlagärningarna 10 förklarar Gud i en dröm åt Petrus att all oren mat är numera ren. Ett annat exempel är de spetälska som skulle leva åtskilda från alla andra, men Jesus ändrade det då han tog emot dem och rörde vid dem.
I 3 Mos. kapitel 18 och 20 finns det också fler belägg för att de här sexuella akterna handlar om rituell orenhet, inte social eller moralisk orenhet. T.ex. har vi i 18:19 och 20:18 förbud som säger att en man inte får ha sex med en kvinna medan hon menstruerar, vilket förtydligas i 15:33 med att den akten gör både mannen och kvinnan rituellt orena, alltså de kan inte närma sig Gud utan att genomgått en rening. Därtill står det att en kvinna som fött en son är oren i 7 dagar, medan en kvinna som fött en dotter är oren i 66 dagar. Under den tiden får hon inte delta i några gudstjänster eller ens bli rörd av någon annan.
Det här är sånt som inte följs, och de flesta av dessa bestämmelser hamnar under lagen om orenhet (som ju genom Jesus redan uppfyllts). Med tanke på allt detta så blir det allt tydligare att tow’ebah i 3 Mos 18:22 och 20:13 kan syfta på det avskyvärda med rituell ”orenhet” (sexuella ceremonier), inte kärleksfulla och trogna gayförhållanden.

Analsex sågs som ett offer till avgudarna, man med man och man med kvinna. Tow’ebah används för att beskriva hur dyrkandet av Molok är avskyvärt i 3 Mos 18:27-29. I 2 Kungaboken 23:13 beskrivs tempelprostitution som tow’ebah. Det kan vara det som 18:22 och 20:13 refererar till, sexuella riter som användes i dyrkan av avgudar.

Ett motargument mot att användningen av tow’ebah syftar på rituell orenhet och att dessa aktiviteter nu är ”rena”, är att det då skulle betyda att incest och tidelag (sex med djur), som också fördöms i kapitel 18 och 20, är okej. Men så är det inte. Även om just de här kapitlen handlar om rituell orenhet och är uppfyllda, så betyder det ju inte att andra lagar också slutat gälla. De här handlingarna förbjuds fortfarande i andra bibelverser. Tidelag fördöms i även i 2 Mos 22:19 och 5 Mos 27:21, incest förbjuds i t.ex. 5 Mos 22.
Det här är inget nytt påfund, utan i den tidiga kyrkan ansåg man också det. Både Eusebios av Caesarea och Apostolic Constitutions förklarar att orenheten man drar på sig då man gör det som står i 3 Mos 18 och 20 är rituell, inte moralisk. (Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality, John Boswell, 1980, s. 102)

Homosexualitet nämns och fördöms inte i GT utöver dessa verser. Ja, förutom de bibelord då som felaktigt tolkas att handla om homosexualitet, men som inte alls handlar om kärleksfulla, jämlika, trogna homoförhållanden.


Den tredje är att om de här verserna verkligen skulle handla om homosexualitet i allmänhet, varför nämns då endast samkönat sex mellan män? Det pekar på att lesbiska förhållanden är helt okej genom hela GT och under Jesu tid. Enda stycket som sägs tala mot kvinnlig homosexualitet är Romarbrevet 1, och i och med det så kan inga andra verser användas för att fördöma lesbianism. Detta verkar väldigt konstigt och inkonsekvent att 3 Mos 18:22 och 20:13 skulle fördöma manlig homosexualitet men inte kvinnlig, om syftet verkligen var att fördöma allt sorts homosexualitet. Det tyder på att det är nåt annat som ligger bakom, än just allmän fördömelse av all homosexualitet.


Det fjärde handlar hur vi ser på Bibeln. De stränga lagarna i Gamla testamentet gentemot kärleksbudet i Nya testamentet. Det är lätt hänt man plockar lite här och lite där, vilket är oklokt och inte korrekt. Det är lätt hänt att vi sätter på oss skygglapparna och undviker att se annat än det vi ”alltid” trott. Homosexualitet är ett av dessa ämnen. Vi pekar på dessa två bibelverser som bevis för att homosexualitet är en synd, och sen citerar vi Matt 5:18:

Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Detta gör oss till hycklare. Det finns många tydliga lagar i GT som inte följs av nån. Kan vi verkligen förkasta dem, men ändå fortsätta hålla fast vid 3 Mos 18:22 och 20:13? Gör vi det så förstör vi vår trovärdighet. Istället kan och ska vi predika det vi vet uppfyller det dubbla kärleksbudet. För när vi lägger så mycket tid på att hata homosexualitet, misslyckas vi totalt att följa kärleksbuden.

Här under följer en lista med lite märkliga lagar från Moseböckerna 2-5. En del av dessa är det säkert nån som följer, men det ogilitigförklarar inte argumentet. För att ogiltigförklara denna fjärde punkt måste varje lag följas, inte bara några eller de flesta. Syftet är att vi behöver vara försiktiga när vi hänvisar till GT för att hitta stöd för att något är synd. En mycket bättre metod är att se om gärningen håller måttet mot/med det dubbla kärleksbudet, att älska Gud och att älska sin nästa, tillsammans med de andra riktlinjerna vi får i Nya testamentet.

2 Moseboken3 Moseboken4 Moseboken5 Moseboken
21:17, 21
23:12, 14-18
34:12, 18-23
5:2-3
12-15
19:23-25, 27
20:10-18
23-24
5:2, 12-30
15:32-38
19:11-16
30:10-15
6:6, 8-9
7:2
13:6-10, 12-16
14:3-19
15:1, 16-17, 19-20
17:2-12
21:1-11, 18-21
22:9-24, 27-29
23:3, 10
25:5-12

Viktigt är att det gamla förbundet, dvs. lagen i GT uppfylldes när Jesus dog på korset för all världens synder. Då började det nya förbundet gälla. Det nya förbundet innebär att vi kan gå direkt till Gud genom Kristus, utan att behöva följa alla lagar i det gamla förbundet.