Abort

Abort, har alla kristna alltid varit mot det? (eller Bytet från rasism till ”pro life” *spoiler*)

/ Stefan / 2 kommentarer

Senaste tidens händelser (Roe v. Wade) har fått mig att tänka en hel del på abort. Det har gjort mig upprörd, speciellt när jag läst om att kvinnor med ektopisk graviditet har tvingats vänta på att de nästan förblöder innan fostret kan tas bort (aborteras). Det är inte nåt enstaka fall det handlar om heller. Också det att en 11-åring flicka i Ohio som blivit gravid efter flera våldtäkter inte fick ta bort fostret, utan hon skulle ”se det som en möjlighet” enligt en republikansk politiker, gjorde mig mycket arg. Det här säger mig att det inte handlar om ”pro life” utan om kontroll och makt genom att uppröra och skapa ett tydlig vi-mot-dem.

Vad jag menar med kontroll och makt kommer jag att gå in på i detta inlägg. Och det kommer vara en förenklad version, jag kommer inte ta upp allting.

Jag har tidigare skrivit om det, om hur det i Bibeln inte finns nåt förbud mot abort eller nåt som säger att livet börjar vid befruktningsögonblicket. (Här och här kan du läsa det). Jag tänkte nu gå genom lite historia om abortmotståndet inom den amerikanska evangeliskanska rörelsen.

Hur uppstod motståndet?

Man kan tro att alla kristna i alla tider varit mot abort, för ”det står ju att mord är synd”, och man dödar en människa som lever är det mord (egentligen dråp, avsikten och tillvägagångssätt kan dock göra det till mord). (Det är också frågan om ett foster verkligen lever. Inget i Bibeln tyder på det)

Men så är inte fallet, i alla fall inte för evangelikanerna.

Så här var det

1968 samlade Christianity Today, USAs ledande evangelikanska tidskrift, ihop ledare inom evangelikanska rörelsen från hela landet för att diskutera bl.a. sånt som rör människans fortplantning. Vad kom de fram till? Här följer ett citat:

“From the moment of birth, the infant is a human being with all the rights which Scripture accords to all human beings.”

Klart och tydligt menade de att livet börjar vid födseln, inte vid befruktning. De angav också kvinnans hälsa, familjevård och socialt ansvar som berättigande orsaker för att genomföra abort.
Som om det inte redan var klart och tydligt så förtydligades det än mer i ett annat nummer av Christianity Today:

“God does not regard the fetus as a soul, no matter how far gestation has progressed. The Law plainly exacts: ‘If a man kills any human life he will be put to death’ (Lev. 24:17). But according to Exodus 21:22–24, the destruction of the fetus is not a capital offense… Clearly, then, in contrast to the mother, the fetus is not reckoned as a soul.”

Året innan, 1967, skrev det i det evangelikanska magasinen Christian Life, apropå katolikernas syn på när livet börjar:

“The Bible definitely pinpoints a difference in the value of a fetus and an adult. Thus, the Bible would appear to disagree with the official Catholic view that the tiniest fetus is as important as an adult human being.”

1971 sade ordförande för SBC, Southern Baptist Convention, Wayne Dehoney:

“Protestant theology generally takes Genesis 2:7 as a statement that the soul is formed at breath, not with conception.”

Dessutom beslöt SBC 1971 att de skulle jobba för att få till stånd lagar som gör abort möjligt vid våldtäkt och incest, då det finns klara bevis på allvarliga missbildningar, och noggrant fastställda bevis på att moderns emotionella, mentala och fysiska hälsa var i fara. Detta valde de att klubba igenom 1974, ett år efter Roe v. Wade, samt igen 1976.

Så det fanns ett stort stöd för abort inom den evangelikanska rörelsen. Det troddes inte att livet började vid befruktning, eftersom det inte finns bibliskt stöd för det.

Så vad hände? Varför ändrade de sig? Det hela börjar med rasism.

I början av 1970-talet förbjöds segregering i skolor. Eller rättare sagt, skolor som segregerade fick inte längre skattelättnader. Dessa var ofta s.k. kristna skolor. Skolor som Lynchburg Christian School och Bob Jones Univeristy, som hade endast vita elever och lärare, svarta släpptes inte in helt enkelt, fick det ”tufft” tyckte de själva. Jerry Falwell, som startade Lynchburg Christian School, ska ha sagt: “In some states, it’s easier to open a massage parlor than a Christian school.” Bob Jones Universitys grundare Bob Jones Jr menade att rasåtskillnad var påbjudet av Bibeln. Vit överhöghet och vit kristen nationalism visade alltså sitt fula tryne.

Paul Weyrich och Jerry Falwell kom på en ny strategi. De började prata om och sprida ut att det staten sysslade med attacker mot religionsfrihet och mot kristendomen (låter det bekant?). Man skyllde allt på demokraterna, även fast det var republikanen Nixon som genomfört icke-segregerings-policyn. Man ville ha bort demokraten och evangelikanen Jimmy Carter från Vita huset.

Dock skulle det visa sig den nya strategin inte lyckats så bra. Man lyckades inte engagerade så många som man hoppats. Men när de då kom på att lägga till abort i mixen så tog det bättre fart.

Abort hade länge varit katolikernas sak och evangelikanerna hade inte brytt sig om det så mycket. Men den religiösa högern med Moral Majority i spetsen ville få makt så de var villiga att testa det mesta. Man lyckades engagera en hel del, vilket var en av orsakerna till att Reagan blev president.

Med i mixen finns också en bibelöversättning där man ändrade betydelsen av ett stycke för att bättre överensstämma med idén att livet börjar vid befruktningsögonblicket. New International Version (NIV) 1978 ändrade alltså betydelsen av 2 Mos 21:22-23 från missfall (spontan abort) av icke-ännu-levande foster till för tidig födsel av levande baby.

Sammanfattningsvis, den religiösa högern ville ha makt. Det lyckades inte längre genom att vara rasistiska och prata sig varma för segregering, så man ville hitta något att som upprörde och engagerade. Man valde abort, inte för att ”rädda barnen” utan för att få makt. Starten och grunden för den här rörelsen är rasism.

Republikanernas abortmotstånd handlar alltså inte om att ”skydda barnen” utan om maktbegär, vilket ju är nåt Jesus är mycket hård mot. Han säger inget om abort, men återkommer gång på gång till maktbegär och -missbruk.

Kortfattad sammanfattning av vad jag skrivit tidigare om abort och livets begynnelse. (Går att läsa mer här och här)

Så grundfrågan är: när börjar livet?

De som skrev böckerna i Bibeln sa att livet börjar med andetag. (1 Mos 2:7, Ps 33:6, Job 34:14-15, Hes 37:9-10 och 13-14, t.ex).

Sägs det nån gång att livet börjar vid befruktningsögonblicket? Nej. Men det finns verser som brukar tas ur sitt sammanhang och omtolkas att säga det.

”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.”

Jeremia‬ ‭1:5‬

”Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.” ‬

Psaltaren‬ ‭139:13-16

Säger de här verserna att livet börjar vid befruktningsögonblicket? Nej.

Det är filosofiska och/eller teologiska frågor, när livet börjar och vad som är liv, och något man fundera på och diskutera, men att påstå att det står tydligt i Bibeln att livet börjar vid befruktning är oärligt.

Vid liv eller bara levande?

/ Stefan / 1 kommentar

Skrivit tidigare om detta ämne: Bloggar jag verkligen om ett ämne jag inte har nåt att säga till om?

Vad säger Bibeln om abort? Motsätter sig Bibeln abort? Det finns två huvudsakliga delar att titta på.

1. Ande vs liv

Ande och liv är två olika saker. Det finns mycket som lever men som inte ges ande i Bibeln. I Skapelsen skapade Gud allt liv och sa att det var gott. Han skapade växter och djur, alla varelser på land, i luften och i havet. Men den enda skapelsen Gud blåste in livsande i var människan

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

1 Mos 2:7

Det var inte skapandet av människan, utan Andetaget, inblåsandet av livsanden, som gav henne ande och därmed ger henne liv på riktigt. Andetaget gör henne, oss, till mer än organisk materia, och det är det som Skaparen definierar som att vara vid liv (Ps 33:6, Job 34:14-15, Hes 37:9-10 och 13-14.)

Det är alltså andetaget som bibeln betecknar som liv eller ande, det är vid första andetaget något får liv.

Känslomässigt kan man tycka och tänka att fostret har liv redan innan hen kommer ut, man ser barnet framför sig, planer görs och känslor väcks, och det är inget konstigt med. Men betyder det att fostret har Liv? Nej, och Bibeln säger inte det heller. Känslor är känslor och ändrar inte vad bibeln säger. Som jag skrivit tidigare här så står det så här i 2 Mos 21:22-23:

22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23 Men om det sker en olycka ska liv ges för liv

Jag får verkligen intrycket av att Bibeln säger här att fostret inte har liv, annars skulle förövaren få sätta livet till, ”liv ges för liv”.

2. Abort i Bibeln

Ett exempel på abort finns i 4 Mos 5:11-31. Vers 27 säger det hela rätt tydligt:

Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk.

Värt att komma ihåg är att under den här tiden så äktenskap på så sätt att mannen ägde kvinnan, och mannen hade tydligen rätt att se till att kvinnan fick missfall (=abort).

Hursomhelst, så säger Biblen inte att abort är off the table. Det står ju också att man inte ska dräpa, men man kan endast dräpa/mörda det som har liv, inte enbart är levande. De bibelställen jag tar upp här visar rätt tydligt att enligt Bibeln börjar livet med ande och ande med andetaget.

Det är fortsättningsvis en tragedi när nån ser abort som enda möjligheten, men att påstå att Gud säger abort är mord utan nåt att grunda det på och på så sätt lägga än mer tyngd och skuld på de kvinnorna är ett andligt övergrepp.

Inspirerat av Father Nathan Monk (Originaltexten här: https://www.facebook.com/fathernathan/posts/409018807285944)

Bloggar jag verkligen om ett ämne jag inte har nåt att säga till om?

/ Stefan / 2 kommentarer

Kan och ska en nästan medelålders man verkligen uttala sig om abort? Egentligen inte, men nu gör jag det ändå. 😄

Till att börja med vill jag säga att abort är alltid en tragedi, det ska ses som en absolut sista utväg och är inget att eftersträva. Men att möjligheten till abort inte skulle finnas är mycket värre än själva aborten. Återkommer till det.

Jag vill absolut inte lyfta upp abort som nåt bra, för som sagt, det är en tragedi varje gång det ses som enda alternativet. Det jag vill är att visa är det inte är så svartvitt som en del påstår.
En del skriker ju:

”Abort är mord på barn! Förbjud abort!”

tl;dr: Står det i Bibeln att abort är mord? Nej. Står det i Bibeln att abort är bra? Nej. Står det alls nåt i Bibeln om abort? Nej. Är rätt sätt att minska antalet aborter ett förbud? Nej. Är det bättre att förebygga, stödja och hjälpa? Ja.

Eftersom jag i mina tidigare blogginlägg utgått från Bibeln så gör jag det nu till viss del även i detta ämne

Vad säger Bibeln om abort?

Just ingenting. Finns ingen lag som förbjuder abort. Men det finns ej heller verser som förordar abort.

Men abort fanns väl inte då?

Jo, det förekom, även om det då var ett mycket farligt ingrepp. T.ex. finns det skrivet om abort på egyptiska papyrer från 1500 år f.Kr. Så abort var nåt man kände till, även i Israel. Profeten Jeremia förbannar dagen han föddes och skriver i sin bok:

eftersom han inte dödade mig i moderlivet så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.

Jeremia 20:17

Hur man såg på foster på den tiden, får man en aning om när man läser 2 Mos. 21:22-25:

22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23  Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

Dessa verser säger alltså, förenklat, att om fostret dör, om kvinnan får missfall pga av fysiskt våld, så räcker det med finansiell kompensation, precis som det gör när man tagit nån annans egendom (jfr 2 Mos. 22). Men om det sker nåt annat, alltså om kvinnan skadas eller dör, är det öga för öga, tand för tand som gäller.
Det här pekar mot att foster inte ännu sågs som en egen person, en människa, utan som egendom.

Andra verser som berättar hur ”högt” värde man satte på gravida kvinnor, foster och barn är t.ex.:

  • Förbannad ska ditt moderlivs frukt vara (5 Mos 28:18)
  • I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig att du ska äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar som Herren din Gud har gett dig. (5 Mos 28:53)
  • Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, deras ögon har inget medlidande med barn. (Jesaja 13:18)
  • …ingen ska föda, ingen gå havande, ingen befruktas […] Ge dem moderliv med missfall och uttorkade bröst […] Även om de föder barn ska jag döda deras kära livsfrukt. (Delar ur Hosea 9:10-16)
  • Samaria ska stå med skuld, för hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna ska falla för svärd, deras späda barn ska bli krossade, deras havande kvinnor uppristade. (Hosea 14:1)

Även om ett av buden är ”du ska inte dräpa” så verkar det finnas många undantag. Så hur ”heligt” är livet egentligen? Från 2 Mos 21:12-17:

  • Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden.
  • Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.
  • Den som rövar bort en människa ska straffas med döden.
  • Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.

Är det att dräpa om det inte har liv, utan enbart är levande?

När börjar livet?

Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag har inget tydligt svar för jag vet helt enkelt inte. En del menar att livet börjar vid befruktning, andra säger det börjar när hjärtat slår sitt första slag. I en del kulturer under vissa perioder (judendomen bl.a., men även olika kristna organisationer i USA för bara 50 år sedan, https://rewirenewsgroup.com/religion-dispatches/2019/09/27/when-the-biblical-view-for-evangelicals-was-that-life-begins-at-birth/) har man menat att livet börjat först när huvudet är ute.

Använder man hjärnaktivitet som måttstock för när livet börjar så finns det flera alternativ. V. 6-8 så börjar man se aktivitet på EEG, men endast i hjärnstammen, som är den del som bl.a. sköter om andningen. Vid v. 24-36 börjar man se tecken på högre hjärnfunktioner, i hjärnbarken. Det är i hjärnbarken som intellekt, konstnärlighet och språk ”finns”.

Är det då i hjärnbarken som är personen finns, eller i hjärnstammen? Hjärnstammen sköter ju trots allt om att vi hålls levande. Men bara för att något är levande betyder det inte att det har liv.

Det som jag tror är närmast sanningen är att livet börjar när fostret blir medvetet, när de högre hjärnfunktionerna kommer igång. Alltså v. 24-36.

(The problematic symmetry between brain birth and brain death, D Gareth Jones, Journal of Medical Ethics 1998, https://jme.bmj.com/content/medethics/24/4/237.full.pdf)

Står det i Bibeln att livet börjar vid befruktning? Nej.

Även om det inte står nåt om att livet börjar redan vid befruktning, finns det verser som tolkas att betyda det, t.ex:

13 Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. 14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16 Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

Psaltaren 139:13-16

De här verserna handlar dock om att Gud har en plan för mig och dig, att Han skapat oss, inte att livet börjar vid befruktning.

Vad menas med ”när börjar livet”?

Ja, vad menas. Vad är liv? En bakterie är en levande organism, likaså en amöba. Växter är också levande. Om man tänker på liv på det sättet, så börjar liv vid befruktning; det är bildas något nytt, en unik organism blir till av två helt olika celler från två andra organismer.

Har fostret en själ ända från befruktning, eller kommer den senare? Det är väl det som är den egentliga frågan.

Om livet verkligen börjar vid befruktning, så är det väldigt många liv som går förlorade varje år genom missfall. Det är svårt att veta exakt men mellan 50-75% av alla graviditeter avslutas avvarit självt, innan man får ett positivt graviditetstest. Det här gäller då befruktade ägg, alltså enligt en del fullvärdiga människor. Risken för missfall efter det ligger ungefär på 15%. Antalet aborter bleknar i jämförelse med antalet missfall. (källa: babyhjalp.se)

Ifall livet börjar vid befruktningsögonblicket så är det väldigt grymt gjort av Gud att låta en själ komma in i den befruktade cellen, för att sen låta den dö. Då låter Han så många totalt oskyldiga dö varje dag, år ut och år in, utan orsak. Det låter inte som min Gud

Så nej, livet börjar inte vid befruktningen,. Åtminstone det kan vi veta, även om vi inte kan säga exakt när livet börjar.

Att förbjuda aborter leder inte till att det slutar göras aborter. De som har råd med det åker till länder där det är tillåtet, eller hittar läkare som utför abort mot betalning. De som blir mest lidande är de som inte har råd med riktiga aborter, utan känner sig tvungna att låta aborter genomföras under farliga och osäkra omständigheter med ibland ödesdigra konsekvenser. Runt 10% av mödradödligheten beror på osäkra aborter (källa: Human Rights Watch)

Att jobba för ett förbud mot abort är alltså inte pro-life. Det finns mycket som är mer pro-life än att jobba för ett abortförbud: hjälpa föräldrar i nöd, vara stöd åt föräldralösa, ta emot fosterbarn, jobba frivilligt på självmordslinje, osv. Om det enda sättet man visar att man ”bryr sig om de ofödda barnen” är att man jobbar för ett abortförbud, är man inte pro-life.

Enda vettiga och fungerande sättet att få ner antalet abort är att jobba för att abort inte ska ses som enda alternativet. Statistik visar t.ex. att när unga får gratis preventivmedel sjunker antalet aborter. (https://svenska.yle.fi/artikel/2019/09/20/aborterna-blev-farre-da-vanda-inforde-gratis-preventivmedel-efter-18-manader-syns)

Utöver gratis, lättillgängliga preventivmedel så är omfattande sexualundervisning, där man berättar om bl.a. både avhållsamhet och preventivmedel, mycket bra. ”Dagen efter”-piller att använda i nödfall är bra om de är billiga och lätta att få tag på, eftersom dessa förhindrar graviditet och då gör att abort inte behövs. Något som gagnar alla, samtidigt som det minskar antalet aborter, är att se till att kvinnor som blir gravida i misstag, har möjlighet och råd att tryggt uppfostra ett barn (till).

Den svåraste insatsen är att få män (och pojkar) att ta sitt ansvar, se till att de/vi tar ansvar för våra gärningar, både innan, under och efter sexakten.

inga manliga sprut, inga ofrivilliga graviditeter

Katarina Wennstam på Instagram 29.1.2021