Upproret – eller hur jag kom mig hit

Tillägg. Lite bakgrund så blir det mer förståeligt 😄.
Jag är lutheran av födsel, blev frälst som 12-åring på ett läger, och var med i olika frikyrkliga sammanhang under hela tonåren, främst i pingstkyrkan men också i missionskyrkan.

Varför startade jag den här bloggen? Det började med att det var något som skavde. Skavet har funnits där länge men jag har inte tagit tag i det, det var lättare så.

Det som i det här fallet skavde var vissa saker som jag fick höra under bibelundervisningar och predikningar på 90-talet. Det fanns en tid då jag trodde på mycket av det, okritiskt, för jag trodde det var så som de sa, och jag ignorerade känslan av att nåt kändes … knasigt.

Nåt som skavde mycket, och som jag till slut inte kunde trycka undan längre, var hur en del blev utpekade och orättvist behandlade, det påstods, och påstås, bl.a. att homosexuella ”levde i synd”, att kvinnor inte fick predika eller vara präster, och att man skulle se upp så man inte hamnade i helvetet. Hur gick det ihop med t.ex. Joh 3:16 och Gal 3:28? Men det stod ju i Bibeln att det var på det sättet, så vad kunde jag göra åt det.
Det jag kunde göra var att lämna dessa kristna sammanhang, helt enkelt ta avstånd från kristendom, för den var längre inte något jag kunde stå för.


Det här avståndstagandet skedde gradvis för ca 20 år sen. Trots avståndstagande till kristendom, förlorade jag väl aldrig egentligen min tro, men däremot blev den satt långt ner på listan och hårt ifrågasatt av mig själv; om Gud finns, hur kan han tillåta lidande, varför skapar han olika sexualiteter om det enda rätta är heterosexualitet, osv. Insändare och inlägg på sociala medier som var fördömande gjorde mig upprörd och arg men jag reagerade bara i det tysta, till stor del pga feghet.

Men så för ca ett år sen tog jag mod till mig och kommenterade på ett fb-inlägg som berörde just ett av de här ämnena som skavde. Dessutom var det på gränsen till arrogant; det var inte en åsikt som uttrycktes utan det var ”Guds ord”. För att kunna bemöta de bibelord som kastades på mig, tog jag i en Bibel första gången på mycket länge.

Vad står det där egentligen? När jag började söka på olika bibelverser, t.ex. 1 Kor 6:9, så kunde jag läsa om orden på originalspråket och deras betydelse (internet är fantastiskt!). Rätt snabbt förstod jag att det jag fått lära mig i tonåren att Bibeln sa, om t.ex. homosexualitet, helt enkelt inte stämde. Det baserades på verser tagna ur sina sammanhang, felöversättningar och tolkningar byggda på traditioner snarare än själva Skriften. Om homosexualitet inte är synd, vad mer av det jag fått lära mig finns inte i Bibeln?


Den process jag påbörjade, passivt för ca 20 år sen och aktivt för ca ett år sen, kan kallas dekonstruktion, nedmontering av mina gamla trosföreställningar, eller helt enkelt en andlig mognadsprocess. Vart den här processen leder vet jag ännu inte, jag har förstått att för en del leder det till en tappad tro, för andra till en djupare tro. Jag skulle säga att det är en process alla troende behöver gå igenom, för annars sker det ingen utveckling. Det handlar inte om att bortförklara bibeln, göra den mer ”pk” eller anpassa efter ”världen”, utan om att förstå, ”pröva allt” och få det att gå ihop på nåt sätt.
Dekonstruktion är också något Jesus gjorde, ”Ni har hört att det är sagt…” ”Jag säger er…” (Matt 5:38-39 och 43-44). Han demonterade det som judarna hade lärt sig och lärde dem vad budskapet i det som refereras till egentligen är:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

Vad har jag lärt mig hittills då? Att man ska läsa bibelverser i kontext, inte plocka ut nåt som man tycker bekräftar det man redan tycker och tror. När jag började göra det så förstod jag att homosexualitet inte fördöms i Bibeln. Inte heller yoga, sex före äktenskapet, alkoholdrickande eller transsexualitet. Bibeln säger inget om vem som får gifta sig med vem eller att kvinnor inte får vara präster (1 Tim 2:11-12 och 1 Kor 14:34-35 handlar om väldigt specifika situationer). Har också lärt mig att Guds ord inte är Bibeln utan Jesus (Joh 1:1, 14), Bibeln är snarare det som pekar mot Guds ord.

Mycket av det jag fick höra då i tonåren byggde på traditioner, ”egna stadgar” (Mark 7:9), inte bibeln. Den förändring som borde komma inifrån, ville man istället skulle komma utifrån genom att förbjuda det som man tolkat som ”synd” (skriver mer om synd här).

Jag behövde också påbörja den här processen eftersom jag upplevde det då som att det var mycket som inte gick på djupet. För egen del var det i mångt och mycket känslostyrt; bara när jag kände på ett visst sätt var Gud nära, fick jag inte ”känslan” var jag på nåt sätt fel och Gud var inte där. Att bena ut de misstagen, både de gjorda av de som undervisade men också av mig, är en viktig del i processen. Nåt mycket viktigt jag lärt mig är att allt det där om att man måste göra vissa saker, tänka vissa tankar och vara på ett speciellt sätt för att få kalla sig kristen och troende bara är skitsnack:

”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.”

1 Joh ‭4:15‬

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16

För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom 8:38-39

Helade Jesus en homosexuell?

I Matteus 8:5-13 och Lukas 7:1-10 berättas det om ett möte mellan Jesus och en romersk officer, en centurion. Av Matteus får vi veta att denna officer kommer och ber Jesus hela hans tjänare som ligger förlamad hemma i svåra plågor. Jesus säger att han kommer med hem till officern för att hela tjänaren, men officern säger att det inte behövs utan att han tror det räcker att Jesus säger ett ord för att tjänaren ska bli frisk. Förundrad över mannens tro, helar Jesus tjänaren. Lukas berättar en liknade historia.

En av de många historier där Jesus utför mirakel och helar sjuka. Men finns det nåt mer där? Ja, det gör det verkligen!


Det ord som centurion i grundtexten använder för sin tjänare är pais , och det gör det hela mycket intressant.
I bibliska grekiska lexikon står det oftast att pais betyder tjänare, barn, pojke, son, ungdom eller slav. Men där fattas det åtminstone en betydelse.

Sir Kenneth Dover, bl.a. professor i grekiska vid University of St Andrews, skrev i sin bok Greek Homosexuality (Harvard University Press, 1978) att den yngre partner i ett homosexuellt förhållande kallas pais eller paidika.

  • “The pais in a homosexual relationship was often a youth who had attained full height.” p. 16.
  • “The Greeks often used the word paidika in the sense of ‘eromenos.’ ”[Meaning “the boy you are in love with]. p. 16. Paidika, diminutiv form av pais, visar på tillgivenhet.
  • “The junior partner in homosexual eros is called pais (or of course, paidika) even when he has reached adult height and hair has begun to grow on his face.” p. 85.

Även dr Robert Gagnon, en uttalat anti-gay författare och professor vid Pittsburg Theological Seminary håller med.

“boy” (pais) could be used of any junior partner in a homosexual relationship, even one who was fullgrown.”

The Bible And Homosexual Practice, p. 163, footnote 6.

Antika grekiska författare som Thukydides, Eupolis, Aischines, Platon, Kallimachos and Plutarchos använde också pais och paidika i betydelsen ”homosexuell älskare”


Är det möjligt att pais i Matt 8 och Luk 7 syftar på centurions manlige älskare? Låt oss undersöka den möjligheten.
Vi börjar med lite historia.

Israel var en del av det romerska imperiet, och hade exponerats en hel del för romersk kultur, det grekiska språket och grekiska sexuella seder.
Vid den här tiden hade sexuella relationer män emellan varit en accepterad del av den grekiska civilisationen redan i sex århundraden. Dessa relationer hyllades i konst, i litteratur och i lagen.
Det var i den världen Matteus och Lukas använde ordet pais för beskriva centurions partner.

Viktigt att veta är också att det inte var ovanligt för romerska centurioner och soldater att ha manliga tjänare som de hade en sexuell relation med. Heterosexuella äktenskap var dessutom förbjudna för romerska soldater, kejsar August förbjöd det redan innan Jesu födelse och det räckte fram till år 197.
(The Marriage Of Roman Soldiers, (13 BC-AD 235): Law And Family In The Imperial Army, Sara Elise Phang, Brill Academic Publishers, 2001)

Nu till det specifika fallet.
För det första, i Lukas 7 sägs det att mannen som är sjuk är centurions entimos doulos. Doulus är en mer allmän term för slav och tjänare, och används aldrig för son/pojke. Så då kan den betydelsen uteslutas. Vidare beskrivs denna pais som entimos vilket betyder bl.a. dyrbar och värdefull. Det här tyder på att det inte var en vanlig tjänare/slav det handlade om. Uteslutet är alltså son/pojke och en vanlig tjänare/slav. Kvar är då husherrens manlige älskare. Det finns mer som pekar på det.

För det andra, när officern pratar med Jesus i Matt 8 säger han:

”Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det.””

Matt‬ ‭8:9‬

Ordet för tjänare som används i den här versen är doulus, och han pratar här allmänt om sina tjänare. Men när han pratar om den som är sjuk använder han enbart pais. Det gör han både i Matteus och i Lukas. Centurion skiljer alltså på sin pais och de andra tjänarna, doulus. (I Lukas är det andra som säger entimos doulus om den sjuka, alltså inte centurion.) Ännu en indikation på att den sjuke mannen inte var en vanlig tjänare. Enda alternativet är då husbondens, centurions, manlige älskare.

För det tredje. Det finns många exempel i evangelierna på människor som söker sig till Jesus för att de själva eller familjemedlemmar ska helas, men det här är enda exemplet på en som söker hjälp för sin slav/tjänare. Det som gör det ännu mer speciellt är att det är en av ockupanterna, en av förtryckarna, en stolt romersk centurion som ber att en judisk rabbi ska hela hans tjänare. Det blir mer vettigt och logiskt, rent psykologiskt, om denne tjänare var hans älskade partner.


Något som kan tänkas tala emot det här är att det inte utryckligen står att de centurion och hans pais hade en kärleksrelation, men klart är att de inte hade en vanlig husbonde-tjänare-relation, och språket som används tyder också på att det är en kärleksrelation.


När centurion ber Jesus hela hans pais svarar Jesus ”Jag kommer och botar honom” utan en uns av tvekan. Inget fördömande, inget om de skulle leva i synd, inget ”jag ska hela honom från homosexualitet”, utan istället ett enkelt och befriande svar för alla som oroar sig över vad Gud tänker om gayförhållanden: ”Jag kommer och botar honom”.

Därtill så bara helar Jesus inte officerns älskare, utan han upphöjer officern som ett exempel för hurudan tro andra ska sträva mot.

”Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”

Matt ‭8:10

Den här historien är allså om mer än helandet, hur fantastiskt det än är. Den berättar också om hur Jesus räddar ett gayförhållande genom att hela den sjuke, och dessutom håller en homosexuell man som ett exempel för tro.

Den berättar att Gud kan välsigna och välsignar kärleksfulla gayförhållanden, som är trogna, seriösa och icke-kultiska.