sex före äktenskap

Upproret – eller hur jag kom mig hit

/ Stefan / Lämna en kommentar

Tillägg. Lite bakgrund så blir det mer förståeligt 😄.
Jag är lutheran av födsel, blev frälst som 12-åring på ett läger, och var med i olika frikyrkliga sammanhang under hela tonåren, främst i pingstkyrkan men också i missionskyrkan.

Varför startade jag den här bloggen? Det började med att det var något som skavde. Skavet har funnits där länge men jag har inte tagit tag i det, det var lättare så.

Det som i det här fallet skavde var vissa saker som jag fick höra under bibelundervisningar och predikningar på 90-talet. Det fanns en tid då jag trodde på mycket av det, okritiskt, för jag trodde det var så som de sa, och jag ignorerade känslan av att nåt kändes … knasigt.

Nåt som skavde mycket, och som jag till slut inte kunde trycka undan längre, var hur en del blev utpekade och orättvist behandlade, det påstods, och påstås, bl.a. att homosexuella ”levde i synd”, att kvinnor inte fick predika eller vara präster, och att man skulle se upp så man inte hamnade i helvetet. Hur gick det ihop med t.ex. Joh 3:16 och Gal 3:28? Men det stod ju i Bibeln att det var på det sättet, så vad kunde jag göra åt det.
Det jag kunde göra var att lämna dessa kristna sammanhang, helt enkelt ta avstånd från kristendom, för den var längre inte något jag kunde stå för.

Det här avståndstagandet skedde gradvis för ca 20 år sen. Trots avståndstagande till kristendom, förlorade jag väl aldrig egentligen min tro, men däremot blev den satt långt ner på listan och hårt ifrågasatt av mig själv; om Gud finns, hur kan han tillåta lidande, varför skapar han olika sexualiteter om det enda rätta är heterosexualitet, osv. Insändare och inlägg på sociala medier som var fördömande gjorde mig upprörd och arg men jag reagerade bara i det tysta, till stor del pga feghet.

Men så för ca ett år sen tog jag mod till mig och kommenterade på ett fb-inlägg som berörde just ett av de här ämnena som skavde. Dessutom var det på gränsen till arrogant; det var inte en åsikt som uttrycktes utan det var ”Guds ord”. För att kunna bemöta de bibelord som kastades på mig, tog jag i en Bibel första gången på mycket länge.

Vad står det där egentligen? När jag började söka på olika bibelverser, t.ex. 1 Kor 6:9, så kunde jag läsa om orden på originalspråket och deras betydelse (internet är fantastiskt!). Rätt snabbt förstod jag att det jag fått lära mig i tonåren att Bibeln sa, om t.ex. homosexualitet, helt enkelt inte stämde. Det baserades på verser tagna ur sina sammanhang, felöversättningar och tolkningar byggda på traditioner snarare än själva Skriften. Om homosexualitet inte är synd, vad mer av det jag fått lära mig finns inte i Bibeln?

Den process jag påbörjade, passivt för ca 20 år sen och aktivt för ca ett år sen, kan kallas dekonstruktion, nedmontering av mina gamla trosföreställningar, eller helt enkelt en andlig mognadsprocess. Vart den här processen leder vet jag ännu inte, jag har förstått att för en del leder det till en tappad tro, för andra till en djupare tro. Jag skulle säga att det är en process alla troende behöver gå igenom, för annars sker det ingen utveckling. Det handlar inte om att bortförklara bibeln, göra den mer ”pk” eller anpassa efter ”världen”, utan om att förstå, ”pröva allt” och få det att gå ihop på nåt sätt.
Dekonstruktion är också något Jesus gjorde, ”Ni har hört att det är sagt…” ”Jag säger er…” (Matt 5:38-39 och 43-44). Han demonterade det som judarna hade lärt sig och lärde dem vad budskapet i det som refereras till egentligen är:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

Vad har jag lärt mig hittills då? Att man ska läsa bibelverser i kontext, inte plocka ut nåt som man tycker bekräftar det man redan tycker och tror. När jag började göra det så förstod jag att homosexualitet inte fördöms i Bibeln. Inte heller yoga, sex före äktenskapet, alkoholdrickande eller transsexualitet. Bibeln säger inget om vem som får gifta sig med vem eller att kvinnor inte får vara präster (1 Tim 2:11-12 och 1 Kor 14:34-35 handlar om väldigt specifika situationer). Har också lärt mig att Guds ord inte är Bibeln utan Jesus (Joh 1:1, 14), Bibeln är snarare det som pekar mot Guds ord.

Mycket av det jag fick höra då i tonåren byggde på traditioner, ”egna stadgar” (Mark 7:9), inte bibeln. Den förändring som borde komma inifrån, ville man istället skulle komma utifrån genom att förbjuda det som man tolkat som ”synd” (skriver mer om synd här).

Jag behövde också påbörja den här processen eftersom jag upplevde det då som att det var mycket som inte gick på djupet. För egen del var det i mångt och mycket känslostyrt; bara när jag kände på ett visst sätt var Gud nära, fick jag inte ”känslan” var jag på nåt sätt fel och Gud var inte där. Att bena ut de misstagen, både de gjorda av de som undervisade men också av mig, är en viktig del i processen. Nåt mycket viktigt jag lärt mig är att allt det där om att man måste göra vissa saker, tänka vissa tankar och vara på ett speciellt sätt för att få kalla sig kristen och troende bara är skitsnack:

”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.”

1 Joh ‭4:15‬

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16

För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom 8:38-39

Om det där inte är synd, vad är då synd?

/ Stefan / 1 kommentar

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

5 Mos 5:7

Det första budordet går rakt på sak och berättar vad synd är: att ha andra gudar vid sidan av Gud. Låter rätt simpelt kan tyckas.

Det är också enkelt, men det är absolut inte lätt. Det innebär, för att inte synda ska vi inte låta något vara större än Gud i våra liv.

Men är det allt? Nej, Jesus utvecklar, och försvårar, i Luk 10:27:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Och i Matt 22:40 sammanfattar han:

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Man kan säga att synd är alltså det som bryter mot dessa två omfattande bud: att älska Gud av hela sitt hjärta, samt sin nästa som sig själv. (Resten av de 10 budorden summeras också i dessa två bud.)

Omöjligt kan tyckas, och för oss människor är det också det. Det var därför Jesus kom och ”fixade det”. Men nu tillbaka till synden.

Några exempel som rör det jag skrivit inlägg om tidigare:

Är homosexualitet synd?

Ett troget, seriöst, kärleksfullt förhållande är inte synd, vare sig det är homo- eller heterosexuellt. Ingendera bryter i sig själv och automatiskt mot nåt av de två buden. Det finns så klart förhållanden där Gud inte sätts främst och/eller den näste inte älskas som en själv, men där igen, ingen skillnad på homo- eller heteroförhållanden. (Sen är det ju svårt sätta Gud först i ett förhållande hur som helst, 1 Kor 7:25-40)

Står heller inget i Bibeln om att trogna, seriösa och kärleksfulla gayförhållanden är mot Guds vilja, så nej, det är inte synd. (Finns en hel del mer att läsa om Homosexualitet i Bibeln här…)

Är sex före äktenskap synd?

Först av allt, sex är en gåva från Gud. Sexuell njutning är något Gud skapat för oss. Men det är inte tänkt att vi ska få den njutning hur som helst, eller att det ska vara huvudsyftet med våra liv.

För det andra. Det är en knepig fråga. Dels är inte äktenskap i Bibeln samma som de är idag, äktenskap skedde väldigt sällan pga kärlek, kvinnor ägdes av sina män, plus att de gifte sig väldigt unga, (skriver mer om äktenskap här), dels står det inget specifikt om sex före äktenskap i Bibeln. Det som nämns är äktenskapsbrott, som ju inte är aktuellt för ogifta, prostitution och otukt, alltså sex inom avgudadyrkan eller sex drivet av endast lust. (porneia, grekiska som översatts till otukt, används i kontexten avgudadyrkan i t.e.x. Apg 15:20 o 21:25)

Det finns inget som säger att vi måste gifta på det sätt som vi gifter oss idag för att få ha sex. (Att gifta sig är däremot bra på många sätt.) Att ha sex i ett seriöst, troget och kärleksfullt förhållande förbjuds inte i Bibeln. (Man kan ju dessutom säga att man är socialt gifta när man är sambos, om än inte juridiskt eller kyrkligt)

Men det sexuella kan ta över och bli det som då skiljer en från Gud, alltså lusten blir större än Gud. Lust kan också leda till att vi skadar både vår nästa och oss själva. Och det är, som tidigare konstaterats, synd.

För att kunna älska vår nästa som oss själv, måste vi också älska oss själv

Att ha sex, eller snarare lust, kan alltså bli något som tar över och därmed blir synd. Men också att inte ha sex kan leda till att lust blir det som tar allt fokus. Hmm… Hursomhelst, att låta lusten ta över är inte bra för oss.

Om det där inte är synd, vad är då synd?

Det finns en del ”syndalistor” i Bibeln: t.ex. Gal 5:19-21: ”äktenskapsbrott, otukt, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester (till Bacchus’ ära el.dyl) och annat sådant.” Allt i dessa listor bryter på sätt eller annat mot nåt, eller båda, av de två sammanfattande buden:

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv

Luk 10:27

En del kristna gör upp egna ”syndalistor” och radar upp sånt de tycker är synd: homosexualitet, yoga, sex före äktenskap, alkohol, droger, osv. men i och med att synd är sånt som bryter mot nåt av, eller båda, buden, så är, till viss del, vad som är synd personligt. För min egen del är alkohol eller yoga ingen synd, då varkendera gör att jag bryter mot nåt av buden. Men för nån annan kan det vara synd.

(För att förstå dessa ”syndalistor” i Bibeln behöver man förstå sammanhanget, och man behöver rätt ofta kolla upp vilka ord som användes på originalspråket. T.ex. i Gal 5:19-21 har äktenskapsbrott och otukt slagits ihop till ”sexuell omoral” i flera översättningar, vilket ju är en mycket flummigare fras som man kan tolka lite hur man själv tycker.)

Vi bryter allihop mot de här buden dagligen. Men trots det behöver vi inte känna oss konstant dåliga och värdelösa pga att det; Gud känner ju oss, han har skapat oss, han vet vi felar, han vet vi kommer gå mot hans vilja. Han älskar oss och han gav oss trots allt fri vilja. Det betyder dock inte att vi ska hela tiden med vett och vilja gå mot Gud, men att leva ”syndfritt” är helt enkelt omöjligt för oss. Vi kan försöka var dag vara så goda människor vi kan, vara så nära det Gud skapade oss att vara. Även om vi faller om och om igen, så blir vi förlåtna och vi kan försöka på nytt och på nytt. Med tron följer nämligen gärningar, inte så att vi måste göra, måste prestera för att få nåd, utan för att gärningar är en naturlig följd av tro, en mognad i tron.