Tillägg. Lite bakgrund så blir det mer förståeligt 😄.
Jag är lutheran av födsel, blev frälst som 12-åring på ett läger, och var med i olika frikyrkliga sammanhang under hela tonåren, främst i pingstkyrkan men också i missionskyrkan.
Varför startade jag den här bloggen? Det började med att det var något som skavde. Skavet har funnits där länge men jag har inte tagit tag i det, det var lättare så.
Det som i det här fallet skavde var vissa saker som jag fick höra under bibelundervisningar och predikningar på 90-talet. Det fanns en tid då jag trodde på mycket av det, okritiskt, för jag trodde det var så som de sa, och jag ignorerade känslan av att nåt kändes … knasigt.
Nåt som skavde mycket, och som jag till slut inte kunde trycka undan längre, var hur en del blev utpekade och orättvist behandlade, det påstods, och påstås, bl.a. att homosexuella ”levde i synd”, att kvinnor inte fick predika eller vara präster, och att man skulle se upp så man inte hamnade i helvetet. Hur gick det ihop med t.ex. Joh 3:16 och Gal 3:28? Men det stod ju i Bibeln att det var på det sättet, så vad kunde jag göra åt det.
Det jag kunde göra var att lämna dessa kristna sammanhang, helt enkelt ta avstånd från kristendom, för den var längre inte något jag kunde stå för.
Det här avståndstagandet skedde gradvis för ca 20 år sen. Trots avståndstagande till kristendom, förlorade jag väl aldrig egentligen min tro, men däremot blev den satt långt ner på listan och hårt ifrågasatt av mig själv; om Gud finns, hur kan han tillåta lidande, varför skapar han olika sexualiteter om det enda rätta är heterosexualitet, osv. Insändare och inlägg på sociala medier som var fördömande gjorde mig upprörd och arg men jag reagerade bara i det tysta, till stor del pga feghet.
Men så för ca ett år sen tog jag mod till mig och kommenterade på ett fb-inlägg som berörde just ett av de här ämnena som skavde. Dessutom var det på gränsen till arrogant; det var inte en åsikt som uttrycktes utan det var ”Guds ord”. För att kunna bemöta de bibelord som kastades på mig, tog jag i en Bibel första gången på mycket länge.
Vad står det där egentligen? När jag började söka på olika bibelverser, t.ex. 1 Kor 6:9, så kunde jag läsa om orden på originalspråket och deras betydelse (internet är fantastiskt!). Rätt snabbt förstod jag att det jag fått lära mig i tonåren att Bibeln sa, om t.ex. homosexualitet, helt enkelt inte stämde. Det baserades på verser tagna ur sina sammanhang, felöversättningar och tolkningar byggda på traditioner snarare än själva Skriften. Om homosexualitet inte är synd, vad mer av det jag fått lära mig finns inte i Bibeln?
Den process jag påbörjade, passivt för ca 20 år sen och aktivt för ca ett år sen, kan kallas dekonstruktion, nedmontering av mina gamla trosföreställningar, eller helt enkelt en andlig mognadsprocess. Vart den här processen leder vet jag ännu inte, jag har förstått att för en del leder det till en tappad tro, för andra till en djupare tro. Jag skulle säga att det är en process alla troende behöver gå igenom, för annars sker det ingen utveckling. Det handlar inte om att bortförklara bibeln, göra den mer ”pk” eller anpassa efter ”världen”, utan om att förstå, ”pröva allt” och få det att gå ihop på nåt sätt.
Dekonstruktion är också något Jesus gjorde, ”Ni har hört att det är sagt…” ”Jag säger er…” (Matt 5:38-39 och 43-44). Han demonterade det som judarna hade lärt sig och lärde dem vad budskapet i det som refereras till egentligen är:
Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv
Luk 10:27
Vad har jag lärt mig hittills då? Att man ska läsa bibelverser i kontext, inte plocka ut nåt som man tycker bekräftar det man redan tycker och tror. När jag började göra det så förstod jag att homosexualitet inte fördöms i Bibeln. Inte heller yoga, sex före äktenskapet, alkoholdrickande eller transsexualitet. Bibeln säger inget om vem som får gifta sig med vem eller att kvinnor inte får vara präster (1 Tim 2:11-12 och 1 Kor 14:34-35 handlar om väldigt specifika situationer). Har också lärt mig att Guds ord inte är Bibeln utan Jesus (Joh 1:1, 14), Bibeln är snarare det som pekar mot Guds ord.
Mycket av det jag fick höra då i tonåren byggde på traditioner, ”egna stadgar” (Mark 7:9), inte bibeln. Den förändring som borde komma inifrån, ville man istället skulle komma utifrån genom att förbjuda det som man tolkat som ”synd” (skriver mer om synd här).
Jag behövde också påbörja den här processen eftersom jag upplevde det då som att det var mycket som inte gick på djupet. För egen del var det i mångt och mycket känslostyrt; bara när jag kände på ett visst sätt var Gud nära, fick jag inte ”känslan” var jag på nåt sätt fel och Gud var inte där. Att bena ut de misstagen, både de gjorda av de som undervisade men också av mig, är en viktig del i processen. Nåt mycket viktigt jag lärt mig är att allt det där om att man måste göra vissa saker, tänka vissa tankar och vara på ett speciellt sätt för att få kalla sig kristen och troende bara är skitsnack:
”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.”
1 Joh 4:15
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Joh 3:16
För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Rom 8:38-39
Stefan bloggar igen 