1 Tim

Kan en kvinna vara präst?

/ Stefan / Lämna en kommentar

Frågan om en kvinna kan vara präst är aktuell nu som då. För mig har det alltid varit självklart att kvinnor kan vara präster. Men en del menar att de inte får det då det står så i Bibeln menas det. Men kan det faktiskt vara så att Gud menade att kvinnan alltid ska underordna sig mannen? Att hon aldrig får bestämma över män, inte undervisa män och därmed inte heller kan vara präst? Låt oss undersöka vad det står.

Vi börjar från början. Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27). Men Människan (adam betyder människa) var ensam, sällskapet från djuren räckte inte till:

”Och [Människan] gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt [Människan] fanns ingen medhjälpare som var [människans] like.”

1 Mos 2:20

(I originaltexten är inte Människan könsbestämd och adam betyder ju människa, så jag korrigerade texten lite.)

Som sagt, det var inte bra att Människan var ensam, så Gud gjorde en like till Människan, en partner, en kompanjon att ”råda över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden” tillsammans med (1 Mos 1:28).

Samtidigt gav Gud de två människorna varsitt kön, en hane och en hona (1 Mos 1:27 och 2:23). Det är också först i 2:23 som man och kvinna kommer in och skiljs åt, innan dess har det varit adam/människa och båda tillsammans som gällt. Men det är inte könen som är det viktiga här, utan att Gud skapade människan till sin avbild. Läs mer om skapelsen här eller här.

Gud skapade mannen och kvinnan som likvärdiga gelikar, vilket orden som används också visar. 1 Mos 2:18: ”Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en ezer kenegdo (medhjälpare) åt honom, (en som är hans like).” Ezer betyder hjälpare, men inte vilken hjälpare som helst; ezer används ofta om Gud, t.ex. 2 Mos 18:4 och Ps 33:20. Så det är ingen hushållerska eller assistent det är frågan om.
Kenegdo används inte någon annanstans i Bibeln men nog i en del rabbinska texter. Det är ett ord som ofta används om ting som är som varandra, alltså liknande eller samma.
Ezer kenegdo är alltså en like, en att arbeta tillsammans med, en med samma status och lika befogenheter. En likvärdig partner helt enkelt.

Ingenstans här nämns det att kvinnan är underställd mannen på något sätt, utan de skulle tillsammans jämställt råda över skapelsen, vilket sägs i 1 Mos 1:28.

Det här är då innan syndafallet (1 Mos 3). När synden och döden kom in i världen ändrade nåt; kvinnan blev underställd mannen:

Till kvinnan sade han:
”Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig.”

1 Mos 3:16

Det som hände var att den skapade ordningen löstes upp, så istället för att i kärleksfull gemenskap och som jämlikar leva tillsammans och förvalta över allt, ska plötsligt mannen råda över kvinnan (1 Mos 3:16). Splittringen sker direkt, mannen skyller på kvinnan, att det är hon som gav honom frukten, och han vägrar ta ansvar. Förhållandet förvrängs och patriarkatet har kommit in i bilden. På grund av synden blir mannen satt att styra över kvinnan, det var inte tänkt så från början. Patriarkatet kan man säga är en konsekvens av synden.

Evas synd var att hon litade mer på ormens ord än på Guds. Adams synd var inte att han lyssnade på en kvinna, utan att han litade mer på Evas ord (och ormens eftersom Adam var tillsammans med Eva när det skedde, 1 Mos 3:6) än Guds ord. Det handlar alltså inte om kön, utan om att inte lita på Gud.
Bevis för att det inte är kön som är det väsentliga får vi bl.a. i berättelsen om Abraham, Sara, Hagar och Ismael. Där kan vi läsa hur Gud uppmanar Abraham att lyssna på sin fru:

Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.

1 Mos 21:12

Det handlar inte om könet, utan om det som sägs är i enlighet med Guds vilja.

Samma sak med profetissan Debora och krigaren Barak (Dom 4:4-16), en kvinna ger order åt en man och mannen lyder. Visst, han tvekar lite, men det är inte för att hon är kvinna utan för att han vill försäkra sig om att det är Guds vilja det hon säger.

Så kommer vi till Nya testamentet och Jesu ankomst. Gud väljer ut en kvinna att bära frälsaren. Gud berättar direkt (genom en ängel) åt henne vad som kommer ske, Han går inte via hennes far eller blivande man utan direkt till henne. Gud tvingar sig inte på Maria heller, utan hon ger sitt samtycke. (Luk 1:26-38)

I Marias lovsång (Luk 1:46-55) ser vi inte en ung, underdånig gravid kvinna som sitter tyst i ett hörn, utan en stark kvinna som säger att ”från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig”. Hon trampar på patriarkatet och prisar Gud samtidigt. Hon gör det tillsammans med en annan kvinna, Elisabet som är gravid med Johannes döparen. Männen lyser med sin frånvaro.

Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.

Luk 1:51-53

Gud visar vad kvinnans rättmätiga plats är, den plats hon hade i skapelsen, sida vid sida med mannen som jämlikar.

När Jesus väl hade fötts behandlade han kvinnor som folk, han såg var och en som människa, som en Guds avbild, inte som hens kön. Vi ser det på hur Jesus umgicks med Maria och Marta. I Luk 10:38-42 kan vi läsa att Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar på och lär sig av honom, precis som en elev till en rabbi skulle ha gjort (Jesus var rabbi, Joh 3:2). Jesus återupprättade kvinnan.

Vi kan läsa om Jesus som skickar ut den första evangelisten, kvinnan vid brunnen (Joh 4:1-42). Hon har haft fem män och mannen hon är med nu är inte hennes man, men ändå ser Jesus kvinnan som en älskad människa och återupprättar henne. Många kom till tro tack vare kvinnan. Det står dessutom i vers 27: ”De (lärjungarna) blev förvånade över att han (Jesus) talade med en kvinna”. De blev förvånade för att de flesta rabbiner undvek att prata med kvinnor, utöver sina fruar, men Jesus ser alla likvärdiga, han ser alla som de är: Guds skapelse och avbild.

Även när Jesus uppstått fortsätter det på samma sätt, kvinnorna är de som för ut det budskapet. Gud använder alla, vem vi än är, Han begränsas inte av kön.

Men Paulus då, det sägs ju att han skriver att kvinnan ska vara tyst i församlingen och underordna sig mannen?

Njä, Paulus utmanar gång på gång det patriarkala samhället han verkade i. I 1 Kor 7:4 till exempel skriver Paulus att mannen inte bestämmer över sin kropp, det gör även kvinnan. Han går alltså mot det rådande läget som är att kvinnan är mannens egendom, och han säger att man och kvinna är jämlika; mannen bestämmer över kvinnans kropp och kvinnan över mannens. Paulus skriver på samma tema i 1 Kor 11:

Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

1 Kor 11:11-12

I Efesierbrevet 5 säger ju Paulus att kvinnan ska underordna sig mannen.

Njae, det står att vi ska underordna oss varandra i vördnad i vers 21, och det är i den andan det fortsätter. Kvinnorna ska underordna sig i kärlek, alltså vara hänsynsfulla, samarbetsvilliga och lojala. Männen ska likaså underordna sig i kärlek och älska sina hustrur ”så som Kristus älskat församlingen” och ”som sina egna kroppar”. Det handlar om ömsesidig kärlek, om att visa respekt för varandra, inte om att män ska leda eller utöva auktoritet över sina hustrur.

Att mannen är kvinnans huvud (kephalē) (Ef 5:23) betyder inte att mannen ska leda kvinnan. I stort sett ingenstans i grekiska texter från Paulus tid används kephalē i betydelsen ledare. Något som är mer vanligt är att det används i betydelsen ursprung (som i t.ex. flodens ”huvud”/ursprung), vilket passar än bättre i sammanhanget: ”En man är nämligen sin hustrus ursprung (1 Mos 2:21-23, kvinnan skapades från mannen), liksom Kristus är församlingens ursprung och själv Frälsare för sin kropp”

Men 1 Kor 14:34-35 säger att kvinnor ska vara tysta i församlingen.

1 Kor 14 säger:

  • att tungomålstalaren, man eller kvinna, ska vara tyst om ingen uttyder (v.28)
  • att profeten, man eller kvinna, ska vara tyst om nån annan får en uppenbarelse (v.30)
  • att kvinnan ska vara tyst och sluta ställa frågor om det var något hon ville lära sig, hon kunde ställa frågorna hemma istället för av avbryta profeten med frågor.

Det handlar om ordning, för Gud är ”inte oordningens Gud utan fridens” (1 Kor 14:33). Det är dessutom villkorat, ”var tyst om det är såhär eller sådär”. Det handlar inte om att kvinnor inte får tala. I 1 Kor 11:5 står det klart och tydligt att kvinnor ska be och profetera precis precis på samma sätt som männen. 1 Kor 1:10-13 och 14:33 och 39-40 bekräftar att det kunde vara lite stökigt i församlingen i Korint.

En kvinna ska stilla ta emot undervisning och helt underordna sig står det i 1 Tim 2:11-13.

Precis, en kvinna, inte kvinnor.
I 1 Tim 2:8 skriver Paulus att männen ska be utan vrede och diskuterande, alltså be utan att gräla. Kvinnorna ska klä sig utan en massa guld och smycken och på så sätt skryta om hur duktiga de är (1 Tim 2:9-10). Paulus tillrättavisar specifika män och kvinnor, män som grälar och kvinnor som lägger för stor vikt vid det yttre.

Sen går det över till en kvinna. Samma ord för kvinna betyder också hustru. I och med de tidigare verserna handlar om specifika personer, så tyder det på att även vers 11-13 handlar om en specifik person.
Texten pekar på att denna kvinna har en hel del kvar att lära och att hon därför inte ska undervisa andra överhuvudtaget.
Att hon inte ska bestämma eller göra sig till herre över mannen är aningens missvisande översättning. Det handlar om att hon inte ska dominera (authenteō) mannen.

Paulus tillrättavisar alltså beteende i församlingen i Efesos.

Paulus skriver ju i 1 Tim 3:1-7 att en församlingsledare ska vara man!

Läser man de vanligaste svenska översättningarna så står det ”han ska”, ”han får inte”, ”han måste”, ”en kvinnas man”.
Men om man istället läser vad Paulus skrev på grekiska ser man att han använder inga könsbestämmande pronomen för att beskriva församlingsledare eller äldste (episkopē). Han använder inte han utan hen. Paulus använder alltså ett inkluderande språk, inte ett exkluderande.

En enda kvinnas man då (1 Tim 3:2, Svenska Folkbibeln)? Enkelt sagt så är det ett uttryck som betyder en som är trogen i sitt äktenskap och/eller en som inte flörtar med många. I 1 Tim 5:9, där Paulus pratar om enbart kvinnor skriver han en enda mans kvinna, vilket har samma betydelse. Det handlar om trohet, om att inte ligga runt, eller att ens motivation för det man gör är att få romantisk uppmärksamhet. Det handlar alltså inte om kön. Precis som bröder (adelphos), som även inkluderar systrar i bl.a. Gal 4:28, Rom 12:1, 1 Tess 1:4, så är en enda kvinnas man ett inkluderande uttryck.

Exempel på kvinnor i ledarroller som Paulus nämner:

  • Febe, tjänar i församlingen i Kenchrea (Rom 16:1), men det handlar inte om att servera kaffe eller sköta söndagsskolan… Febe är utsänd för att leverera Paulus brev och undervisa i församlingen hon kommer till. Paulus skriver att hon ska emottas på ett sätt som anstår de heliga. Diakonos benämns hon av Paulus, vilket han använder för personer med heliga uppdrag. Diakonos kan också översättas kyrklig minister, eller pastor helt enkelt.
  • Junia, är högt ansedd bland apostlarna, eller som en översättning säger ”apostel åt Kristus och är mycket ansedda av alla” (Rom 16:7). Att vara apostel är stort och att vara högt ansedd bland apostlarna är ännu större. I många översättningar har man lagt till ett s för att göra henne till man. Var det ett misstag eller ville nån dölja att en kvinna var en högt ansedd apostel? Numer är de flesta överens om att Junia var kvinna.
  • Priscilla/Prisca, förklarar ”Guds väg grundligare” åt Apollo tillsammans med sin man Aquila (Apg 18:26). Priscilla nämns först, alltså är hon den huvudsakliga läraren. Rom 16:3-5 berättar också om Prisca/Priscilla och Aquila, och att de leder en församling i sitt hem.
  • Evodia och Syntyche, som tillsammans med Paulus ”kämpat i evangeliets tjänst” (Fil 4:2-3). Är även medarbetare till Paulus.
  • Maria, Tryfena, Tryfosa och den älskade Persis, som arbetat mycket i Herren (Rom 16:6, 12). Ordet för arbeta (kopiaō) använder Paulus ofta om för pastorer, och i samband med ledare och ledarskap.

Galaterbrevet sammanfattar det hela bra tycker jag. ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (3:28) och ”Alltså är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.” (4:7) Son används pga hur kulturen såg ut under Paulus tid, söner hade arvsrätt men inte döttrar. Paulus säger alltså att kvinnor har samma arvsrätt som män, och inkluderar dem i söner. Han säger att vi alla, både man och kvinna, har samma status, samma befogenheter och samma syfte, att vi är lika inför Gud. Det här var omvälvande! Paulus bryter mot den traditionella normen och gör om den. Precis som det var vid Skapelsen så finns det inte längre någon könsbunden hierarki. Vi är alla Guds barn, arvingar till Guds rike.

Slutsatsen är alltså att kvinnor kan och ska vara präster, att det är inte enbart kvinnans uppgift att underordna sig, utan vi ska alla underordna oss varandra i kärlek, och att kvinnan får och ska bestämma över mannen. Det finns inga hinder för det i Bibeln. Däremot ska ingen dominera och köra över andra.