Paulus skrev en hel del om sex i sina brev till församlingar. T.ex. så är flera av de vanligast förekommande bibelverserna som används som vapen mot homosexuella skrivna av Paulus, exempelvis Rom 1:26-27 och 1 Kor 6:9 (1 Tim 1:10 är inte skriven av Paulus eftersom han var död när både första och andra Timoteusbreven skrevs).
Men vad annat säger Paulus om sex än att ”samkönat sex är förbjudet”? Vad mer han säger och en orsak till att det mesta ignoreras ska jag ta upp här.
8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
1 Kor 7:7-9
Paulus fortsätter på samma tema genom hela kapitel 7.
Paulus var en man som levde i dogmatisk celibat, och han tyckte att det är bäst om alla kunde vara ogifta och leva i celibat.
Enda orsaken att gifta sig är om man inte klarar av att leva i celibat.
Vidare säger han att om man gifter sig så ska sex vara bara en förebyggande metod så man inte brinner av begär. Det skulle vara utan passion, heligt och ärbart. (1 Tess 4:3-6)
Paulus tänkte att, pga det grekisk filosofiska ramverket han levde och verkade i, att sexuella begär bara var en problematisk produkt av vår natur som behövde övervinnas. Man tänkte att sexuella begär skulle hållas i strama tyglar, och att i ett äktenskap skulle sex bara användas för att strama till tyglarna än mer. Sex inom äktenskapet skulle vara passionsfritt, förebyggande och ske sällan.
Att skaffa barn var inte viktigt för Paulus heller. Han skriver aldrig om det, och han trodde dessutom Jesus skulle komma tillbaka snart, så det skulle ändå inte hinnas med barn (1 Kor 7:29).
Är det här sättet att leva som Paulus rekommenderar något som följs och som predikas? Nej.
Visserligen är det Paulus skriver i 1 Kor 7:1-8 menade att ses ”som ett råd, inte som en befallning”, men de här styckena berättar mycket om hur Paulus såg på sex och sexuella begär, och det är i den kontexten vi behöver förstå Paulus.
Paulus råd är baserade på sociala, historiska, filosofiska, ideologiska ramverk och omständigheter som inte existerar längre. De flesta kristna har avfärdat de här råden som något som inte tjänar oss längre, och därmed inte gäller.
Eftersom de här råden om sexuellt samliv inte gäller så varför skulle då ett eventuellt förbud mot homosexuella förhållande fortfarande gälla?
Det mesta av vad Paulus säger om sex ignoreras då det alltså inte längre är relevant för oss idag, med tanke på vad vi idag vet och hur vi ser på sex och sexualitet. Men förbudet mot samkönat sex och sex före äktenskap lever av någon anledning vidare, även om Paulus inte gav exakt såna förbud.
Varför lever just de där vidare kan man undra. Jo, jag tänker att de har blivit identitetsmarkörer, de är simpla sätt att använda sig av för att utåt visa att man hör till den ”rätta” gruppen, de ”sant troende”, att man är en kristen ”på riktigt”.
Vi håller fast vid dem för att de kan användas som maktmedel för att sätta gränser och kontrollera, för att skapa tydliga ”vi mot dem”. Istället för att ta tag i mer invecklade saker, som fattigdom, utstötthet, ensamhet, hemlöshet, allt som som Jesus pratar mycket om, så väljer vi att fokusera på något som är ”enkelt”. Enkelt att se, enkelt att göra något åt/vara upprörd över, enkelt att skylla allt elände på.
Alla andra uppmaningar struntar man dock i då man har omförhandlat eller omtolkat vad Paulus säger pga vad man vet och hur man ser på sex idag.
Min mening med det här är inte att vi för att ”lyda Bibelns ord” ska följa allt som står där, utan jag vill visa hur vi omförhandlar, tolkar och väljer vad vi följer. Det är inte heller Bibeln vi tror på och följer från första början, utan Gud och Jesus. Bibeln är inte Gud. Kristus är det Levande ordet, inte Bibeln.
Förhoppningsvis kommer även användningen av bibelverser som vapen mot HBTQI+-personer att försvinna, att vi bättre förstår kontexten som Paulus skrev sina brev i, och att vi skadar vår nästa så oerhört genom vårt behov av enkla svar, gränser och kontroll.
Vårt vilja att dra gränser mellan de som är ”ute” och de som är ”inne”, vårt behov av kontroll och vår önskan att ha rätt och veta säkert är inte viktigare än andras mående, mentala hälsa och självvärde.
Stefan bloggar igen 