dömande

Hamnar jag i helvetet nu?

/ Stefan / 3 kommentarer

Jag fortsätter min resa av dekonstruktion och rekonstruktion med ändhållplatsen Helvetet. 😄

Är jag på väg till helvetet eftersom jag ifrågasätter en del teologier? Finns ens helvetet? Har Gud, som är kärlek, verkligen skapat en plats där de som bryter mot de lagar Gud själv stiftat ska plågas i all evighet? Skulle Gud, som älskar och dessutom dog för alla människor som någonsin har existerat, låta någon fortsätta existera endast för att plågas i evighet?

Nej.

Så, då var det klart

Nå nej, finns kanske lite mer att säga om saken…

Helvete, hel– från fornnordiska Hel (även Helheim), som var både dödsriket och härskarinnan av dödsriket i fornnordisk mytologi, och -vete från vite (straff).

Dödsrike nämns också i Bibeln; Sheol och Hades är det hebreiska resp. grekiska orden för dödsrike. De betyder alltså i stort sett samma sak. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, har Sheol översatts till Hades. Också i de texter i NT som refereras till GT använder Hades för Sheol.

Likheten mellan Hel, Hades och Sheol finns där, men nånstans på vägen har det gått från Hel, dödsrike, till Hel-vite, evig plåga i eld. Och trots att Hades betyder just dödsrike så översätts det till helvete i Svenska folkbibeln, vilket ger det en helt annan betydelse.

Mycket av hur vi ser på helvetet idag har sitt ursprung i Dantes Inferno, och alltså inte i Bibeln. Man kan säga Dante inspirerat till hur vi ser på helvetet idag.

Trots det så nämns helvete 8 gånger i Svenska Folkbibeln 2015, 9 gånger i Bibel 2000 och 29 gånger i Nya Levande Bibeln. I King James Version finns det hela 54 hell.

(Längre ner finns det en genomgång av de fyra ord som översatts till helvete eller hell. De fyra orden är Sheol, Tartaros, Hades och Gehenna.)

Nej, helvetet som en plats där själar ska plågas i evighet, är inget Bibeln berättar om. Däremot har hur vi väljer att leva våra liv konsekvenser, och konsekvensen av att vända ryggen åt Gud verkar vara förintelse, utplåning:

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

Romarbrevet‬ ‭6:23‬

Det är inte helvetet och evig plåga som är syndens lön utan döden, och döden i detta fall är ingenting, att inte längre existera.

I Matt 7:13 pratar Jesus om den trånga porten och smala vägen till livet, och den breda vägen som leder till fördärvet. Alltså den breda vägen leder inte till tortyr utan total förstörelse.

‭I Matt 25:31-46 berättar Jesus om hur fåren och getterna ska skiljas åt. De goda fåren ska få ”ta emot det rike som stått berett för dem sedan världens skapelse” och de onda getterna ska ”till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. ” En evig pina i helvetet kan man tänka sig (det syftas på eldsjön/brinnande sjön från Uppenbarelseboken 20, återkommer till det). Men nej, Jesus fortsätter med att det första, det som fåren får, är evigt liv och det andra, det som getterna får, evigt straff. Motsatsen till liv är död, inte tortyr.

En evig död kan ses som ett sorts straff, speciellt då det andra alternativet är evigt liv. Men helvetet, inspirerat av Dantes Inferno, finns inte. Ingen evig tortyr.

Man kan också tänka som så, skulle vi verkligen njuta av att vara i himlen om vi visste att en del av våra kära samtidigt konstant plågas för evigt?

Hur kan ”allt sammanfattas […] i Kristus” (Ef‬ ‭1:10‬) och Gud bli ”allt i alla” (1 Kor 15:28) om det fortfarande finns en dimension som är mot Gud, om det finns ondska kvar?

Att skrämma folk till tro, genom att hota med de hamnar i helvetet annars, är säkert lättare än att genom kärlek vara med och föra någon till tro, men är du skrämd till Gud är det inte Gud du mött. ”Var inte rädd” är ett återkommande motto i Bibeln, och samma gäller här. Att tro man behöver skrämma någon till tro är också att förminska Gud; Gud är större än det, större än rädsla.

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.”

Första Johannesbrevet‬ ‭4:18‬

Här följer en genomgång av de 4 ord i Bibeln som översatts till helvete eller hell:

Sheol: Förekommer 65 gånger i Gamla testamentet. Översätts oftast till dödsrike eller grav i svenska biblar, men i Svenska Folkbibeln står det helvete i två verser: Ords 15:11 och 27:20.

Sheol syftar på platsen eller tillståndet de döda befinner sig på/i. För hebréerna var scheol en okänd plats dit man åker efter sin död, både ond och god. I Job 14:13 utrycker Job en önskan om att få fara till Sheol. Det nämns aldrig som en plats för eviga plågor, utan verkar vara en plats av omedvetande:

5 De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen. […] 10 Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet

Pred 9:5-6, 10

Så inget tyder på att Sheol kan översättas med den moderna betydelsen av helvete.

Hades: Förekommer 10 gånger i grekiska Nya testamentet, 8 gånger översätts det till helvetet och två gånger till dödsriket (i de verser som citerar Psaltaren). Hades betyder det osedda eller det dolda. Betyder som tidigare nämnts samma som Sheol, vilket pekar på att det handlar om dödsriket, inte helvetet

Är Hades helvetet där alla icke-troende ska plågas i all evighet? I Uppenbarelseboken 20:13-14, där Hades finns i originaltexten, står det:

Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.

Den andra döden är slutet på döden och dödsriket. Hades/dödsriket är alltså temporärt, och inte en evig tortyrkammare.

Gehenna eller Geenna: Förekommer 12 gånger i Nya testamentet. I Bibel 2000 översätts det till helvete, i engelska biblar hell, medan i Svenska Folkbibeln heter det Gehenna, med fotnoten ”I NT en bild för domens eviga eld”

Enda gången det används utanför evangelierna är i Jakobs brev 3:6 där det används bildligt för att beskriva hur man skadar andra med vidriga ord.

Vad som är säkert om Gehenna är att det var en verklig plats strax utanför Jerusalem, och att alla Jesus talade med/till kände till den.

Ordet Gehenna kommer från hebreiska ge Hinnom, som betyder Hinnom-dalen. Söker man på Hinnom i Gamla testamentet så kan man läst om hemskheterna som försiggicks där; det var där avgudadyrkande israeliter brände sina barn levande som offer till Molok och Baal. Topheth refereras det också till, och det var själva platsen i dalen där det offrades (se Jeremia 7:31 och 19:2, 6). När Gehenna nämns i Gamla testamentet är det alltid själva dalen det refereras till.

Jesus använder sig av Gehenna i liknelser för att förtydliga det han försöker berätta. Han säger inte ”det här kommer att hända efter döden om du inte tror på mig”. Jesus varnar helt enkelt för samma konsekvenser som Jeremia varnade för när Israels folk övergivit Gud och kärleken till sin nästa. Konsekvenserna var inte evig pina i ett helvete, utan verkliga konsekvenser i jordelivet.

Gehenna nämns aldrig i nåt av breven från Petrus, Paulus eller Johannes. Kan tyckas lite märkligt att dessa apostlar inte nämner något så viktigt. Paulus säger till och med ”för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.” i Apg 20:27, och ändå säger han inget om Gehenna.

Om Jesus verkligen använde Gehenna som en symbol för en plats för evig plåga, skulle inte hans lärjungar ha förstått vad Jesus menade, det var ju ändå de som var närmast honom och som skulle sprida hans budskap till resten av världen. Men ändå säger de inget om det. Inget brev i Bibeln nämner ens Gehenna som en plats. Om Gehenna verkligen var ett ställe där alla icketroende plågas i evig eld, hade det inte varit ett otroligt viktigt ämne? Borde ingen av lärjungarna eller apostlarna då inte nämnt det och varnat oss för det?

Tartaros: översätts till avgrunden/mörka avgrunden i svenska biblar, och till hell i många engelska. Det var i den grekiska och romerska mytologin en plats i Hades, dödsriket (men ändå var det lika långt från Hades till Tartaros, som från himlen till jorden enligt Iliaden). Det var fängelsehålor där gudarnas värsta fiender, titanerna, hölls fångna. Senare blev det också en plats där de människor som gjort grymma synder mot gudarna plågades., t.ex. Sisyfos som rullar en sten uppför en backe om och om och om igen.

I Bibeln förekommer Tartaros en gång, i 2 Pet 2:4:

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

Det som Petrus pratar om är att de fallna änglar slängdes in i fängelsehålorna. Han skriver inget om att människor också ska slängas in i Tartaros. Däremot varnar han i resten av kapitel 2 för att de som vänt bort från Jesus Kristus och predikar villoläror (2:20-21), inte kan undfly domen (2:9), men han skriver inte vad domen kommer att vara.

Eftersom Petrus inte nämner Tartaros som ett av alternativen för straff, utan det är ett exempel i raden som visar att Gud inte skonar gudsföraktarna, så pekar det med största sannolikhet på att Tartaros inte är det helvetet en del menar att alla icketroende hamnar i.

Källor:

We have been wrong about hell

What Jesus really said about heaven and hell

Is hell eternal punishment?

Upproret – eller hur jag kom mig hit

/ Stefan / Lämna en kommentar

Tillägg. Lite bakgrund så blir det mer förståeligt 😄.
Jag är lutheran av födsel, blev frälst som 12-åring på ett läger, och var med i olika frikyrkliga sammanhang under hela tonåren, främst i pingstkyrkan men också i missionskyrkan.

Varför startade jag den här bloggen? Det började med att det var något som skavde. Skavet har funnits där länge men jag har inte tagit tag i det, det var lättare så.

Det som i det här fallet skavde var vissa saker som jag fick höra under bibelundervisningar och predikningar på 90-talet. Det fanns en tid då jag trodde på mycket av det, okritiskt, för jag trodde det var så som de sa, och jag ignorerade känslan av att nåt kändes … knasigt.

Nåt som skavde mycket, och som jag till slut inte kunde trycka undan längre, var hur en del blev utpekade och orättvist behandlade, det påstods, och påstås, bl.a. att homosexuella ”levde i synd”, att kvinnor inte fick predika eller vara präster, och att man skulle se upp så man inte hamnade i helvetet. Hur gick det ihop med t.ex. Joh 3:16 och Gal 3:28? Men det stod ju i Bibeln att det var på det sättet, så vad kunde jag göra åt det.
Det jag kunde göra var att lämna dessa kristna sammanhang, helt enkelt ta avstånd från kristendom, för den var längre inte något jag kunde stå för.

Det här avståndstagandet skedde gradvis för ca 20 år sen. Trots avståndstagande till kristendom, förlorade jag väl aldrig egentligen min tro, men däremot blev den satt långt ner på listan och hårt ifrågasatt av mig själv; om Gud finns, hur kan han tillåta lidande, varför skapar han olika sexualiteter om det enda rätta är heterosexualitet, osv. Insändare och inlägg på sociala medier som var fördömande gjorde mig upprörd och arg men jag reagerade bara i det tysta, till stor del pga feghet.

Men så för ca ett år sen tog jag mod till mig och kommenterade på ett fb-inlägg som berörde just ett av de här ämnena som skavde. Dessutom var det på gränsen till arrogant; det var inte en åsikt som uttrycktes utan det var ”Guds ord”. För att kunna bemöta de bibelord som kastades på mig, tog jag i en Bibel första gången på mycket länge.

Vad står det där egentligen? När jag började söka på olika bibelverser, t.ex. 1 Kor 6:9, så kunde jag läsa om orden på originalspråket och deras betydelse (internet är fantastiskt!). Rätt snabbt förstod jag att det jag fått lära mig i tonåren att Bibeln sa, om t.ex. homosexualitet, helt enkelt inte stämde. Det baserades på verser tagna ur sina sammanhang, felöversättningar och tolkningar byggda på traditioner snarare än själva Skriften. Om homosexualitet inte är synd, vad mer av det jag fått lära mig finns inte i Bibeln?

Den process jag påbörjade, passivt för ca 20 år sen och aktivt för ca ett år sen, kan kallas dekonstruktion, nedmontering av mina gamla trosföreställningar, eller helt enkelt en andlig mognadsprocess. Vart den här processen leder vet jag ännu inte, jag har förstått att för en del leder det till en tappad tro, för andra till en djupare tro. Jag skulle säga att det är en process alla troende behöver gå igenom, för annars sker det ingen utveckling. Det handlar inte om att bortförklara bibeln, göra den mer ”pk” eller anpassa efter ”världen”, utan om att förstå, ”pröva allt” och få det att gå ihop på nåt sätt.
Dekonstruktion är också något Jesus gjorde, ”Ni har hört att det är sagt…” ”Jag säger er…” (Matt 5:38-39 och 43-44). Han demonterade det som judarna hade lärt sig och lärde dem vad budskapet i det som refereras till egentligen är:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

Vad har jag lärt mig hittills då? Att man ska läsa bibelverser i kontext, inte plocka ut nåt som man tycker bekräftar det man redan tycker och tror. När jag började göra det så förstod jag att homosexualitet inte fördöms i Bibeln. Inte heller yoga, sex före äktenskapet, alkoholdrickande eller transsexualitet. Bibeln säger inget om vem som får gifta sig med vem eller att kvinnor inte får vara präster (1 Tim 2:11-12 och 1 Kor 14:34-35 handlar om väldigt specifika situationer). Har också lärt mig att Guds ord inte är Bibeln utan Jesus (Joh 1:1, 14), Bibeln är snarare det som pekar mot Guds ord.

Mycket av det jag fick höra då i tonåren byggde på traditioner, ”egna stadgar” (Mark 7:9), inte bibeln. Den förändring som borde komma inifrån, ville man istället skulle komma utifrån genom att förbjuda det som man tolkat som ”synd” (skriver mer om synd här).

Jag behövde också påbörja den här processen eftersom jag upplevde det då som att det var mycket som inte gick på djupet. För egen del var det i mångt och mycket känslostyrt; bara när jag kände på ett visst sätt var Gud nära, fick jag inte ”känslan” var jag på nåt sätt fel och Gud var inte där. Att bena ut de misstagen, både de gjorda av de som undervisade men också av mig, är en viktig del i processen. Nåt mycket viktigt jag lärt mig är att allt det där om att man måste göra vissa saker, tänka vissa tankar och vara på ett speciellt sätt för att få kalla sig kristen och troende bara är skitsnack:

”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.”

1 Joh ‭4:15‬

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16

För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom 8:38-39

Står det verkligen så?

/ Stefan / Lämna en kommentar

Något jag finner märkligt är hur en del väljer att använda Bibeln som ett vapen, medvetet eller omedvetet. Som ammunition plockas passande bibelverser fram, varifrån som helst, helt tagna ur sin kontext, allt för att ”vinna” och ha ”kontroll”. Verserna som valts ut stöder inte egentligen ens teologi, men gör det plötsligt ändå, då ens teologi och egna tankar tillåts påverka tolkningen av verserna. Det försöker bevisas att ens åsikt är den enda rätta, och eftersom det egentligen inte är en åsikt utan ”Guds ord”, Bibeln har ju citerats, så är det bara att lyda.

Motsätter man sig detta, så är man avfälling, går på villovägar, är bedragen, vilsen, osv. Gal 1:6-9, 1 Tim 4:1, Upp 22:15 slängs i ansiktet på en då man ställer svåra frågor och ifrågasätter strukturer som det inte riktigt finns grund för i Bibeln.

Det är en tro av dömande och kontroll genom skam, istället för en tro av kärlek, helande och frigörande.

What if we saw our faith as joining Jesus in healing and liberating the world and not controlling it and condemning it?

Danté Stewart

Ett tydligt exempel är homosexualitet, som jag ju skrivit en hel del om. Ingenstans i Bibeln fördöms homosexualitet som helhet och absolut inte kärleksfulla, trogna, seriösa förhållanden. Verser har tagits ur sin kontext och tolkas till att betyda nåt de inte betyder. Läser man de verserna i sitt rätta sammanhang förstår man att det som fördöms är avgudadyrkan och dess riter, där det då kan förekomma samkönat sex (som då inte är lika med all homosexualitet). Men som sagt, har skrivit en hel del om det redan.

Ett annat ett exempel är kvinnoprästfrågan. Samma sak där, bibelverser tolkas vara emot kvinnliga predikanter och präster, fastän de ursprungligen betytt och handlat om nåt annat.

Hur ska man läsa Bibeln då? C.S Lewis sammanfattar det rätt bra:

“It is Christ Himself, not the Bible, who is the true word of God. The Bible, read in the right spirit and with the guidance of good teachers will bring us to Him. When it becomes really necessary (i.e. for our spiritual life, not for controversy or curiosity) to know whether a particular passage is rightly translated or is Myth (but of course Myth specially chosen by God from among countless Myths to carry a spiritual truth) or history, we shall no doubt be guided to the right answer. But we must not use the Bible (our fathers too often did) as a sort of Encyclopedia out of which texts (isolated from their context and not read without attention to the whole nature & purport of the books in which they occur) can be taken for use as weapons.”

C.S Lewis ”The Collected Letters of C.S. Lewis, Vol. 3”

Myt i detta sammanhang betyder: ”A traditional story, especially one concerning the early history of a people or explaining a natural or social phenomenon, and typically involving supernatural beings or events.” (Oxford English Dictionary)

The Gospel interacts with both our hearts and our minds in a way that simple fact cannot, and only myth can.

The more I learn about our Christian faith and immerse myself in the theological world, I realize that so many of the supposed ”dangers” were more about maintaining power and creating enemies than it was about loving God and loving our neighbors

Danté Stewart

Att använda Bibeln som vapen mot medmänniskor och på så vis fördöma dem är inte okej, det är helt enkelt inte det Jesus ville vi skulle göra. Han säger det flera gånger i Bibeln, t.ex.: ”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt 7:1), ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.” (Luk 6:37), och ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7)

Att döma andra, att få andra att känna skam för vad och vem de är, är ett enkelt och snabbt sätt att kontrollera dem. Det är inte helande eller frigörande, utan det är kontrollerande. Det behöver inte vara menat som en illvillig gärning, man kan ha goda avsikter, men det är ändå inte kärlek.

I det här fallet helgar ändamålen inte medlen.

Grejen är den att man behöver inte hota med helvetet för att övertyga folk att följa Jesus. Jesus behöver inte helvetet för att det ska vara värt att följa honom

”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”

Joh 3:17