Vad säger Bibeln om äktenskap? T.ex.
- Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. (Ef 5:25)
- Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. (Hebr 13:4)
- Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd från Herren. (Ords. 18:22)
- En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. (Rom 7:2)
Något som däremot inte sägs är hur själva ceremonin ska gå till, eller ens hur man blir gift. Det närmsta anvisningen till hur man gifter sig är väl: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24). Men någon vigselceremoni nämns inte.
- Adam och Eva blir ”gifta” genom att de är skapade för varandra och fortplantar sig.
- Jakob gifter sig med Lea i misstag, inte genom nån vigsel, utan genom att att de ”fullbordade giftermålet” i ett mörkt tält.
- Jesus är med på en bröllopsfest i Kanaan, men ingen ceremoni beskrivs.
I en av de apokryfiska böckerna, Tobi, nämns något som kan, med mycket god vilja, likna en ceremoni.
… Sedan kallade han på sin dotter Sara; och han fattade henne vid handen och överlämnade henne åt Tobias, till att bliva hans hustru, och sade: ”Se här, tag henne till äkta efter Moses’ lag, och för henne hem till din fader.” 13 Och han välsignade dem. Därefter kallade han på sin hustru Edna; och han tog ett blad att skriva på och satte upp ett äktenskapsfördrag och tryckte 14 sitt sigill därunder. Sedan begynte de att äta
Tobit 7:12-14
Orsaken till att vigselceremonier inte nämns i Bibeln är för att det inte fanns en ceremoni. Giftermål i Bibeln innefattar en man och en kvinna, som med kvinnans pappas eller förmyndares tillåtelse, bor tillsammans och försöker föröka sig.
Så inga löften, ingen präst, ingen ritual, bön eller förkunnande att äktenskap ingåtts. Bröllop var helt enkelt annorlunda då än än de är nu.
Idag har vi egentligen tre olika giftermål: det juridiska, det religiösa och det sociala. Det sociala giftermålet är det som har firats längst, det är det som förekom i Bibeln. Många par idag lever tillsammans, de har barn tillsammans, utan att vara juridiskt, eller religiöst, gifta. Trots det är kan man säga att det är ett äktenskap som ingåtts socialt, precis som på Bibelns tid. I de flesta fall har föräldrarna godkänt förhållandet, och de har ”lämna(t) sin far och sin mor och […] de (har blivit) ett kött”.
Det mest bibliska är alltså det sociala äktenskapet
I början av medeltiden, 1184, så blev äktenskapet ett sakrament i kyrkan. Under medeltiden började man också skriva ner vem som gifte sig. Först 1563 började den katolska kyrkan kräva att en präst och två vittnen var närvarande vid ingående av äktenskap. Under reformationen blev det också staten som höll koll på vem som var gifta, och då började det juridiska komma in i bilden också. Så det är bara de senaste 500 åren vi har haft giftermål som mer liknar de vi har idag.
Menar jag att man inte ska gifta sig? Nej, verkligen inte, jag har bara funderat på det och vill ge lite historia och lite annan infallsvinkel på det hela.
Även om ett samboskap kan räknas som ett socialt äktenskap, så kan det saknas nåt i den relationen. Det är ändå något speciellt att inför Gud och församlingen lova varandra evig trohet och kärlek. Man får tillsammans, som par, Guds välsignelse, och, förhoppningsvis, församlingens stöd att klara av äktenskapets prövningar. Utöver det så har den juridiska biten en hel del fördelar, som t.ex trygghet vid separation och dödsfall.
Istället för att skrämma bort de som är samboende, eller socialt gifta, från kyrkan, varför inte genom kärlek visa att ett äktenskap i juridisk och andlig mening ger mervärde till relationen.
Källor:
https://anabaptistworld.org/marriage-ceremonies-bible/
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Marriage
Stefan bloggar igen 