Var Paulus besatt av sex?

Paulus skrev en hel del om sex i sina brev till församlingar. T.ex. så är flera av de vanligast förekommande bibelverserna som används som vapen mot homosexuella skrivna av Paulus, exempelvis Rom 1:26-27 och 1 Kor 6:9 (1 Tim 1:10 är inte skriven av Paulus eftersom han var död när både första och andra Timoteusbreven skrevs).

Men vad annat säger Paulus om sex än att ”samkönat sex är förbjudet”? Vad mer han säger och en orsak till att det mesta ignoreras ska jag ta upp här.


8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

1 Kor 7:7-9

Paulus fortsätter på samma tema genom hela kapitel 7.

Paulus var en man som levde i dogmatisk celibat, och han tyckte att det är bäst om alla kunde vara ogifta och leva i celibat.
Enda orsaken att gifta sig är om man inte klarar av att leva i celibat.

Vidare säger han att om man gifter sig så ska sex vara bara en förebyggande metod så man inte brinner av begär. Det skulle vara utan passion, heligt och ärbart. (1 Tess 4:3-6)

Paulus tänkte att, pga det grekisk filosofiska ramverket han levde och verkade i, att sexuella begär bara var en problematisk produkt av vår natur som behövde övervinnas. Man tänkte att sexuella begär skulle hållas i strama tyglar, och att i ett äktenskap skulle sex bara användas för att strama till tyglarna än mer. Sex inom äktenskapet skulle vara passionsfritt, förebyggande och ske sällan.

Att skaffa barn var inte viktigt för Paulus heller. Han skriver aldrig om det, och han trodde dessutom Jesus skulle komma tillbaka snart, så det skulle ändå inte hinnas med barn (1 Kor 7:29).


Är det här sättet att leva som Paulus rekommenderar något som följs och som predikas? Nej.

Visserligen är det Paulus skriver i 1 Kor 7:1-8 menade att ses ”som ett råd, inte som en befallning”, men de här styckena berättar mycket om hur Paulus såg på sex och sexuella begär, och det är i den kontexten vi behöver förstå Paulus.

Paulus råd är baserade på sociala, historiska, filosofiska, ideologiska ramverk och omständigheter som inte existerar längre. De flesta kristna har avfärdat de här råden som något som inte tjänar oss längre, och därmed inte gäller.

Eftersom de här råden om sexuellt samliv inte gäller så varför skulle då ett eventuellt förbud mot homosexuella förhållande fortfarande gälla?


Det mesta av vad Paulus säger om sex ignoreras då det alltså inte längre är relevant för oss idag, med tanke på vad vi idag vet och hur vi ser på sex och sexualitet. Men förbudet mot samkönat sex och sex före äktenskap lever av någon anledning vidare, även om Paulus inte gav exakt såna förbud.

Varför lever just de där vidare kan man undra. Jo, jag tänker att de har blivit identitetsmarkörer, de är simpla sätt att använda sig av för att utåt visa att man hör till den ”rätta” gruppen, de ”sant troende”, att man är en kristen ”på riktigt”.

Vi håller fast vid dem för att de kan användas som maktmedel för att sätta gränser och kontrollera, för att skapa tydliga ”vi mot dem”. Istället för att ta tag i mer invecklade saker, som fattigdom, utstötthet, ensamhet, hemlöshet, allt som som Jesus pratar mycket om, så väljer vi att fokusera på något som är ”enkelt”. Enkelt att se, enkelt att göra något åt/vara upprörd över, enkelt att skylla allt elände på.

Alla andra uppmaningar struntar man dock i då man har omförhandlat eller omtolkat vad Paulus säger pga vad man vet och hur man ser på sex idag.

Min mening med det här är inte att vi för att ”lyda Bibelns ord” ska följa allt som står där, utan jag vill visa hur vi omförhandlar, tolkar och väljer vad vi följer. Det är inte heller Bibeln vi tror på och följer från första början, utan Gud och Jesus. Bibeln är inte Gud. Kristus är det Levande ordet, inte Bibeln.

Förhoppningsvis kommer även användningen av bibelverser som vapen mot HBTQI+-personer att försvinna, att vi bättre förstår kontexten som Paulus skrev sina brev i, och att vi skadar vår nästa så oerhört genom vårt behov av enkla svar, gränser och kontroll.

Vårt vilja att dra gränser mellan de som är ”ute” och de som är ”inne”, vårt behov av kontroll och vår önskan att ha rätt och veta säkert är inte viktigare än andras mående, mentala hälsa och självvärde.

Vad är otukt i Bibeln?

Det finns ett ord i Bibeln som en del menar innefattar och därmed fördömer homosexualitet, och det ordet är otukt. I Svenska Folkbibeln används också det luddigare uttrycket ”sexuell omoral”.

Det här kommer handla om Nya Testamentet. Gamla testamentet innehåller också rätt många otukt, jag har kollat några och de handlade om prostitution, avgudadyrkan och kombinationen av de båda, tempelprostitution. Kommer det visa sig att otukt i NT handlar om samma? Vi får se.


Det grekiska ordet som är översatt till otukt eller sexuell omoral är porneia. Det ordet kommer från ord som alla syftar på prostitution och/eller avgudadyrkan; verbet porneuō, feminina pornē, och maskulina pornos. Att det handlar om prostitution, och inte generell ”sexuell omoral”, blir än tydligare när vi förstår att ursprungsordet för dessa ord är pernemi, som betyder sälja.

I Efesierbrevet 5:5 sätter Paulus pornos tydligt i sitt rätta sammanhang:

Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.

Ef 5:5

I Kolosserbrevet 3:5 är porneia tydligt i sitt rätta sammanhang:

Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.

Kol 3:5

När man tar reda på vad ursprungstexten säger så blir det rätt tydligt att ”otukt” i Bibeln inte handlar om allt sex utanför äktenskapet inklusive homosexualitet, utan om prostitution i olika former, kanske främst tempelprostitution.

Även ordet för äktenskapsbrott, moicheia, kommer från ett ord vars betydelse är bl.a. avgudadyrkare. Det verkar som en hel del sexuella synder är kopplade till avgudadyrkan i grunden, medan andra handlar om rena övergrepp och våldtäkter.


Det finns åtminstone ett undantag, Rom 13:13.

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund.

Där är det ordet koitē som översatts till otukt. Det ordet betyder bland annat otrohet, ligga runt och säng eller soffa. Som man ser av sammanhanget så handlar det inte om kärleksfulla kärleksakter utan om orgier, vilda fester och fylleri.


Kommentarer på pastor Mölks text om homosexualitet

Jag fick ett mail av en person för en tid sen. Hen skickade text om homosexualitet från Christian Mölks webbsida till mig. Jag hade hoppats personen ifråga själv skrivit nåt, men jag får vara nöjd med det jag får…

Det fanns mycket att kommentera, vilket jag också gjorde, kunde liksom inte hålla mig. Det blev så pass mycket så jag har därför valt att publicera mitt svar här.
Jag har tagit bort en del upprepningar han hade i sin text.


Det blev långt, så här är en kort sammanfattning:

tl;dr: Det som beskrivs är samkönade sexuella handlingar som drivs av a) lust b) makt- och kontrollbegär c) avgudadyrkan. Det handlar om oöverkomlig lust, om våldtäkter, om sexuella utnyttjanden, tempelprostitution och den tidens kultur. Det handlar inte om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa, trogna relationer, varken homosexuella eller heterosexuella.
Tar man verser ur sitt sammanhang, vilket görs många gånger i texten jag kommenterar, kan man få dem att säga vad man vill. Är det rätt sätt? Nej, kontext är otroligt viktigt.

Vad säger Bibeln om homosexualitet?

Det finns mer än 31 000 verser i Bibeln och inte i en enda av dem nämns homosexuella handlingar i positiva ordalag. Däremot finns elva bibelord som beskriver homosexuella handlingar på ett negativt sätt.
Orden ”homosexuell” eller “homosexualitet” finns inte i Bibeln, som inte heller vad jag kan se beskriver en homosexuell ”identitet” eller ”läggning”. Däremot finns nedan elva bibelord som omnämner homosexuella ”handlingar” av olika karaktär, allt från våldtäkt till tempelprostitution till samkönade relationer med samtycke. 

Det mesta är korrekt. Han har rätt i att homosexualitet som sexuell läggning inte tas upp i de sammanhang som berättar om samkönade sexuella handlingar, utan att det handlar om övergrepp och tempelprostitution. Men det sista blir fel. De ”samkönade relationer med samtycke” som beskrivs handlar om sexuella relationer drivna av osläckbar lust, det handlar inte om kärlek, respekt eller vanlig attraktion, utan egoistisk lust.

Viktigt att veta är också att man inte kände till att människan kan ha olika sexuella läggningar på den tiden, det började man förstå först på 1800-talet. Så de samkönade handlingar Bibeln nämner handlar inte om homosexualitet, utan om samkönade övergrepp.

Dessutom så är det ju så att Bibeln inte funkar så att den nämner alla saker som är okej, då skulle den i princip aldrig ta slut. Utan Bibeln listar sånt som inte är okej, främst för att det skadar andra eller en själv på nåt sätt.

Gamla testamentet

“5 De ropade på Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom till dig i natt? Skicka ut dem till oss så att vi får ligga med dem.”” (1 Mos 19:5)

Handlar om gruppvåldtäkt av änglar, inte ömsesidiga homosexuella förhållanden.

“22 Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” (3 Mos 18:22)

Handlar om sexuella övergrepp av pojkar eller unga män, användningen av ordet ”zakar” (hane, pojke) istället för ”ish” (man) visar på detta. Zakar (eller zāḵār egentligen) har tidigare översatt till ”dräng”, alltså pojke/ung man som är underställd en husbonde.

“13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.” (3 Mos 20:13)

Samma sak här, dock ännu tydligare eftersom det står att ”ish” (man) inte ska ligga med ”zakar” (pojke, hane).

“22 Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av stadens män, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: ”Skicka ut mannen som kom till ditt hus så vi får ligga med honom!”” (Dom 19:22)

Handlar om gruppvåldtäkt och maktutövande över andra, inte ömsesidiga homosexuella förhållanden

“24 Också manlig tempelprostitution förekom i landet. Man tog efter alla avskyvärda seder hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.” (1 Kung 14:24)

Handlar om, som texten säger, tempelprostitution,inte ömsesidiga homosexuella förhållanden

“12 Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra.” (1 Kung 15:12)

Samma som ovan

“7 Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran.” (2 Kung 23:7)

Samma som ovan

Nya testamentet

“26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” (Rom 1:26–27)

Verser tagna ur sitt sammanhang. Läser man från vers 18-31 så ser man att det handlar om avgudadyrkan, om omättbar lust, och om att överge sin makar för att ha sex. Handlar inte om kärleksfulla, ömsesidiga homosexuella förhållanden

“9 Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor 6:9–11)

Inget av de grekiska orden betyder homosexualitet i allmänhet, utan handlar om sexuellt utnyttjande och prostitution. Alltså inte ömsesidiga homosexuella förhållanden.

“8 Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, 10 för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran–” (1 Tim 1:8–10)

Samma som ovan, samma grekiska ord som används

“7 Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.” (Jud 7)

Sodoms synd var ogästfrihet, övermod, utnyttjande av deras nästa, inte homosexualitet. Dessutom försökte de våldta änglar.

Återkommer till de flesta av dessa texter.

Ordstudie

Här är de hebreiska och/eller grekiska orden i grundtexten som ofta översätts till ”homosexuell” i svenska bibelöversättningar eller på andra sätt är relaterade till någon form av homosexuella handlingar: 

VersHebreiskaGrekiskaSvenska
1 Mos 19:5Iysh yadaAndres syggenomethaMan känner

Sammanhanget är gruppvåldtäkt av änglar

3 Mos 18:22Zakar shakabArsen koitesMan ligger

Nej, inte ”man” och inte ”man ligger”. Ordagrant står det ”hane/pojke sängar”. Vanligtvis när man skriver koites för att syfta på sex, så är säng i singular, men här är det konstigt nog i plural. Samma i 20:13. Det tyder på att det inte är vanligt sex det handlar om.

”Ligger med pojke” är bättre översättning. Har översatts så tidigare, se till exempel Karl XIIs bibel från 1703

3 Mos 20:13Zakar shakabArsen koitesMan ligger

Samma som ovan

Dom 19:22Iysh yadaAndres gnomenMan känner

Gruppvåldtäkt

1 Kung 14:24QadeshSyndesmosManlig tempelprostituerad

Prostituerad är nyckelordet

1 Kung 15:12QadeshTeletasManlig tempelprostituerad
2 Kung 23:7QadeshKadesimManlig tempelprostituerad
Rom 1:26 Para fysisOnaturligt

Syftar på att de övergav sina makar och att de trots de var heterosexuella hade sex med samma kön, detta pga omättbar lust. Det handlar också om att man då trodde det ”naturliga” var att mannen skulle vara den dominanta och aktiva, medan kvinnan skulle ligga passivt och ”ta emot”. Det vet vi nu att så är inte fallet.

Rom 1:27 Orexis autos eis allelonLust till varandra

Som sagt, lust, egoistisk lust. De var ju ”upptända av lust”, handlar inte om ömsesidig, kärleksfulla förhållanden

Rom 1:27 Arsen katergazomai ho aschemosyne en arsenMän begick skamlösa handlingar med män

Män dominerade andra fria män, vilket man av nån anledning tyckte var ”onaturligt”. Det tror vi inte längre.

1 Kor 6:9–11 MalakoiMjuk

Bokstavligen betyder det mjuk, används om tyger m.m. Men används också för manliga prostituerade

1 Kor 6:9–11 ArsenokoitesMan som ligger med en man

Används i sammanhanget: mäktig man utför sexuella övergrepp på en person av manligt kön med lägre status.

Handlar inte om ömsesidig, kärleksfulla förhållanden.

1 Tim 1:8–10 ArsenokoitesMan som ligger med en man

Samma som ovan

Judas 7 Heteros sarxOnaturlig lust

Heteros Sarx = främmande kött. Syftar på änglarna. I vers 6 syftas det på 1 Mos 6:2-13 där fallna änglar hade sex med mänskokvinnor.

I tabellen ovan ser vi att Gamla testamentet oftast beskriver homosexuella handlingar med orden “man” och “ligger”, dvs. en “man-liggare” eller “en man som ligger med en man”.

För det första, det står inte ”ligger” utan ”säng”. För det andra, det är märkligt att det uttryck som används inte är det vanliga för att berätta att någon har sex. Istället för ”säng” i singular, står det ”sängar”, alltså i plural. Bara det borde säga oss att det handlar om annat än vanligt sex mellan två jämbördiga personer.

Arsenokoites

Paulus, som var en judisk skriftlärd, är naturligtvis väldigt väl insatt i Gamla testamentet, Lagen och judisk teologi. När han skriver sin undervisning om homosexuella handlingar är det uppenbart att han utgår från den grekiska översättningen av 3 Mos 18:22 och 3 Mos 20:13, slår ihop de två orden som användes där (“arsen” och “koites”) och bildar det nya ordet “arsenokoites”.
Andra liknande ord förekom i grekiskan på antikens tid, exempelvis ”metrokoites” = ”en man som ligger med sin mamma”, ”doulokoites” = ”en man som ligger med sina kvinnliga slavar”, ”polykoites” = ”en man som ligger med många” och ”onokoites” = ”en man som ligger med en åsna”. Ordet “arsenokoites” betyder helt enkelt ”en man som ligger med en man”. I 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10 översätts detta ord oftast till “de som utövar homosexualitet”, “de som lever i homosexualitet” eller “män som ligger med män”.

Stämmer alltså inte. Ett ords etymologi bestämmer inte vad ett ord betyder, det gör användningen av ordet. Finns ingen annan litteratur där det ordet används i det sammanhanget. Används endast i sammanhang där det utförs övergrepp. T.ex. en nyckelpiga har inget med nycklar eller pigor att göra.

Malakos

Ett ord som bara förekommer vid ett tillfälle är “malakos”, som i en icke-sexuell kontext är ett relativt neutralt ord som betyder “mjuk”. Ordet används exempelvis för att beskriva mjuka, “fina kläder” i Matt 11:8. I en sexuell kontext användes dock ordet i antiken för att beskriva ”feminina män”, pojkar, unga, vuxna eller prostituerade, som var den ”passiva” parten i manliga homosexuella relationer. 

Precis, handlar om manliga prostituerade/tempelprostituerade.

I det grekisk-romerska samhället på Paulus tid hade man inte ord som ”homosexuell” eller ”heterosexuell”, utan delade i stället in sexualiteten i ”aktiv/dominant/maskulin” kontra ”passiv/undergiven/feminin”. I 1 Kor 6:9 kan man se hur Paulus använder denna dikotomi när han använder “arsenokoites” för att beskriva den ”maskulina” aktiva parten i en homosexuell akt, och “malakos” för att beskriva den ”feminina” passiva mottagande parten. I 1 Kor 6:9 använder Paulus båda dessa begrepp i uttrycket ”malakos oute arsenokoites” som för att förtydliga att det är båda parter i en homosexuell handling som han syftar på, alltså både den aktiva och dominanta ”arsenokoites” och den mottagande och passiva ”malakos”. 

Nej, stämmer inte. Det är två skilda ord, med olika betydelser som inte har med kärleksfulla, ömsesidiga gayförhållanden att göra. Däremot är dominant/undergiven något väsentligt i samband med sex på den tiden, vilket jag redan nämnt. Men återkommer till det.

I den grekisk-romerska världen på antikens och Bibelns tid hade man en annan syn på homosexualitet än vad vi har idag. Man ansågs inte nödvändigtvis vara ”homosexuell” i nedsättande mening, bara för att man hade sex med någon av samma kön, utan snarare om man var den mottagande, feminina och undergivna parten i en homosexuell akt. Exempelvis florerade ett rykte om den romerske kejsaren Julius Caesar, att han i ung ålder hade varit älskare till kung Nikomedes av Bitynien. Ryktet gick så långt att Julius Caesar kallades ”Bityniens drottning” och den romerska armén sjöng nidvisor om honom. Men det som ansågs vara negativt för Julius Caesar var inte att han hade haft en homosexuell relation, utan att han antogs ha haft den mottagande och undergivna rollen, med tanke på att Nikomedes var en kung och inte kunde tänkas ha haft den rollen. En homosexuell relation sågs inte som något negativt så länge som den mottagande och passiva parten var av lägre social status, som t.ex. en slav eller en ung pojke. Men att den romerske kejsaren Julius Caesar skulle ha varit en feminin ”malakos” var oerhört nedsättande.

Delvis korrekt. En man skulle vara den aktiva, en kvinna den undergivna, det trodde man var ”naturligt”. Även en pojke, ung man eller tjänare gick för sig, så länge det inte var en fri man som sänkte sig till en kvinnas eller ofri mans nivå, det handlar alltså inte om att de var kejsare eller kung. Och vi ser ju inte längre sex på det sättet, så det är inte längre aktuellt. Bibeln skrevs i en annan tid, i en annan kultur. Vi kan inte direkt applicera det som står i Bibeln på vår tid. Det handlar alltså inte om ömsesidiga, kärleksfulla homosexuella förhållanden

Ett annat sätt att beskriva homosexuella handlingar i Bibeln är att använda orden “onaturligt” och “lust”, antingen var för sig eller i kombination. En sexuell relation mellan två samkönade beskrivs som något onaturligt i kontrast till den naturliga sexuella relationen mellan en man och en kvinna. Detta eftersom Gud skapade människan som man och kvinna med det uttalade uppdraget att föröka sig. Den manliga och den kvinnliga kroppen är ju skapad för att komplettera varandra och passar perfekt ihop vid fortplantning. Det ”naturliga” sättet för människor att föröka sig är ju onekligen genom att en man och en kvinna har sex. Utifrån ett fortplantningsperspektiv blir en homosexuell handling följaktligen ”onaturlig” eftersom det inte går att föröka sig så. 

Stämmer inte helt. Gud skapade den första människan ensam, sen skapade Hen den andra människan som en likvärdig partner att dela livet med, se 1 Mos 2:18, 20. Kön var inte relevant. ”Medhjälpare” är en för simpel översättning, ”ezer kenegdo” betyder mer en likvärdig, jämställd partner, kompanjon. ”Ezer” används många gånger om Gud, och ”kenegdo” betyder likvärdig/samma.

Inte heller skapade Gud människan och gjorde henne till hona och hane endast för att de skulle fortplanta sig. Det uppdraget fick de första människorna, ”att fylla jorden”. Samma uppdrag fick vattendjur och fåglar, inget unikt uppdrag. Vi har ju också det faktum att vi har fyllt jorden med människor, samt att Jesus aldrig säger ”skaffa barn, det var därför ni blev skapade”.

Ett nyckelord är ”lust”. Det handlar inte om kärlek, trohet, attraktion, eller annat som har med ett långvarigt ömsesidigt förhållande att göra. Egoistisk lust som är okontrollerbar.

Det finns alltså en kontinuitet mellan Gamla och Nya testamentets sätt att beskriva “homosexuella handlingar” som “män som ligger med män”. Det finns också en kontinuitet i beskrivningen av homosexuella handlingar som något negativt; i Gamla testamentet beskrivs homosexuella handlingar som något “avskyvärt” (3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, 1 Kung 14:24), och i Nya testamentet beskrivs det som något “förnedrande”, “onaturligt” (Rom 1:26, Jud 7) och “skamligt” (Rom 1:27).

Nej, det är inte ”homosexuella handlingar” som beskrivs som ”avskyvärda”, utan sexuella övergrepp som orena. Nåt annat som är lika ”avskyvärt” är att ligga med en kvinna när hon menstruerar (3 Mos 18:19), predikas det lika hårt mot det? Nej, man väljer och vrakar lite som man vill.

Hebreiska ordet som översatts till ”avskyvärt”, tôʿēḇâ, eller towebah, används flera gånger i kontexten avgudadyrkan. Det används också för att betyda rituell eller kulturellt oren.

Inte heller är alla homosexuella handlingar onaturliga, förnedrande eller skamliga, utan det som beskrivs är övergrepp och sexuellt frosseri, inte handlingar mellan två älskande personer.

Men även om synen på homosexuella handlingar verkar vara konsekvent negativ i både Gamla och Nya testamentet, så finns det samtidigt en diskontinuitet i dess konsekvens; i Gamla testamentet straffas homosexuella handlingar med “dödsstraff” (3 Mos 20:13), medan homosexuella handlingar i Nya testamentet leder till att man inte “ärver Guds rike” (1 Kor 6:10). Både Gamla och Nya testamentet är alltså till synes överens om att de som utövar homosexuella handlingar begår en synd, men medan man på Gamla testamentets tid straffades redan här och nu i jordelivet, uppmanas vi som lever på Nya testamentets tid att inte döma någon i förtid, utan överlåta domen åt Herren på domedagen efter Jesu återkomst (1 Kor 4:5). 

I både GT och NT beskrivs sexuella övergrepp, samt prostitution och tempelprostitution. Visst, samkönade övergrepp, men det handlar inte om homosexualitet, utan om maktutövande.

De elva ovan bibelorden har en väldigt stor spännvidd och varierar från att beskriva manlig våldtäkt (1 Mos 19:1–11 och Dom 19:16-24) i ena änden, till att beskriva manliga och kvinnliga homosexuella relationer med samtycke (Rom 1:27) i andra änden. Det som dock inte beskrivs i Bibeln är samkönade äktenskap, detta förmodligen eftersom den bibliska definitionen av ett äktenskap är att det är ett livslångt förbund byggd på en inför Gud och samhället ingången juridisk relation mellan en man och en kvinna fullbordat genom sexuell förening (1 Mos 2:24, Matt 19:5, Mark 10:7, Ef 5:31).

Nej, Rom 1:18-31 beskriver inte ”relationer med samtycke”, det handlar om lust, ”de upptändes av begär”, ”brann av lust” i en del engelska översättningar. Märklig syn på relationer om man tror en kärleksfull relation handlar om lust…

Bara för att något inte nämns betyder det inte att det är synd. Annat som inte nämns är hur den juridiska relationen ska ingås. Ring på finger nämns inte, är det då synd? Att marschera in till musik nämns inte, är det då synd? Inte heller nämns att ett äktenskap måste fullbordas med sex.

Bibeln funkar inte som en lista på godkända aktiviteter, utan mer som en berättelse om vad som skadar oss. Homosexualitet överlag samt att leva i ett kärleksfullt, ömsesidigt gayförhållande skadar inte någon, utan kan tvärtom upplyftande (precis som ett vilket förhållande som helst.)

Gamla testamentet

Skapelsen

I Skapelseberättelsen kan vi läsa om hur Gud skapade människan till man och kvinna med syfte att komplettera varandra och tillsammans vara Guds avbild. När en man och en kvinna vill ingå äktenskap lär Gud oss hur det ska gå till på ett fundamentalt och principiellt sätt:

Nej, att mannen och kvinnan tillsamman skulle vara Guds avbild är inte en biblisk idé. Den idén är inspirerad av Platon, inte Jesus. Var och en är skapade till och är Guds avbild. Varför skulle annars Jesus prata om eunucker i Matt 19:11-12 om säga att det ok, och Paulus säga att det är bättre att göra som honom och inte gifta sig (1 Kor 7:7)?

“24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24)

Skapelseberättelsen berättar vad som hände, det är inte bud eller lag. Den versen utgår från Adam och Eva, det fanns ju inga andra människor i paradiset, samt den berättar att två personer ska lämna den gamla familjen och bilda en ny.
Att utgå från vad som inte står och låta det bestämma vad som är synd eller inte, är en riskabel väg att gå. Bara för det inte står uttryckligen att två män kan gifta sig med varann betyder det inte att det är förbjudet eller synd.
Internet nämns inte, telefoner nämns inte, flygplan nämns inte, är de då också synd?
Sen har den aspekten att äktenskap var nåt helt annat då än det är nu. Då hade en kvinna väldigt låg status, och hon tillhörde pappan fram till att hon giftes bort och började tillhöra sin make. Oftast ingicks äktenskap pga affärsuppgörelser. Just kvinnans låga status är också varför Jesus säger att mannen inte får skilja sig från sin fru hur som helst i Matt 19.

För det första ”lämnar” man sin familj och bildar en ny med sin man eller hustru. Dvs. det sker en offentlig och tydlig förändring som syns i samhället. För det andra ”håller” man sig till varandra, är lojala och trogna. För det tredje så blir man ”ett kött”, dvs. man har en sexuell relation. Ett äktenskap är ett livslångt förbund byggd på en inför Gud och samhället ingången juridisk relation mellan en man och en kvinna fullbordat genom sexuell förening (1Mos 2:24, Matt 19:5, Mark 10:7, Ef 5:31).

Ett vanligt missförstånd och en vanlig förenkling, att ”ett kött” handlar om nåt sexuellt. Det handlar om en ny familj, ett nytt slags släktskap. Dock står det inte om nåt juridiskt eller att det är livslångt, eller att äktenskap är samma då som nu. Kom ihåg att Jesus sa i Matt 19:11-12 att det är helt okej att inte gifta sig. 

Att äktenskapet syftar till fortplantning och leder till att man får barn är ett återkommande bibliskt tema (1 Mos 1:28).

Gud säger samma till fåglar och fiskar i 1 Mos 1:22, så det är inget speciellt eller specifikt för människor. Dessutom är det 1 Mos 2:18 som bättre berättar varför två personer ska dela liv, inte 1:28 som inte säger nåt om orsaken att vara tillsammans.

Barn ses i Bibeln som en gåva från Gud (Ps 127:3–5) och en välsignelse utifrån att man har ingått förbund med varandra. Exempelvis har Gud ingått ett förbund med Israel och välsignar dem med barn, både på nationell (3Mos 26:9) och individuell (1Sam 1) nivå.
Äktenskapet ska enligt Bibeln hållas ”i ära” (Heb 13:4) och det är inte tillåtet med ”sexuell omoral”, dvs sex före, efter eller utanför äktenskapet (Matt 15:19), skilsmässa (Mal 2:13-16, Matt 5:32, Luk 16:18), otrohet (3Mos 20:10) eller polygami (1Tim 3:2). 

Oj, många verser tagna ur sina sammanhang, ord felöversatta samt feltolkningar av innebörd.
– ”Sexuell omoral”, eller ”otukt” i vissa översättningar. Grekiska ordet som översatts är porneia, som har betydelsen prostitution eller lustdrivet sex. Det syftar inte på sex innan äktenskap i ett kärleksfullt seriöst förhållande.
– Skilsmässa är tillåtet. Det som det pratas om i bibelverserna som nämns är män som överger sin fruar, lämnar dem vind för våg, vilket den grekiska texten också säger. Kvinnor på den tiden var beroende av sina män, och blev de övergivna av sina män var hamnande de ofta i problem.
– Äktenskapsbrott är inte bra, men att välja en vers från GT som säger de ska dödas är lite magstarkt.
– Polygami förbjuds inte i 1 Tim 3:2. Läs 3:1 också så ser du att det är råd till församlingsledare, inte till alla. Dessutom är ”en kvinnas man” ett uttryck för att vara trogen och dedikerad sin maka/make.

Mose lag

“22 Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” (3Mos 18:22)

I Gamla testamentet fördöms homosexuella handlingar med väldigt starka ordalag. Gud befaller Israel att inte göra som folken i Egypten eller Kanaans land, eftersom Gud anser det ”avskyvärt”.

Som tidigare nämnts, det handlar om sexuella övergrepp, inte kärleksakter. Annat som är ”avskyvärt” är att ligga med en menstruerande kvinna (3 Mos 18:19).

De hebreiska ord som används översätts till ”man” + ”ligger”. På grekiska blir dessa ord nästan exakt samma (arsen koites) som Paulus skriver i Nya testamentet (arsenokoites).

Inkorrekt. De hebreiska orden i 3 Mos 18:22 översätts till ”hane/pojke sängar”

Men även om Gamla testamentet väldigt tydligt fördömer homosexuella handlingar skulle man kunna invända att Gamla testamentet också förbjuder ganska mycket annat som vi idag inte längre följer, till exempel att inte äta räkor (3 Mos 11:9–12) eller fläsk (3 Mos 11:7). Men för det första så ger Gud olika instruktioner till olika grupper i Gamla testamentet. En del regler ges bara specifikt till Israel som nation, exempelvis att inte äta fläsk. Det står uttryckligen i dessa förbud att de är primärt till Israel”De skall vara orena för er”. Andra regler är universella och gäller alla människor i alla tider, till exempel att inte mörda (2 Mos 20:13). 

Det ignoreras verser och sammanhang lite på måfå här. Då man läser två första verserna i 3 Mos 11, 12, 15, 17, 18, 19, 20, 23, 24, 25 och 27, så ser man att alla de kapitlen är till Israels folk. De bud Gud ger i 3 Moseboken är specifikt till ett folk i en specifik tid på en specifik plats, de är inte till alla. Sen finns det såklart bud som bekräftas på andra ställen.

Huvudpoängen med alla bud är, som Jesus säger, att älska Gud och att älska andra som sig själv (vilket innefattar att älska sig själv. Följer man de få buden så följer man hela lagen och alla bud. Som Jesus säger: ”Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.” (Matt 22:40 SVL)

För det andra brukar man generellt säga att vi kristna ska följa de regler i Gamla testamentet som bekräftas i Nya testamentet. Med andra ord får vi kristna äta fläsk, trots att det står i Gamla testamentet att man inte får äta fläsk. Men vi får inte mörda, eftersom det bekräftas som en synd även i Nya testamentet (Matt 5:21). Som vi har sett av ovan elva bibelord så beskriver både Gamla och Nya testamentet homosexuella handlingar som synd på ett väldigt likartat sätt.

Handlar inte kärleksfulla sexuella handlingar, vare sig av heterosexuella, bisexuella eller homosexuella, utan om övergrepp, tempelprostitution och sexuellt frosseri.

En annan anledning att se 3 Mos 18:22 som en universell uppmaning är att Gud dömer andra länder än bara Israel eftersom de har ägnat sig åt sådant (3 Mos 18:24-28).

Nej, Gud ger uppmaningar till Israels folk i 3 Mos 18, ingen dom ges till andra länder, endast ett konstaterande av faktum. Står väldigt tydligt i v.1-5: Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Jag är Herren er Gud. 3 Ni ska inte göra som de gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller ska ni göra som de gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni ska inte vandra efter deras stadgar. 4 Mina domslut ska ni följa och mina stadgar ska ni handla noggrant efter. Jag är Herren er Gud. 5  Ni ska hålla fast vid mina stadgar och lagar, för den människa som följer dem ska leva genom dem. Jag är Herren. 

Jesus

Även om inte Jesus uttryckligen nämner homosexuella handlingar, så har han naturligtvis ändå en hel del att tillföra.

För det första så bekräftar Jesus äktenskapet såsom ett av Gud instiftat förbund mellan en man och en kvinna:

4 Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna 5 och och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött? 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt.”” (Matt 19:4–6)

Nej. Igen verser tagna ur sitt sammanhang. Jesus får en fråga om skilsmässa (egentligen en fråga om män får överge sin hustrur), om män får lämna sina fruar av vilken orsak som helst. Det är den frågan Jesus svarar på. Han säger inget om vem som får eller inte får gifta sig, utan hänvisar till skapelseberättelsen som berättar vad som hände, inte vad som alltid måste ske.

Precis som Paulus i Romarbrevet kapitel 1, så hänvisar Jesus till skapelseordningen när han undervisar att Gud ”i början”, dvs. i skapelsens begynnelse, skapade människan till ”man och kvinna”

Nja, hona och hane, människor av två olika fysiska kön skapade Gud dem till. Hade det stått ”ish” och ”ishish” hade det varit ”man och kvinna”, men så är inte fallet. Som tidigare nämnts så säger Jesus inget om att enbart man och kvinna får gifta sig, inte heller säger han vem som inte får gifta sig. Plus att äktenskapet då var något helt annat än vad det är idag.

När lärjungarna hör Jesus undervisa om att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna och att man inte får skilja sig av något annat skäl än sexuell synd, utbrister de: ”Då är det bättre att inte gifta sig!” Som svar på detta berättar Jesus att det finns de som av någon anledning inte kan gifta sig:

12 Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig.”” (Matt 19:12)

De tre olika grupper av personer som Jesus pratar om är för det första människor som är födda utan förmåga till sexuell reproduktion, för det andra män som har blivit kastrerade, dvs. ”eunucker”, och för det tredje personer som självmant väljer att leva i celibat för att kunna tjäna Gud. Kan man av någon anledning inte gifta sig är det inget nerköp att leva i celibat, Jesus gjorde ju själv det ”för himmelrikets skull”.

Eunucker är det Jesus pratar om och det ord som används på grekiska. Eunucker är människor som av olika anledningar inte kan eller inte vill fortplanta sig med kvinnor. De som föddes så innefattar de som inte vill ha sex med kvinnor, alltså även homosexuella män.

Dessutom säger han emot sig själv lite här. Tidigare skrev han att man och kvinna tillsammans är Guds avbild, inte var för sig, då är det väl ett ”nerköp”?

Så oavsett vilken anledning man har att inte ingå ett äktenskap enligt Bibelns definition så har Jesus gått före och visat att det är möjligt att uppoffra allt för himmelrikets skull. Jesus sa vid ett flertal tillfällen: “Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” (Luk 9:23)

Jesus säger också att det är bara de som fått den gåvan som ska ”uppoffra” sig på så sätt. Är det en uppoffring om det är en gåva?

För det andra så menar Jesus att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna är synd:

19 För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.” (Matt 15:19)

Sexuell omoral, ”porneia” på grekiska, innebar för judar på Jesu tid alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna. Dvs. otrohet, samboskap, sex före äktenskapet, sex utanför äktenskapet, och sex mellan två personer av samma kön. På Jesu tid var det en allmänt vedertagen judisk uppfattning att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna, inklusive homosexuella handlingar, var en synd. Faktum är att det inte finns en enda antik judisk skrift som är positiv till homosexuella handlingar.

Nej. Porneia kommer från ordet porneuō som betyder prostitution. Båda orden används också för tempelprostitution eller sex i syfte att dyrka avgudar. Otrohet finns redan på listan Jesus ger, men det andra står det inget om. Det är att läsa in vad man redan tror/vill det säger.

För det tredje bekräftar Jesus att han instämmer i Mose lag och inte ”har kommit för att upphäva lagen”, utan ”för att uppfylla den”:

17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.” (Matt 5:17–20)

Jesus säger på korset att det är fullbordat, alltså lagen är uppfylld i och med Jesu död och uppståndelse.

Säger han inte emot sig själv igen? Om Jesus, enligt Christians tolkning, instämmer i Mose lag, borde inte då förbudet att äta fläsk fortfarande vara i kraft? Samma med att blanda olika material i kläder, ha sex med menstruerande kvinna, och så olika grödor på samma fält.

Så sammanfattningsvis kan man säga att Jesus för det första bekräftar att äktenskapet är mellan en man och en kvinna, för det andra menar att alla sexuella handlingar utanför äktenskapet är en synd, och för det tredje instämmer i Mose lag där det står att homosexuella handlingar är synd.

1. Nej, Jesus säger aldrig att äktenskap är mellan en man och en kvinna. Gud har inga problem med månggifte, Gud t.o.m. välsignar och bekräftar månggifte, 1 Mos 4:19, 16:3-4, 29:20-28, 30:4-9, 5 Mos 21:15-17, 2 Samuel 12:7-8 och 2 Krönikeboken 24:2-3. Sen säger jag inte att månggifte är bra, jag visar bara att det inte står en man och en kvinna i Bibeln.
2. Nej, det sägs inte heller, porneia har en specifik betydelse och den är inte så bred.
3. Nej, 3 Mos 18:22 och 20:13 är specifikt till Israels folk, och handlar dessutom om sexuella övergrepp.

Paulus

Rom 1:24-28

“24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.” (Rom 1:24–32)

Saknas några verser som berättar sammanhanget. Vanligt grepp för att få bibelställen att verka betyda det man vill de ska säga. V. 18-32 är hela första passagen, sen fortsätter det i kapitel 2.

Läser man v.23 och 25 ser man kontexten: avgudadyrkan. Samma gäller 26b-27, kontexten är avgudadyrkan. Paulus använder sig av parallellism här: han belyser samma sak tre gånger på lite olika sätt för att verkligen hamra in sitt budskap. ”De bytte ut” (v.23, 25, 26b-27) ledde till att ”Gud utlämnade” (v.24, 26a, 28-31). Jag har skrivit mer om det här: https://stefanbloggarigen.com/2021/08/17/rom-118-31-fortydling/

I begynnelsen skapade Gud människan till man och kvinna med uppdraget att vara fruktsamma, förökas och uppfylla jorden. Gud skapade mannen och kvinnan som ett komplement till varandra och instiftade äktenskapet som den naturliga platsen för denna sexuella reproduktion.

Nej. Gud skapade människan till sin avbild. Man och kvinna är inte per automatik komplement till varandra, det är en idé sprungen ur Platons idévärld, inte Bibeln. Huvuduppgiften var aldrig enbart att förökas. Gud skapade människan för att Gud älskar oss.

I Romarbrevet inleder Paulus kapitel 1 med att anknyta till skapelseberättelsen och syndafallet. Paulus menar att mänskligheten som helhet i syndafallet vände sig bort från Gud, slutade lyssna på Guds ord, ”förnedrade sina kroppar med varandra” och ”bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt”. Som ett resultat av att mänskligheten har syndat genom att inte vilja lyssna på Guds ord utan i stället gå sin egen väg, så tillåter Gud oss leva i vår synd, och den synd vi lever i blir i sig självt ett straff eller en konsekvens av vår synd. Om vi som mänsklighet inte vill lyssna på Gud, som ju vet bäst, så måste vi heller inte det, och då blir konsekvensen av vår synd att Gud helt enkelt låter oss leva i vår synd.

Paulus börjar med att prata om icke-judar i kapitel 1, för att sen i kapitel 2 vända sig till judarna i Rom och visa att de gjort sig skyldiga till precis samma som icke-judarna. Paulus säger att genom ”Guds osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur” har Gud alltid kunnat ses, ända sedan skapelseögonblicket, så därför har inte ”hedningarna” någon ursäkt.

Det handlar inte om homosexualitet generellt eller kärleksfulla, ömsesidiga förhållanden.

En av de syndens konsekvenser som Paulus beskriver är samkönade sexuella relationer byggd på frivillighet och samtycke. Paulus menar att homosexuella handlingar är ”onaturligt””skamligt” och ”sådant som inte får göras”. Paulus argument för att homosexuella handlingar är onaturligt går som sagt ända tillbaka till skapelsen. I 1 Moseboken ser vi hur Gud skapade människan till sin avbild såsom man och kvinna med syftet att föröka sig och uppfylla jorden:

Nej. Det är inte homosexuella handlingar som är ”onaturligt”, ”skamligt”, osv. Det är att de övergav sina makar för att ha omdömeslöst sex triggat av lust och avgudadyrkan (v23, 25 berättar kontexten). Förstår man parallellism så ser man att en av ”syndens konsekvenser” inte är ”samkönade sexuella relationer”, utan det står att människan övergav det naturliga umgänget (alltså istället för att ha kärleksfullt sex, hade sex pga omättbar lust) vilket i sin tur ledde till att Gud utlämnade dem åt ”ett ovärdigt sinnelag”.

“27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”” (1 Mos 1:27–28)

“24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1Mos 2:24)

Man och kvinna skapades som komplement till varandra och är tillsammans Guds avbild. Att en man och en kvinna ingår äktenskap, bildar familj och får barn är det ”naturliga” sättet för människan att uppfylla Guds uppdrag till mänskligheten att föröka sig och uppfylla jorden med nya människor. Den manliga och den kvinnliga kroppen är perfekt skapade för fortplantning. I den bemärkelsen är homosexuella handlingar därmed ”onaturligt”, eftersom sex mellan en man och en kvinna är det ”naturliga” sättet enligt Guds skapelseordning för människan att få barn, ett av människans primära uppdrag här på jorden. Guds plan är alltså att sex hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna i syfte att skapa fler människor på jorden.

Igen, varken Jesus och Paulus hade problem med att människor var ogifta. Inte heller står det i 1 Mos 1 eller 2 att ”ett av människans primära uppdrag” är att göra barn. Det är inte heller nåt Jesus nämner, inte ens i Matt 19:1-12 när han ändå pratar om äktenskap. Borde han inte nämna barn då?

Gud skapade oss med sexuell njutning, varför skulle Gud göra det om sex enbart är för fortplantning? Dessutom är män skapade med sin g-punkt inne i anus, rätt svåråtkomlig vid vaginal penetration kan man säga… Nej, sex är mer än ”att skapa fler människor”.

Men för att göra en lång historia kort så syndade Adam och Eva mot Gud och blev utkastade ur paradiset. Men det var inte bara de första människorna som syndade, utan hela mänskligheten, dvs. även du och jag. Paulus skriver i sitt brev till Rom att ”alla har syndat” (Rom 2:23) och att ingen människa är utan ursäkt, eftersom Gud har uppenbarat sig för oss människor i sin skapelse ända sen världens början (Rom 1:20). Men vi människor vände oss medvetet bort från Gud och började tillbe det skapade i stället för Skaparen (Rom 1:21-25).

Precis, sammanhanget är avgudadyrkan. Rom 1:19-32 handlar om icke-judarnas synd, avgudadyrkan, medan Rom 2 berättar att även judarna gjort sig skyldiga till samma synd.

Vad är då synd? De grekiska och hebreiska ord som används betyder ordagrant att missa målet. Vad är målet då? Jo, som Jesus säger i Matt 22:37-40, att älska Gud och att älska varandra som oss själva.

Som en konsekvens av detta så tillät Gud oss människor att göra det som våra syndiga hjärtan ville göra. Ett återkommande tema i Bibeln är att avgudadyrkan leder till religiös synd vilket i sin tur leder till omoral i alla dess olika former. När vi gör oss själva till gud eller skapar en egen avgud, då kan vi också skapa vår egen moral, som ofta inte stämmer överens med Bibeln. 

Precis, avgudadyrkan av olika slag är en röd tråd.

Att Paulus beskriver homosexuella handlingar som ”onaturligt” var en vanlig uppfattning både i den judiska och i den grekisk-romerska världen på Bibelns tid. Om en sexuell relation mellan en man och en kvinna är det naturliga sättet för människor att få barn, så blir ju en homosexuell relation därmed onaturlig, eftersom det inte går att få barn på det sättet. Och eftersom ett av människans primära uppdrag här på jorden är att föröka sig och uppfylla jorden med nya människor, så går därmed homosexuella handlingar emot skapelseordningen.

Nja. Sexuella relationer mellan män var naturliga i den grekisk-romerska världen. Att en fri man förgrep sig på pojkar och både kvinnliga och manliga slavar sågs som naturligt då.

Ibland invänds det att det Paulus beskriver som synd inte kan jämföras med homosexuella relationer idag, eftersom Paulus inte kände till sådana. Men det stämmer inte riktigt. Även om romersk lag inte erkände samkönade äktenskap så beskriver flera antika texter bröllop mellan romerska män, bland annat kejsar Nero, som gifte sig åtminstone två gånger med en man.

Nja, Nero gifte sig med slavar, så det handlade inte om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa förhållanden. 

Det finns också en del som menar att de homosexuella handlingar som Paulus beskriver som synd inte är dagens moderna samkönade relationer med samtycke, utan det som i det grekisk-romerska samhället på antikens tid var känt som ”pederasti”, dvs. att rika mäktiga män utnyttjade unga pojkar, slavar eller kvinnor sexuellt för att visa sin dominans. Men det faktum att Paulus även inkluderar kvinnor i ovan bibelord, samt skriver att de ”upptändes av begär till varandra”, utesluter pederasti. Det Paulus beskriver är utan tvekan homosexuella handlingar mellan både män och kvinnor av samma kön med samtycke. 

Paulus beskriver och talar om tempelprostitution och hur de hade sex för att blidka gudarna i templen. Det fanns både präster och prästinnor i templen som erbjöd sina kroppar.
”Samtycke” kan diskuteras. Det handlade om lust och sexuellt frosseri, att bli ”upptänd av begär” betyder att det något maniskt över det. De ”brann av lust” kunde vara en annan översättning. Det är inte ”av kärlek” eller ”av attraktion”, utan sjuklig lust.

Ett annat grekiskt ord som kan vara bra att känna till är ”porneia”, vilket oftast översätts till ”otukt” eller ”sexuell omoral” på svenska. I det grekisk-romerska samhället innebar porneia att man gick till en prostituerad och betalade för sexuella tjänster. Men när det grekiska ordet porneia togs upp av den hellenistiska judendomen och på så sätt gjorde intåg i Bibeln och den judisk-kristna kontexten, så kom ordet att innefatta alla utomäktenskapliga sexuella synder och avvikelser, inklusive homosexuella aktiviteter. Jesus hänvisar tillbaka till skapelseordningen när han i Markus 10:6-8 definierar äktenskap som mellan en man och en kvinna.

Mark 10:1-12 handlar om skilsmässa, inte om vem som får eller inte får gifta sig. Och porneia handlar om prostitution och lustbaserat sex. Att det skulle innefatta alla ”utomäktenskapliga sexuella synder och avvikelser” är en efterkonstruktion.

Synden porneia nämns ofta först i listor över synder, inte för att kristna anser otukt vara den värsta synden av alla, utan för att porneia var så vanligt och allmänt accepterat i den grekisk-romerska världen att många som blev kristna hade svårt att bryta med den sexuellt omoraliska livsstilen de hade haft innan de blev kristna.

Den omoraliska livsstilen handlade om sex ja, men i sammanhanget avgudadyrkan, lustbaserat sex samt sexuellt frosseri.

Även om ovan text från Romarbrevet handlar om specifikt homosexuella handlingar, så bör påpekas att även samboskap, sex före äktenskapet och otrohet är otukt.

Samkönade handlingar är bättre ord, eftersom det inte handlar om homosexualitet. Det handlar inte om sexuell läggning utan om lust. Samboskap och sex före äktenskap är inte ”otukt”, nåt sånt står det ingenstans. Eller då det skrevs innefattades inte nåt sånt i ordet porneia, det är en tolkning som har tillkommit senare.

Så homosexuella handlingar är en av alla de synder som människor gör som ett led i att mänskligheten vände sig bort ifrån Gud. Lägg dock märke till att Paulus inte fördömer homosexuella ”personer” eller ”känslor”, utan enbart ”handlingar”.

Nej, homosexuella handlingar är inte synd i sig själv och speciellt inte i kärleksfulla, ömsesidiga gayförhållanden.

Att identifiera sig som homosexuell eller känna attraktion till någon av samma kön beskrivs inte som en synd i Bibeln.

Det stämmer.

Bibeln beskriver många synder som vi människor gör, och homosexuella handlingar beskrivs inte som en värre synd än någon annan. Alla människor är syndare och brottas med olika synder. Och det var just därför som Jesus kom till jorden, för att på korset frälsa oss från våra synder:

“24 Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.” (1Pet 2:24)

Som det antyds i denna vers, vi syndar, men det betyder inte att vi är syndare. Vi är inte alltid det vi gör, vi är mer än det. Vi är skapade i Guds avbild, Guds älskade barn.

Jesus kom till Jorden för att visa Guds kärlek till oss, för att visa oss vem Gud verkligen är, och för att visa oss vägen dvs hur vi ska leva som Gud skapade oss.

Alla människor är syndare. Alla människor begår synder. Alla människor måste lämna allt för att följa Jesus. I sitt brev till Korinth skriver Paulus till kristna som förut har ägnat sig åt homosexuella handlingar… 

(inte synd i sig själv, utan sammanhanget avgör)

…och menar att: ”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:11). Man måste inte sluta synda innan man möter Jesus och blir frälst, men i mötet med Jesus sker en omvändelse som leder till att man vill lämna sitt gamla liv och födas till ett nytt liv tillsammans med Herren i Andens kraft.

Handlar om manliga prostituerade, om lust, och om övergrepp

2) ”äktenskapsbrytare” (moichos), dvs. gifta som är otrogna och har sex utanför sitt äktenskap,

Betyder också en som är otrogen mot Gud, alltså avgudadyrkan. 

3) ”de som utövar homosexualitet” (arsenokoites), dvs. den aktiva och dominanta parten i en homosexuell akt, och 4) de ”som låter sig utnyttjas för sådant” (malakos), dvs. den passiva och mottagande parten i en homosexuell akt.

Nej. Arsenokoites är män som utnyttjar svagare män/pojkar, eller de med lägre status 

Detta med den ”dubbla utgången” är en tanke som ofta återkommer i Bibeln och är ingenting nytt. Faktum är att alla människor egentligen är syndare som inte har möjlighet att ärva Guds rike, men tack vare Jesu död på korset så får alla som tror på Jesus förlåtelse för sina synder och föds på nytt in i Guds rike.

Här kunde det bli en annan diskussion. Bibeln pratar väldigt lite om hur man kommer till ”himlen” och hur det är där, men väldigt mycket om hur få Guds rike att bli synligt här och nu. Men tar det en annan gång.

Och igen, vi människor syndar, ja. Betyder det att vi är syndare? Nej, vi är inte det vi gör. Vi är Guds avbilder, skapade som vi är.

Men, en viktig aspekt av att få komma in i Guds rike är att ”omvända” sig. Faktum är att ”omvänd” är det första ordet Jesus predikade (Matt 4:17). Att omvända sig innebär att sluta leva i synd och i stället börja följa Jesus. Man kommer naturligtvis inte bli helt syndfri på ögonblicket, men man kan sluta leva en livsstil av synd. Exempel på omvändelse är många i Bibeln, men en av mina favoriter är tullindrivaren Sackeus (Luk 19). Han hade skott sig ekonomiskt på sina medmänniskor och ansågs av folket vara en syndare, men när han får ett möte med Jesus brister han ut: ”Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen.”

Vad är synd? Grekiska ordet för synd betyder ”att missa målet”. Vad är målet? Jo, att älska Gud och älska varandra och sig själv. Grekiska ordet för ”omvändelse” är metanoia, och handlar inte enbart om att ”omvända sig”. Det handlar om att låta sig förändras av Guds kärlek, öppna sitt sinne för Gud och hela den mystik Guds väsen och görande innebär.

En viktig aspekt av Jesus verksamhet var att söka upp syndare, ge dem kärlek, uppmana dem att omvända sig och erbjuda dem frälsning och ett liv i lärjungaskap. Precis de grupper som Paulus beskriver i ovan text var Jesus känd för att umgås med (Mark 2:13-17). Jesus älskade syndaren, men han bekräftade inte synden i deras liv utan förändrade dem till lärjungar. 

”Älska syndaren, hata synden” kanske låter bra, men funkar inte i praktiken, speciellt inte om det som påstås är ”synd” är nåt man är född med. (Det är skillnad på att vara och göra nåt som inte skadar någon annan eller en själv, och nåt som skadar andra. Det är milsvid skillnad på homosexualiet och pedofili)

Jesus pekade inte på ”synden” och sa ”Det där är synd, omvänd dig”. Nej, han såg människan, visade sin kärlek till människan och på så sätt visade han dem Vägen.

Man skulle kunna invända mot det faktum att Jesus aldrig nämner homosexualitet och hävda att det därför inte var en viktig fråga för honom. Men faktum är att det var en allmänt erkänd uppfattning bland judar på både Gamla och Nya testamentets tid att homosexuella handlingar enligt den judiska Lagen var en synd som gick emot naturen (3 Mos 18:22).

Nej, 3 Mos 18:22 säger inte det, och att vrida nåt som inte sägs till att det är synd är inte bra. Dessutom säger ju Jesus inget om det fast han har världens chans i Matt 19:1-12. Han t.o.m. nämner sexuellt avvikande personer i de verserna utan ett enda dömande ord. Dessutom säger han inget åt officeren i Matt 8 och Luk 7, trots det handlar om officerens ”speciella” tjänare . Språket som används antyder att officeren och hans tjänare hade mer än ett jobbförhållande. Som Jesus säger i Matt 19:12: ”Den som kan förstå detta bör ta det till sig.”

Därför behövde Jesus inte ytterligare upprepa det utan istället bekräfta att han inte kommit för att upphäva någonting i Lagen och sen, precis som Paulus i 1 Kor 6:9-10, mena att orättfärdiga inte kommer in i Guds rike:

“17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.” (Matt 5:17–20)

Som redan nämnts så uppfyllde Jesus lagen när han besegrade döden. Lägg till det som Jesus säger sammanfattar hela lagen, det vill säga om man enbart följer de buden så följer man hela lagen: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27)

På flera sätt kompletterar därför Jesus och Paulus varandra. Jesus bekräftar äktenskapet mellan man och kvinna samtidigt som Paulus går emot homosexuella handlingar. Jesus söker upp syndare och bjuder in till omvändelse och frälsning, samtidigt som Paulus avslöjar och beskriver de synder omvända frälsta inte bör ägna sig åt. 

  1. Äktenskap såg annorlunda ut då.
  2. Jesus säger inte att äktenskap är enbart för en kvinna och en man, och att det ska se ut så för evigt
  3. Paulus går emot vissa samkönade sexuella handlingar, som t.ex. övergrepp och tempelprostitution

De som lever ett orättfärdigt liv kommer inte att ärva Guds rike utan behöver omvända sig, ta emot Jesus, födas på nytt , bli helgade av Jesus och börja leva ett nytt liv i helgelse utan synd. För att syndare ska kunna omvända sig behöver kristna göra som Jesus och visa dem kärlek, uppmana dem att omvända sig, berätta hur man blir frälst och be om Andens uppfyllelse så att man kan leva ett nytt liv i lärjungaskap.

En av de synder som Paulus nämner som orättfärdiga är de grekiska orden “arsenokoites” och “malakos”. Som vi såg ovan så betyder arsenokoites ordagrant ”man-liggare” …

Nej. Arsenokoites betyder ordagrant man-säng. Men visst, säng används många gånger för att antyda sex. Att ett sammansatt ords betydelse är exakt vad de olika delarna innebär är ovanligt. ”Smörkniv” är inte en kniv av smör, örngott är inte godis för örnar, osv.

Sen så används inte arsenokoites i betydelsen ”homosexuella män som lever i kärleksfulla, ömsesidiga förhållanden” utan i kontexten mäktig man utnyttjar annan person av manligt kön sexuellt.

…och malakos betyder ”mjuk” i en icke-sexuell kontext. I samtida grekisk litteratur användes ordet för att beskriva en ”feminin man”.

Nja. Betyder mjuk ja. Men syftar på manliga prostituerade och de manliga tempelprostituerade som kunde kastrera sig själv för att blidka gudarna.

I det grekisk-romerska samhället på Paulus tid hade man inte ord som ”homosexuell” eller ”heterosexuell”, utan delade i stället in sexualiteten i ”aktiv/dominant/maskulin” kontra ”passiv/undergiven/feminin”.

Nej, dominant-undergiven handlade om makt. Män visade sin makt över kvinnor, pojkar, unga män, slavar, tjänare, osv. Man kände inte till homosexualitet som sexuell läggning ännu. Man trodde ju också hår drog till sig sperma, därför skulle män ha kort hår och kvinnor långt, så sperman sökte sig till kvinnan.
Idag vet vi mera, vi har mer kunskap, och därför har vi inte längre samma märkliga idéer och ideal som de hade då.

I 1 Kor 6:9 kan man se hur Paulus använder denna dikotomi när han använder “arsenokoites” för att beskriva den ”maskulina” aktiva parten i en homosexuell akt, och “malakos” för att beskriva den ”feminina” passiva mottagande parten. I 1 Kor 6:9 använder Paulus båda dessa begrepp som för att förtydliga att det är båda parter i en homosexuell handling som han syftar på. I det romerska samhället ansågs det vara fullt socialt acceptabelt med homosexuella handlingar, så länge som man antog den maskulina aktiva rollen. I en del nutida kulturer förekommer en syn att det inte ens är en homosexuell handling att vara den aktiva parten, utan bara den passiva.

Nja, delvis korrekt. För fria män var det naturligt att ta den aktiva, dominanta rollen, för alla andra var det naturligt att ta den passiva, undergivna. Om en fri man lät sig domineras var det inte bra. Men det har inte med homosexualitet att göra, utan det är nåt som är kulturellt betingat. Och vi lever inte i den kulturen längre så det är inte aktuellt idag. Precis som mycket annat i Bibeln. Men just homosexualitet fokuseras det väldigt mycket på, medan annat ”glöms” bort.

Inte heller är det en dikotomi, det är inte alltid så att en alltid är den ”maskulina” aktiva parten eller den ”feminina” passiva, man kan vara både och eller nåt däremellan.

På Paulus tid var det inte helt ovanligt i den grekisk-romerska kulturen att män gick till både manliga och kvinnliga prostituerade. Detta ansågs inte nödvändigtvis vara vare sig syndigt eller orättfärdigt av grekerna, men absolut av judarna. Eftersom Korinth var en grekisk stad hade en del greker blivit kristna och behövde nu omvända sig från sin grekiska sexuellt omoraliska livsstil. Paulus skriver att ”sådana har några av er varit”, men att de nu har ”blivit helgade”. Paulus budskap är tydligt: innan grekerna i Korinth blev kristna ägnade de sig åt sexuellt omoraliska aktiviteter, men nu när de blivit kristna behöver de sluta med sådant. Enligt Paulus så blir de syndare som blir frälsta ”tvättade rena” och ”helgade”. Det går alltså att i tron på Jesus och i den helige Andes kraft både bli förlåten för de synder man har gjort och få kraft till att leva ett nytt och helgat liv utan synd. Dock ska tilläggas, att Paulus inte beskriver varken en homosexuell identitet eller attraktion som synd, utan enbart de homosexuella handlingarna.

Det som försiggick i Korinth var tempelprostitution. Gudinnan Cybele hade tempel där, och hennes dyrkare sysslade med sex. Vilket är det som Paulus syftar på. Och inte heller homosexuella handlingar beskrivs som synd, utan vissa samkönade handlingar som är i kontexten avgudadyrkan, prostitution, övergrepp, makt och kontroll. Handlar alltså inte överhuvudtaget om kärleksfulla, ömsesidiga, seriösa homosexuella förhållanden.
Det antyds i texten att de ”sexuellt omoraliska aktiviteterna” är att korinterna gick till prostituerade, och det är precis det ”sexuell omoral”, aka porneia, handlar om.
Varför skulle Gud fördöma homosexuella förhållanden? De skadar ingen, utan de kan precis som heterosexuella förhållanden handla om andliga, känslomässiga, fysiska partnerskap som berikar livet. För syftet med att leva tillsammans är inte endast barn, utan att ha någon att dela livet med. (Men det är inte för alla som Jesus säger.) Om syftet med att leva tillsammans är att skaffa barn, ska då de som inte kan få barn skilja sig och hitta nån som de kan skaffa barn med? I mina öron låter det som en väldigt simplistisk teologi. Det finns så mycket mer, så mycket mer djup att upptäcka. Det kan vara tungt att gräva i det, jobbigt att studera Bibeln på djupet, men jag tycker det är värt det.

Tog bort en del av hans text här i slutet eftersom det var samma text som förekommit tidigare.

Kan en kvinna vara präst?

Frågan om en kvinna kan vara präst är aktuell nu som då. För mig har det alltid varit självklart att kvinnor kan vara präster. Men en del menar att de inte får det då det står så i Bibeln menas det. Men kan det faktiskt vara så att Gud menade att kvinnan alltid ska underordna sig mannen? Att hon aldrig får bestämma över män, inte undervisa män och därmed inte heller kan vara präst? Låt oss undersöka vad det står.


Vi börjar från början. Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27). Men Människan (adam betyder människa) var ensam, sällskapet från djuren räckte inte till:

”Och [Människan] gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt [Människan] fanns ingen medhjälpare som var [människans] like.”

1 Mos 2:20

(I originaltexten är inte Människan könsbestämd och adam betyder ju människa, så jag korrigerade texten lite.)

Som sagt, det var inte bra att Människan var ensam, så Gud gjorde en like till Människan, en partner, en kompanjon att ”råda över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden” tillsammans med (1 Mos 1:28).

Samtidigt gav Gud de två människorna varsitt kön, en hane och en hona (1 Mos 1:27 och 2:23). Det är också först i 2:23 som man och kvinna kommer in och skiljs åt, innan dess har det varit adam/människa och båda tillsammans som gällt. Men det är inte könen som är det viktiga här, utan att Gud skapade människan till sin avbild. Läs mer om skapelsen här eller här.

Gud skapade mannen och kvinnan som likvärdiga gelikar, vilket orden som används också visar. 1 Mos 2:18: ”Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en ezer kenegdo (medhjälpare) åt honom, (en som är hans like).” Ezer betyder hjälpare, men inte vilken hjälpare som helst; ezer används ofta om Gud, t.ex. 2 Mos 18:4 och Ps 33:20. Så det är ingen hushållerska eller assistent det är frågan om.
Kenegdo används inte någon annanstans i Bibeln men nog i en del rabbinska texter. Det är ett ord som ofta används om ting som är som varandra, alltså liknande eller samma.
Ezer kenegdo är alltså en like, en att arbeta tillsammans med, en med samma status och lika befogenheter. En likvärdig partner helt enkelt.

Ingenstans här nämns det att kvinnan är underställd mannen på något sätt, utan de skulle tillsammans jämställt råda över skapelsen, vilket sägs i 1 Mos 1:28.

Det här är då innan syndafallet (1 Mos 3). När synden och döden kom in i världen ändrade nåt; kvinnan blev underställd mannen:

Till kvinnan sade han:
”Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig.

1 Mos 3:16

Det som hände var att den skapade ordningen löstes upp, så istället för att i kärleksfull gemenskap och som jämlikar leva tillsammans och förvalta över allt, ska plötsligt mannen råda över kvinnan (1 Mos 3:16). Splittringen sker direkt, mannen skyller på kvinnan, att det är hon som gav honom frukten, och han vägrar ta ansvar. Förhållandet förvrängs och patriarkatet har kommit in i bilden. På grund av synden blir mannen satt att styra över kvinnan, det var inte tänkt så från början. Patriarkatet kan man säga är en konsekvens av synden.


Evas synd var att hon litade mer på ormens ord än på Guds. Adams synd var inte att han lyssnade på en kvinna, utan att han litade mer på Evas ord (och ormens eftersom Adam var tillsammans med Eva när det skedde, 1 Mos 3:6) än Guds ord. Det handlar alltså inte om kön, utan om att inte lita på Gud.
Bevis för att det inte är kön som är det väsentliga får vi bl.a. i berättelsen om Abraham, Sara, Hagar och Ismael. Där kan vi läsa hur Gud uppmanar Abraham att lyssna på sin fru:

Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.

1 Mos 21:12

Det handlar inte om könet, utan om det som sägs är i enlighet med Guds vilja.

Samma sak med profetissan Debora och krigaren Barak (Dom 4:4-16), en kvinna ger order åt en man och mannen lyder. Visst, han tvekar lite, men det är inte för att hon är kvinna utan för att han vill försäkra sig om att det är Guds vilja det hon säger.


Så kommer vi till Nya testamentet och Jesu ankomst. Gud väljer ut en kvinna att bära frälsaren. Gud berättar direkt (genom en ängel) åt henne vad som kommer ske, Han går inte via hennes far eller blivande man utan direkt till henne. Gud tvingar sig inte på Maria heller, utan hon ger sitt samtycke. (Luk 1:26-38)

I Marias lovsång (Luk 1:46-55) ser vi inte en ung, underdånig gravid kvinna som sitter tyst i ett hörn, utan en stark kvinna som säger att ”från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig”. Hon trampar på patriarkatet och prisar Gud samtidigt. Hon gör det tillsammans med en annan kvinna, Elisabet som är gravid med Johannes döparen. Männen lyser med sin frånvaro.

Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.

Luk 1:51-53

Gud visar vad kvinnans rättmätiga plats är, den plats hon hade i skapelsen, sida vid sida med mannen som jämlikar.


När Jesus väl hade fötts behandlade han kvinnor som folk, han såg var och en som människa, som en Guds avbild, inte som hens kön. Vi ser det på hur Jesus umgicks med Maria och Marta. I Luk 10:38-42 kan vi läsa att Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar på och lär sig av honom, precis som en elev till en rabbi skulle ha gjort (Jesus var rabbi, Joh 3:2). Jesus återupprättade kvinnan.

Vi kan läsa om Jesus som skickar ut den första evangelisten, kvinnan vid brunnen (Joh 4:1-42). Hon har haft fem män och mannen hon är med nu är inte hennes man, men ändå ser Jesus kvinnan som en älskad människa och återupprättar henne. Många kom till tro tack vare kvinnan. Det står dessutom i vers 27: ”De (lärjungarna) blev förvånade över att han (Jesus) talade med en kvinna”. De blev förvånade för att de flesta rabbiner undvek att prata med kvinnor, utöver sina fruar, men Jesus ser alla likvärdiga, han ser alla som de är: Guds skapelse och avbild.

Även när Jesus uppstått fortsätter det på samma sätt, kvinnorna är de som för ut det budskapet. Gud använder alla, vem vi än är, Han begränsas inte av kön.


Men Paulus då, det sägs ju att han skriver att kvinnan ska vara tyst i församlingen och underordna sig mannen?

Njä, Paulus utmanar gång på gång det patriarkala samhället han verkade i. I 1 Kor 7:4 till exempel skriver Paulus att mannen inte bestämmer över sin kropp, det gör även kvinnan. Han går alltså mot det rådande läget som är att kvinnan är mannens egendom, och han säger att man och kvinna är jämlika; mannen bestämmer över kvinnans kropp och kvinnan över mannens. Paulus skriver på samma tema i 1 Kor 11:

Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

1 Kor 11:11-12

I Efesierbrevet 5 säger ju Paulus att kvinnan ska underordna sig mannen.

Njae, det står att vi ska underordna oss varandra i vördnad i vers 21, och det är i den andan det fortsätter. Kvinnorna ska underordna sig i kärlek, alltså vara hänsynsfulla, samarbetsvilliga och lojala. Männen ska likaså underordna sig i kärlek och älska sina hustrur ”så som Kristus älskat församlingen” och ”som sina egna kroppar”. Det handlar om ömsesidig kärlek, om att visa respekt för varandra, inte om att män ska leda eller utöva auktoritet över sina hustrur.

Att mannen är kvinnans huvud (kephalē) (Ef 5:23) betyder inte att mannen ska leda kvinnan. I stort sett ingenstans i grekiska texter från Paulus tid används kephalē i betydelsen ledare. Något som är mer vanligt är att det används i betydelsen ursprung (som i t.ex. flodens ”huvud”/ursprung), vilket passar än bättre i sammanhanget: ”En man är nämligen sin hustrus ursprung (1 Mos 2:21-23, kvinnan skapades från mannen), liksom Kristus är församlingens ursprung och själv Frälsare för sin kropp”

Men 1 Kor 14:34-35 säger att kvinnor ska vara tysta i församlingen.

1 Kor 14 säger:

  • att tungomålstalaren, man eller kvinna, ska vara tyst om ingen uttyder (v.28)
  • att profeten, man eller kvinna, ska vara tyst om nån annan får en uppenbarelse (v.30)
  • att kvinnan ska vara tyst och sluta ställa frågor om det var något hon ville lära sig, hon kunde ställa frågorna hemma istället för av avbryta profeten med frågor.

Det handlar om ordning, för Gud är ”inte oordningens Gud utan fridens” (1 Kor 14:33). Det är dessutom villkorat, ”var tyst om det är såhär eller sådär”. Det handlar inte om att kvinnor inte får tala. I 1 Kor 11:5 står det klart och tydligt att kvinnor ska be och profetera precis precis på samma sätt som männen. 1 Kor 1:10-13 och 14:33 och 39-40 bekräftar att det kunde vara lite stökigt i församlingen i Korint.

En kvinna ska stilla ta emot undervisning och helt underordna sig står det i 1 Tim 2:11-13.

Precis, en kvinna, inte kvinnor.
I 1 Tim 2:8 skriver Paulus att männen ska be utan vrede och diskuterande, alltså be utan att gräla. Kvinnorna ska klä sig utan en massa guld och smycken och på så sätt skryta om hur duktiga de är (1 Tim 2:9-10). Paulus tillrättavisar specifika män och kvinnor, män som grälar och kvinnor som lägger för stor vikt vid det yttre.

Sen går det över till en kvinna. Samma ord för kvinna betyder också hustru. I och med de tidigare verserna handlar om specifika personer, så tyder det på att även vers 11-13 handlar om en specifik person.
Texten pekar på att denna kvinna har en hel del kvar att lära och att hon därför inte ska undervisa andra överhuvudtaget.
Att hon inte ska bestämma eller göra sig till herre över mannen är aningens missvisande översättning. Det handlar om att hon inte ska dominera (authenteō) mannen.

Paulus tillrättavisar alltså beteende i församlingen i Efesos.

Paulus skriver ju i 1 Tim 3:1-7 att en församlingsledare ska vara man!

Läser man de vanligaste svenska översättningarna så står det ”han ska”, ”han får inte”, ”han måste”, ”en kvinnas man”.
Men om man istället läser vad Paulus skrev på grekiska ser man att han använder inga könsbestämmande pronomen för att beskriva församlingsledare eller äldste (episkopē). Han använder inte han utan hen. Paulus använder alltså ett inkluderande språk, inte ett exkluderande.

En enda kvinnas man då (1 Tim 3:2, Svenska Folkbibeln)? Enkelt sagt så är det ett uttryck som betyder en som är trogen i sitt äktenskap och/eller en som inte flörtar med många. I 1 Tim 5:9, där Paulus pratar om enbart kvinnor skriver han en enda mans kvinna, vilket har samma betydelse. Det handlar om trohet, om att inte ligga runt, eller att ens motivation för det man gör är att få romantisk uppmärksamhet. Det handlar alltså inte om kön. Precis som bröder (adelphos), som även inkluderar systrar i bl.a. Gal 4:28, Rom 12:1, 1 Tess 1:4, så är en enda kvinnas man ett inkluderande uttryck.


Exempel på kvinnor i ledarroller som Paulus nämner:

  • Febe, tjänar i församlingen i Kenchrea (Rom 16:1), men det handlar inte om att servera kaffe eller sköta söndagsskolan… Febe är utsänd för att leverera Paulus brev och undervisa i församlingen hon kommer till. Paulus skriver att hon ska emottas på ett sätt som anstår de heliga. Diakonos benämns hon av Paulus, vilket han använder för personer med heliga uppdrag. Diakonos kan också översättas kyrklig minister, eller pastor helt enkelt.
  • Junia, är högt ansedd bland apostlarna, eller som en översättning säger ”apostel åt Kristus och är mycket ansedda av alla” (Rom 16:7). Att vara apostel är stort och att vara högt ansedd bland apostlarna är ännu större. I många översättningar har man lagt till ett s för att göra henne till man. Var det ett misstag eller ville nån dölja att en kvinna var en högt ansedd apostel? Numer är de flesta överens om att Junia var kvinna.
  • Priscilla/Prisca, förklarar ”Guds väg grundligare” åt Apollo tillsammans med sin man Aquila (Apg 18:26). Priscilla nämns först, alltså är hon den huvudsakliga läraren. Rom 16:3-5 berättar också om Prisca/Priscilla och Aquila, och att de leder en församling i sitt hem.
  • Evodia och Syntyche, som tillsammans med Paulus ”kämpat i evangeliets tjänst” (Fil 4:2-3). Är även medarbetare till Paulus.
  • Maria, Tryfena, Tryfosa och den älskade Persis, som arbetat mycket i Herren (Rom 16:6, 12). Ordet för arbeta (kopiaō) använder Paulus ofta om för pastorer, och i samband med ledare och ledarskap.

Galaterbrevet sammanfattar det hela bra tycker jag. ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (3:28) och ”Alltså är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.” (4:7) Son används pga hur kulturen såg ut under Paulus tid, söner hade arvsrätt men inte döttrar. Paulus säger alltså att kvinnor har samma arvsrätt som män, och inkluderar dem i söner. Han säger att vi alla, både man och kvinna, har samma status, samma befogenheter och samma syfte, att vi är lika inför Gud. Det här var omvälvande! Paulus bryter mot den traditionella normen och gör om den. Precis som det var vid Skapelsen så finns det inte längre någon könsbunden hierarki. Vi är alla Guds barn, arvingar till Guds rike.

Slutsatsen är alltså att kvinnor kan och ska vara präster, att det är inte enbart kvinnans uppgift att underordna sig, utan vi ska alla underordna oss varandra i kärlek, och att kvinnan får och ska bestämma över mannen. Det finns inga hinder för det i Bibeln. Däremot ska ingen dominera och köra över andra.

Om det där inte är synd, vad är då synd?

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

5 Mos 5:7

Det första budordet går rakt på sak och berättar vad synd är: att ha andra gudar vid sidan av Gud. Låter rätt simpelt kan tyckas.

Det är också enkelt, men det är absolut inte lätt. Det innebär, för att inte synda ska vi inte låta något vara större än Gud i våra liv.

Men är det allt? Nej, Jesus utvecklar, och försvårar, i Luk 10:27:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Och i Matt 22:40 sammanfattar han:

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Man kan säga att synd är alltså det som bryter mot dessa två omfattande bud: att älska Gud av hela sitt hjärta, samt sin nästa som sig själv. (Resten av de 10 budorden summeras också i dessa två bud.)

Omöjligt kan tyckas, och för oss människor är det också det. Det var därför Jesus kom och ”fixade det”. Men nu tillbaka till synden.


Några exempel som rör det jag skrivit inlägg om tidigare:

Är homosexualitet synd?

Ett troget, seriöst, kärleksfullt förhållande är inte synd, vare sig det är homo- eller heterosexuellt. Ingendera bryter i sig själv och automatiskt mot nåt av de två buden. Det finns så klart förhållanden där Gud inte sätts främst och/eller den näste inte älskas som en själv, men där igen, ingen skillnad på homo- eller heteroförhållanden. (Sen är det ju svårt sätta Gud först i ett förhållande hur som helst, 1 Kor 7:25-40)

Står heller inget i Bibeln om att trogna, seriösa och kärleksfulla gayförhållanden är mot Guds vilja, så nej, det är inte synd. (Finns en hel del mer att läsa om Homosexualitet i Bibeln här…)

Är sex före äktenskap synd?

Först av allt, sex är en gåva från Gud. Sexuell njutning är något Gud skapat för oss. Men det är inte tänkt att vi ska få den njutning hur som helst, eller att det ska vara huvudsyftet med våra liv.

För det andra. Det är en knepig fråga. Dels är inte äktenskap i Bibeln samma som de är idag, äktenskap skedde väldigt sällan pga kärlek, kvinnor ägdes av sina män, plus att de gifte sig väldigt unga, (skriver mer om äktenskap här), dels står det inget specifikt om sex före äktenskap i Bibeln. Det som nämns är äktenskapsbrott, som ju inte är aktuellt för ogifta, prostitution och otukt, alltså sex inom avgudadyrkan eller sex drivet av endast lust. (porneia, grekiska som översatts till otukt, används i kontexten avgudadyrkan i t.e.x. Apg 15:20 o 21:25)

Det finns inget som säger att vi måste gifta på det sätt som vi gifter oss idag för att få ha sex. (Att gifta sig är däremot bra på många sätt.) Att ha sex i ett seriöst, troget och kärleksfullt förhållande förbjuds inte i Bibeln. (Man kan ju dessutom säga att man är socialt gifta när man är sambos, om än inte juridiskt eller kyrkligt)

Men det sexuella kan ta över och bli det som då skiljer en från Gud, alltså lusten blir större än Gud. Lust kan också leda till att vi skadar både vår nästa och oss själva. Och det är, som tidigare konstaterats, synd.

För att kunna älska vår nästa som oss själv, måste vi också älska oss själv

Att ha sex, eller snarare lust, kan alltså bli något som tar över och därmed blir synd. Men också att inte ha sex kan leda till att lust blir det som tar allt fokus. Hmm… Hursomhelst, att låta lusten ta över är inte bra för oss.

Om det där inte är synd, vad är då synd?

Det finns en del ”syndalistor” i Bibeln: t.ex. Gal 5:19-21: ”äktenskapsbrott, otukt, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester (till Bacchus’ ära el.dyl) och annat sådant.” Allt i dessa listor bryter på sätt eller annat mot nåt, eller båda, av de två sammanfattande buden:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

En del kristna gör upp egna ”syndalistor” och radar upp sånt de tycker är synd: homosexualitet, yoga, sex före äktenskap, alkohol, droger, osv. men i och med att synd är sånt som bryter mot nåt av, eller båda, buden, så är, till viss del, vad som är synd personligt. För min egen del är alkohol eller yoga ingen synd, då varkendera gör att jag bryter mot nåt av buden. Men för nån annan kan det vara synd.

(För att förstå dessa ”syndalistor” i Bibeln behöver man förstå sammanhanget, och man behöver rätt ofta kolla upp vilka ord som användes på originalspråket. T.ex. i Gal 5:19-21 har äktenskapsbrott och otukt slagits ihop till ”sexuell omoral” i flera översättningar, vilket ju är en mycket flummigare fras som man kan tolka lite hur man själv tycker.)


Vi bryter allihop mot de här buden dagligen. Men trots det behöver vi inte känna oss konstant dåliga och värdelösa pga att det; Gud känner ju oss, han har skapat oss, han vet vi felar, han vet vi kommer gå mot hans vilja. Han älskar oss och han gav oss trots allt fri vilja. Det betyder dock inte att vi ska hela tiden med vett och vilja gå mot Gud, men att leva ”syndfritt” är helt enkelt omöjligt för oss. Vi kan försöka var dag vara så goda människor vi kan, vara så nära det Gud skapade oss att vara. Även om vi faller om och om igen, så blir vi förlåtna och vi kan försöka på nytt och på nytt. Med tron följer nämligen gärningar, inte så att vi måste göra, måste prestera för att få nåd, utan för att gärningar är en naturlig följd av tro, en mognad i tron.

Människa eller man och kvinna?

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

Första Moseboken‬ ‭1:27‬

Är 2=1 lika med Guds avbild?

Det kan vara rätt lätt att börja tro att det är man och kvinna tillsammans som blir Guds avbild, speciellt om man läser v. 27 lösryckt ur sitt sammanhang; den slutar ju med ”till man och kvinna skapade han dem.”.
En del tar det ett steg längre och menar att det är i det sexuella mötet vi blir ett och därmed Guds avbild, ”de ska bli ett kött” (1 Mos 2:24)

Det här är idéer som stammar från Platon och bl.a. hans verk Symposion. Där skriver han om de tre originalmänniskorna som straffades för sitt högmod och klövs itu, till två människor av gudarna. För att bli hela behöver vi människor därför, enligt Platon, hitta vår ”andra hälft” och förenas igen till ett.
Det här är inte bibliskt. Finns alltså inget stöd i Bibeln för att det är man och kvinna tillsammans, och/eller genom sex, som vi blir Guds avbild.


Skaffa barn?

Gud skapade människan till, ordagrant, hane (zāḵār) och hona (nᵊqēḇâ) och sade till dem att vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden. (1 Mos‬ ‭1:28‬). Det här innebär dock inte att det huvudsakliga syftet för människan eller med tvåsamheten är att få barn. (Skriver mer om äktenskap här.) Fiskarna och fåglarna får ju samma uppmaning i v. 22. Att föröka sig är något grundläggande i alla jordens varelser Gud skapat, och alltså ingen unik uppmaning som de första människorna får.

Nåt annat som stöder det faktum att barn inte är det huvudsakliga syftet är 1 Mos 2:24:

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

Här vi ser här är definitionen av en relation, ett förhållande där två personer förenas, utan att det har nåt med fortplantning att göra. I 1 Mos 2:18 säger ju också Gud: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like”. Gud säger inte: ”Jag ska göra en person åt honom som det går att göra barn med”. Gud skapade alltså en livspartner till Adam.

Visserligen behövs fortfarande man och kvinna, på ett eller annat sätt, för att få till ett barn. Man kan säga Gud slog två flugor i en smäll när Han skapade Adam och Eva, både partner och någon att göra barn med i ett. Men det är ju inte för att hon skulle föröka sig som Gud skapade människan, utan för att hon, alltså vi, ska ha en relation med Honom. För det behöver man inte leva i ett heterosexuellt förhållande, går lika bra i homosexuella förhållanden eller som singel.


Är var och en en avbild?

Det viktiga att komma ihåg är att Gud inte skapade man och kvinna tillsammans till sin avbild, utan det är människan som är Guds avbild. Alltså varje enskild människa, både man, kvinna och allt där emellan är skapade till Guds avbild. Det är inget tvång på att vara gift eller skaffa barn, för att vara Guds avbild, vilket är något Jesus understryker i Matt 19:10-12:

Hans lärjungar sade till honom: ”Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig.” Han svarade dem: ”Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig.

och Paulus i 1 Kor 7:1-2, 7:

När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. […] Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

Poängen med att ha en partner är alltså inte att det behövs för att vara en avbild av Gud, ej heller är det för fortplantning.


Min slutsats är alltså att Gud skapade två människor för att leva i ett förhållande, i en relation. Syftet är inte att ”skaffa barn”, utan att vara kompanjoner i livet. Och för det ändamålet går det lika bra med samkönade partners som med olikkönade.
Därtill så vet vi att Gud tillät och välsignade också månggiften, t.ex. i 1 Mos 4:19, 16:3-4, 29:20-28, 30:4-9, 5 Mos 21:15-17, 2 Sam 12:7-8 och 2 Krön 24:2-3. Det att skapelseberättelsen skulle berätta hur ett äktenskap ska se ut stämmer helt enkelt inte. Läs mer om det här.

Ska vi gifta oss?

Vad säger Bibeln om äktenskap? T.ex.

  • Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. (Ef 5:25)
  • Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. (Hebr 13:4)
  • Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd från Herren. (Ords. 18:22)
  • En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. (Rom 7:2)

Något som däremot inte sägs är hur själva ceremonin ska gå till, eller ens hur man blir gift. Det närmsta anvisningen till hur man gifter sig är väl: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24). Men någon vigselceremoni nämns inte.

  • Adam och Eva blir ”gifta” genom att de är skapade för varandra och fortplantar sig.
  • Jakob gifter sig med Lea i misstag, inte genom nån vigsel, utan genom att att de ”fullbordade giftermålet” i ett mörkt tält.
  • Jesus är med på en bröllopsfest i Kanaan, men ingen ceremoni beskrivs.

I en av de apokryfiska böckerna, Tobi, nämns något som kan, med mycket god vilja, likna en ceremoni.

… Sedan kallade han på sin dotter Sara; och han fattade henne vid handen och överlämnade henne åt Tobias, till att bliva hans hustru, och sade: ”Se här, tag henne till äkta efter Moses’ lag, och för henne hem till din fader.” 13 Och han välsignade dem. Därefter kallade han på sin hustru Edna; och han tog ett blad att skriva på och satte upp ett äktenskapsfördrag och tryckte 14 sitt sigill därunder. Sedan begynte de att äta

Tobit 7:12-14

Orsaken till att vigselceremonier inte nämns i Bibeln är för att det inte fanns en ceremoni. Giftermål i Bibeln innefattar en man och en kvinna, som med kvinnans pappas eller förmyndares tillåtelse, bor tillsammans och försöker föröka sig.

Så inga löften, ingen präst, ingen ritual, bön eller förkunnande att äktenskap ingåtts. Bröllop var helt enkelt annorlunda då än än de är nu.


Idag har vi egentligen tre olika giftermål: det juridiska, det religiösa och det sociala. Det sociala giftermålet är det som har firats längst, det är det som förekom i Bibeln. Många par idag lever tillsammans, de har barn tillsammans, utan att vara juridiskt, eller religiöst, gifta. Trots det är kan man säga att det är ett äktenskap som ingåtts socialt, precis som på Bibelns tid. I de flesta fall har föräldrarna godkänt förhållandet, och de har ”lämna(t) sin far och sin mor och […] de (har blivit) ett kött”.

Det mest bibliska är alltså det sociala äktenskapet

I början av medeltiden, 1184, så blev äktenskapet ett sakrament i kyrkan. Under medeltiden började man också skriva ner vem som gifte sig. Först 1563 började den katolska kyrkan kräva att en präst och två vittnen var närvarande vid ingående av äktenskap. Under reformationen blev det också staten som höll koll på vem som var gifta, och då började det juridiska komma in i bilden också. Så det är bara de senaste 500 åren vi har haft giftermål som mer liknar de vi har idag.


Menar jag att man inte ska gifta sig? Nej, verkligen inte, jag har bara funderat på det och vill ge lite historia och lite annan infallsvinkel på det hela.

Även om ett samboskap kan räknas som ett socialt äktenskap, så kan det saknas nåt i den relationen. Det är ändå något speciellt att inför Gud och församlingen lova varandra evig trohet och kärlek. Man får tillsammans, som par, Guds välsignelse, och, förhoppningsvis, församlingens stöd att klara av äktenskapets prövningar. Utöver det så har den juridiska biten en hel del fördelar, som t.ex trygghet vid separation och dödsfall.


Istället för att skrämma bort de som är samboende, eller socialt gifta, från kyrkan, varför inte genom kärlek visa att ett äktenskap i juridisk och andlig mening ger mervärde till relationen.


Källor:
https://anabaptistworld.org/marriage-ceremonies-bible/
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Marriage