Helvete

Leva för evigt?

/ Stefan / 2 kommentarer

I mitt förra inlägg om helvetet konstaterade jag att helvetet inte finns och inte egentligen nämns i Bibeln (inte i alla fall som vi tänker oss helvetet), utan det handlar om felöversättningar och missförstånd.

Eftersom jag inte tror att det finns ett helvete där en god och kärleksfull Gud skall straffa och plåga majoriteten av alla människor i all evighet, så lutar jag mer och mer mot något annat. Det jag nu tror är att ingen kommer gå förlorad, att alla är räddade och frigjorda. Sen är det upp till var och en att ta del av den frigörelsen och räddningen (inte från helvetet utan från döden).

Är det inte hädelse att säga så?

För att svara på den frågan kommer jag gå tillbaka i historien. Vi börjar med vad den tidiga kyrkan trodde och lärde ut.

I den tidiga kyrkan var universalism en av de rådande teologierna, ja det var till och med den mest spridda. Av de sex skolor som lärde teologi under de första århundradena så lärde fyra ut universalism (Antiokia, Alexandria, Qesarya och Östra Syrien), en lärde ut fullständig tillintetgörelse (Anatolien) och den sista evig, medveten plåga (Hippo med Augustinus i spetsen).

Klemens av Alexandria säger bl.a. (fritt översatt från engelska):

Alla människor tillhör Kristus, några genom att känna honom, andra gör det inte ännu.

Ändå domen?

Ingen av skolorna förkastade idén om att det kommer att komma en domedag, men det var bara den skola som var långt bort från de andra som lärde ut att domen kunde leda till evig, medveten plåga i helvetet. Den andra skolan som inte lärde ut universalism, Anatolien, menade att den förtappade ”förstörs” eller helt enkelt slutar existera.

De fyra universalism-skolorna såg på ”domedagen” och Guds dom mer som en rening, helande och återupprättande, inte en dom avsedd för att straffa och plåga för all tid.

I 1 Kor 3 skriver Paulus om Guds renande eld, som, förenklat sagt, ska bränna bort det dåliga, det som är dåligt byggt. (Matti Aspvik skriver intressant om det här och mer om helvetet här. Även om hans slutsats är en annan än min, så är det mycket intressant läsning.)

I Malaki 3:2-3 kan vi läsa om Gud om en guldsmeds eld och en tvättares såpa, som ska rena silvret, i detta fall rena Levi söner (prästerskapet). Även om det handlar om Israels präster så berättar det om Guds renande eld.

Ords. 17:3 och 1 Pet 1:7 pratar också om renande eld.

Vad säger Bibeln om universalism då?

Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande

1 Kor 15:22

Inge tveksamheter här, alla ska göras levande. Inte några få utvalda, utan alla.

18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Rom 5:18-19

Igen, alla blir frikända och får liv

14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.

Joh 10:14-16

Jesus säger här att även de som inte tror på honom ska till slut bli del av hjorden.

14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

2 Kor 5:14-15

10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende

1 Tim 4:10

Även om de troende är först i kön så att säga, så får alla liv.

22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt

1 Kor 15:22, 26

Alla ska göras levande, inte bara de som tror. Döden är den sista fienden, inte nån djävul, utan döden.

13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.

Kol 1:13-20

För mig är det rätt tydligt, alla människor har blivit frigjorda och blivit givna liv.

Mot sin vilja?

Innebär det då att människor mot sin vilja kommer få liv? Jag vet inte. Precis som jag inte vet vad som händer när vi dör. Men jag har mina tankar.

Kanske det är så att de som inte väljer livet, eller uttryckt på annat sätt, väljer bort Gud, slutar existera. Som det står i Joh 3:16: ”…var och en tror på honom inte ska gå förlorad (egentligen förstörd) utan ha evigt liv”.

Även 2 Thess 1:9 pratar om ”evigt fördärv” (egentligen förstörelse)

Matt 7:13 berättar om den breda vägen som leder till förstörelse, inte evig plåga. Inte heller Matt 25:31-46 säger något om evig plåga, bara ”evigt straff”.

Jag tycker det pekar mot att det är ett aktivt val, att man väljer att inte tro, inte att man fötts på fel ställe eller inte fått möjlighet att välja ”rätt”.

Att en god, kärleksfull Gud skulle utdela ett evigt straff för ett tillfälligt brott, gjort under en kort levnadstid, är inte proportionerligt, inte kärleksfullt och inte gott.

Vad kan ha gjort att den teologi som en gång var i minoritet blev den dominerande i västvärlden, bland katoliker och protestanter? Antagligen har det att göra med att Augustinus idéer, bl.a. att staten ska bestämma över kyrkan i världsliga frågor, gick hem hos romerska kejsare, väldigt förenklat sagt. Det handlade om hur som helst om makt.
Med på köpet följde idén om helvetet och evig plåga, samt arvsynden som kom till då Augustinus läste en felaktigt översatt Bibeln och implementerade arvsynd i sin teologi.

Källor:

Hamnar jag i helvetet nu?

/ Stefan / 3 kommentarer

Jag fortsätter min resa av dekonstruktion och rekonstruktion med ändhållplatsen Helvetet. 😄

Är jag på väg till helvetet eftersom jag ifrågasätter en del teologier? Finns ens helvetet? Har Gud, som är kärlek, verkligen skapat en plats där de som bryter mot de lagar Gud själv stiftat ska plågas i all evighet? Skulle Gud, som älskar och dessutom dog för alla människor som någonsin har existerat, låta någon fortsätta existera endast för att plågas i evighet?

Nej.

Så, då var det klart

Nå nej, finns kanske lite mer att säga om saken…

Helvete, hel– från fornnordiska Hel (även Helheim), som var både dödsriket och härskarinnan av dödsriket i fornnordisk mytologi, och -vete från vite (straff).

Dödsrike nämns också i Bibeln; Sheol och Hades är det hebreiska resp. grekiska orden för dödsrike. De betyder alltså i stort sett samma sak. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, har Sheol översatts till Hades. Också i de texter i NT som refereras till GT använder Hades för Sheol.

Likheten mellan Hel, Hades och Sheol finns där, men nånstans på vägen har det gått från Hel, dödsrike, till Hel-vite, evig plåga i eld. Och trots att Hades betyder just dödsrike så översätts det till helvete i Svenska folkbibeln, vilket ger det en helt annan betydelse.

Mycket av hur vi ser på helvetet idag har sitt ursprung i Dantes Inferno, och alltså inte i Bibeln. Man kan säga Dante inspirerat till hur vi ser på helvetet idag.

Trots det så nämns helvete 8 gånger i Svenska Folkbibeln 2015, 9 gånger i Bibel 2000 och 29 gånger i Nya Levande Bibeln. I King James Version finns det hela 54 hell.

(Längre ner finns det en genomgång av de fyra ord som översatts till helvete eller hell. De fyra orden är Sheol, Tartaros, Hades och Gehenna.)

Nej, helvetet som en plats där själar ska plågas i evighet, är inget Bibeln berättar om. Däremot har hur vi väljer att leva våra liv konsekvenser, och konsekvensen av att vända ryggen åt Gud verkar vara förintelse, utplåning:

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

Romarbrevet‬ ‭6:23‬

Det är inte helvetet och evig plåga som är syndens lön utan döden, och döden i detta fall är ingenting, att inte längre existera.

I Matt 7:13 pratar Jesus om den trånga porten och smala vägen till livet, och den breda vägen som leder till fördärvet. Alltså den breda vägen leder inte till tortyr utan total förstörelse.

‭I Matt 25:31-46 berättar Jesus om hur fåren och getterna ska skiljas åt. De goda fåren ska få ”ta emot det rike som stått berett för dem sedan världens skapelse” och de onda getterna ska ”till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. ” En evig pina i helvetet kan man tänka sig (det syftas på eldsjön/brinnande sjön från Uppenbarelseboken 20, återkommer till det). Men nej, Jesus fortsätter med att det första, det som fåren får, är evigt liv och det andra, det som getterna får, evigt straff. Motsatsen till liv är död, inte tortyr.

En evig död kan ses som ett sorts straff, speciellt då det andra alternativet är evigt liv. Men helvetet, inspirerat av Dantes Inferno, finns inte. Ingen evig tortyr.

Man kan också tänka som så, skulle vi verkligen njuta av att vara i himlen om vi visste att en del av våra kära samtidigt konstant plågas för evigt?

Hur kan ”allt sammanfattas […] i Kristus” (Ef‬ ‭1:10‬) och Gud bli ”allt i alla” (1 Kor 15:28) om det fortfarande finns en dimension som är mot Gud, om det finns ondska kvar?

Att skrämma folk till tro, genom att hota med de hamnar i helvetet annars, är säkert lättare än att genom kärlek vara med och föra någon till tro, men är du skrämd till Gud är det inte Gud du mött. ”Var inte rädd” är ett återkommande motto i Bibeln, och samma gäller här. Att tro man behöver skrämma någon till tro är också att förminska Gud; Gud är större än det, större än rädsla.

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.”

Första Johannesbrevet‬ ‭4:18‬

Här följer en genomgång av de 4 ord i Bibeln som översatts till helvete eller hell:

Sheol: Förekommer 65 gånger i Gamla testamentet. Översätts oftast till dödsrike eller grav i svenska biblar, men i Svenska Folkbibeln står det helvete i två verser: Ords 15:11 och 27:20.

Sheol syftar på platsen eller tillståndet de döda befinner sig på/i. För hebréerna var scheol en okänd plats dit man åker efter sin död, både ond och god. I Job 14:13 utrycker Job en önskan om att få fara till Sheol. Det nämns aldrig som en plats för eviga plågor, utan verkar vara en plats av omedvetande:

5 De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen. […] 10 Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet

Pred 9:5-6, 10

Så inget tyder på att Sheol kan översättas med den moderna betydelsen av helvete.

Hades: Förekommer 10 gånger i grekiska Nya testamentet, 8 gånger översätts det till helvetet och två gånger till dödsriket (i de verser som citerar Psaltaren). Hades betyder det osedda eller det dolda. Betyder som tidigare nämnts samma som Sheol, vilket pekar på att det handlar om dödsriket, inte helvetet

Är Hades helvetet där alla icke-troende ska plågas i all evighet? I Uppenbarelseboken 20:13-14, där Hades finns i originaltexten, står det:

Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.

Den andra döden är slutet på döden och dödsriket. Hades/dödsriket är alltså temporärt, och inte en evig tortyrkammare.

Gehenna eller Geenna: Förekommer 12 gånger i Nya testamentet. I Bibel 2000 översätts det till helvete, i engelska biblar hell, medan i Svenska Folkbibeln heter det Gehenna, med fotnoten ”I NT en bild för domens eviga eld”

Enda gången det används utanför evangelierna är i Jakobs brev 3:6 där det används bildligt för att beskriva hur man skadar andra med vidriga ord.

Vad som är säkert om Gehenna är att det var en verklig plats strax utanför Jerusalem, och att alla Jesus talade med/till kände till den.

Ordet Gehenna kommer från hebreiska ge Hinnom, som betyder Hinnom-dalen. Söker man på Hinnom i Gamla testamentet så kan man läst om hemskheterna som försiggicks där; det var där avgudadyrkande israeliter brände sina barn levande som offer till Molok och Baal. Topheth refereras det också till, och det var själva platsen i dalen där det offrades (se Jeremia 7:31 och 19:2, 6). När Gehenna nämns i Gamla testamentet är det alltid själva dalen det refereras till.

Jesus använder sig av Gehenna i liknelser för att förtydliga det han försöker berätta. Han säger inte ”det här kommer att hända efter döden om du inte tror på mig”. Jesus varnar helt enkelt för samma konsekvenser som Jeremia varnade för när Israels folk övergivit Gud och kärleken till sin nästa. Konsekvenserna var inte evig pina i ett helvete, utan verkliga konsekvenser i jordelivet.

Gehenna nämns aldrig i nåt av breven från Petrus, Paulus eller Johannes. Kan tyckas lite märkligt att dessa apostlar inte nämner något så viktigt. Paulus säger till och med ”för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.” i Apg 20:27, och ändå säger han inget om Gehenna.

Om Jesus verkligen använde Gehenna som en symbol för en plats för evig plåga, skulle inte hans lärjungar ha förstått vad Jesus menade, det var ju ändå de som var närmast honom och som skulle sprida hans budskap till resten av världen. Men ändå säger de inget om det. Inget brev i Bibeln nämner ens Gehenna som en plats. Om Gehenna verkligen var ett ställe där alla icketroende plågas i evig eld, hade det inte varit ett otroligt viktigt ämne? Borde ingen av lärjungarna eller apostlarna då inte nämnt det och varnat oss för det?

Tartaros: översätts till avgrunden/mörka avgrunden i svenska biblar, och till hell i många engelska. Det var i den grekiska och romerska mytologin en plats i Hades, dödsriket (men ändå var det lika långt från Hades till Tartaros, som från himlen till jorden enligt Iliaden). Det var fängelsehålor där gudarnas värsta fiender, titanerna, hölls fångna. Senare blev det också en plats där de människor som gjort grymma synder mot gudarna plågades., t.ex. Sisyfos som rullar en sten uppför en backe om och om och om igen.

I Bibeln förekommer Tartaros en gång, i 2 Pet 2:4:

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

Det som Petrus pratar om är att de fallna änglar slängdes in i fängelsehålorna. Han skriver inget om att människor också ska slängas in i Tartaros. Däremot varnar han i resten av kapitel 2 för att de som vänt bort från Jesus Kristus och predikar villoläror (2:20-21), inte kan undfly domen (2:9), men han skriver inte vad domen kommer att vara.

Eftersom Petrus inte nämner Tartaros som ett av alternativen för straff, utan det är ett exempel i raden som visar att Gud inte skonar gudsföraktarna, så pekar det med största sannolikhet på att Tartaros inte är det helvetet en del menar att alla icketroende hamnar i.

Källor:

We have been wrong about hell

What Jesus really said about heaven and hell

Is hell eternal punishment?